Luktisar med lukt! Eller?

Luktisar

Mina egna erfarenheter av luktisar begränsar sig till en jordgubbsluktis som följde med Fantomen 7/90. Tur då att det finns andra som kan mer. Inför det här inlägget har jag fått svar på en del funderingar från Anders på Luktisar Webbshop. Han säljer originalluktisar från 80-talet och är som du förstår en riktig expert på ämnet.

Luktisar, alltså klistermärken med doft som frigörs när man skrapar lite på märket, kom i mitten av 70-talet i USA där det används av lärare som belöning till duktiga elever. Därav texterna på luktisarna som ofta är något i stil med ”great”, ”good work” eller liknande. 1982 började de säljas i Sverige och blev snabbt omåttligt populära samlarobjekt bland barnen.

Här har vi ett roligt klipp från Karena Zoo, Lidingö 1983, som visar hur en hel hop barn spenderar sina hårt förvärvade slantar på luktisar som de noggrant väljer ut:

Intressant är också själva dofterna. Vad kokade de ihop för knasiga stanker egentligen? De största kategorierna var förstås frukter, bär och godis. Men vad sägs om plåster, skelett, grotta, telefon, pilgrim(?), eller min favorit – rymdrobot! Man blir ju också lite sugen på skunk och gympadoja.

Annonsen är tecknad, färgglad och med exempel på luktisar. Bilen är från Gasoline. Kul att se Favör nämnas, det fanns en sån där jag växte upp men jag trodde det var något lokalt och inte en kedja. Men alltid finns det något att haka upp sig på. Den här gången är det cola-luktisen som säger ”…utan lukt!” Det kan man tolka på två sätt:

  1. Cola-luktisen har ingen lukt. Det vore ju helt sjukt så det måste vara…
  2. Annonsmakaren trodde att Kalle Anka-läsarna var helt dumma i huvudet och skulle tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen! Och bli besvikna på att de saknade lukt och därför inte köpa dem. Okej, handen på hjärtat nu – skulle du tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen? Jaså, jaha…

Kalle Anka & C:o 49/82

3 tankar kring ”Luktisar med lukt! Eller?

  1. Henrik

    hehe bra inlägg!, nu fick man flashbacks eller ska det vara sniffbacks?, dessa köpte man…
    Jag minns även att det fanns sniffsuddgummin. Jag hade ett med tomatlukt!, helt vidrigt! kan återkalla den där stanken och må lite illa när som helst. brrr

    Svara
  2. Pingback: But… it’s not even my birthday! | 80-talsreklam

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *