Etikettarkiv: 1982

Salmiak Gum, svärta och äckel

Bassett‘s Salmiak Gum

En dyster annons. Svärta och naivism. Trots fyrfärgsuppslag är det sparsmakat med färg. För att understryka känslan av misär och diskbänksrealism ligger ett skärmärke kvar och stör symmetrin.

Jag har letat efter information om Bassett’s Salmiak Gum men gått bet. Det är inte direkt ett familjeföretag numera, det är bara ett varumärke som ägts av olika stora bolag genom åren. Just nu är det Kraft Foods och därifrån fick jag bara ett tvättäkta ”goddag yxskaft”-svar. Sunnegrossisten AB som haft dem tidigare vägrar att svara på mina frågor.

Förmodligen smakade de som de äckliga lakritsbitarna i Gott & Blandat. Det finns en anledning till att det heter Gott OCH Blandat, eller hur? Det är alltså delvis goda bitar och delvis äckliga, blandade bitar. Tänk om de kunde nöjt sig med att lägga i de goda bitarna och bara kalla det ”Gott” istället!

Fantomen 12/82

 

Merry, godaste läsken i världshistorien

Merry

Om Fanta Black Orange slår an en ton av nostalgisk förtjusning verkar inte den vara nånting mot känslorna som väcks när gamla Merry förs på tal. ”Merry? Åååhhh!” är morsans reaktion. Farsan kontrar med ”Mmm den var god den, den var riktigt god.” När jag pressar dem lite får jag fram att den smakade som 7-Up ”fast mycket, mycket godare”. Jag kan inte ens föreställa mig hur extremt god Merry var alltså!

Det har inte varit jättelätt att hitta fakta om Merry (men väl en samling fina annonser från 60-talet) men det här är vad jag kommit fram till: Bjäre Industrier lanserar Mer 1961. Några år senare vill de in på den kolsyrade marknaden och lanserar då Merry, enligt Bjäre en dryck av hög kvalitet och ”vuxen” smak. Det vuxna verkar betyda att den är lite mindre söt än annan läsk. Enligt uppgift smakar den som sagt ungefär som 7-Up och enligt en annan uppgift fanns ingen läsk med citron/lime-smak i Sverige vid den här tiden.

För att få fart på försäljningen kördes en omgång galna tävlingskampanjer. Man skulle samla kapsyler och kunde då till exempel vinna en livs levande elefant, en sprillans ny och rosafärgad Rolls-Royce eller en resa till Beirut. För att vinna Rollsen skulle man dock samla in hela 849 999 kapsyler. Närmast kom Svenska Missionskyrkans ungdomsförbund som samlade in 300 000 och fick ett par Land Rovers som tröst. En privatperson lyckades dock vinna elefanten! Men han bytte den mot kontanter och elefanten hamnade på Eskilstuna djurpark.

En variant kallad Merry Sirocco dök upp 1967, men den hittar jag absolut ingen info om, förutom en bild på flaskan. Den nya, tjocka och ”tuffa” flaskan kom 1981 och som min annons visar lanserades Merry Orange 1982. Även den är höljd i dunkel, men man kan våga gissa sig till smaken i alla fall.

Bjäre och deras drycker Mer, Merry och Lift gick upp i Falcon 1985. Sen blir det lite grumligt. När försvann Merry egentligen? Vissa hävdar 1985, vissa säger bestämt att de köpt den på 90-talet. Vem vet? Hursomhelst, Bjäres gamla drycker köptes av Coca Cola 1997 och då borde ju Merry ha försvunnit, om inte förr. Där kunde Bjäres saga varit all men 2004 dammas varumärket av i ett försök av Coca Cola att tjäna pengar på julmust i Sverige bakom en anrik fasad.

Fantomen 12/82

Zingo – försvinner när man dricker upp den

Zingo

När de heta känslorna efter skandalen i OS 1952 – då Ingemar ”Ingo” Johansson blev diskad och utbuad för passiv boxning – lagt sig och Ingo började rada upp segrar på löpande band blev han rejält poppis i Sverige. Han fick rentav sin egen läskedryck och vem mer kan skryta om det? Ärligt, vem? Men när han förlorade världsmästartiteln 1961 var smekmånaden hastigt och lustigt över. Ingo förpassades ut i kylan och läsken bytte namn från Ingo-läsk till Zingo.

Jag aldrig kunnat skilja Zingo från Fanta, eller från Loranga heller för den delen. Jag kanske bara inte har ansträngt mig tillräckligt. Men nåt sorts apelsin-E-medel-blask är det ju. 1973 kom nya smaker: päron, banan(!) och choklad(!!!). Åh vad jag hade velat smaka chokladläsk. De nya smakerna var kanske inte så goda ändå, efter några år var apelsin ensam igen. Till 2003 då Pineapple Orange och Melon Lemon lanserades. Men inte heller de blev långlivade och nu får nog Zingo apelsin försöka vänja sig vid tanken på att åldras i ensamhet.

Zingos klassiska slogan ”Försvinnande god” (här av någon anledning ändrad till ”gott”) känns nästan större än varumärket självt. När jag hör den tänker jag mest att de stulit den från något annat. Men nej, det är Zingo som haft den i alla tider. Många verkar komma ihåg den från bio på 50-talet. Men vad betyder den egentligen? Att Zingo är så god att den försvinner när man dricker upp den? Den händer ju även med äckliga drycker. Eller försvinner och försvinner, den åker ju ner i magen.

Ful och tråkig annons tycker jag.

Fantomen 12/82

Luktisar med lukt! Eller?

Luktisar

Mina egna erfarenheter av luktisar begränsar sig till en jordgubbsluktis som följde med Fantomen 7/90. Tur då att det finns andra som kan mer. Inför det här inlägget har jag fått svar på en del funderingar från Anders på Luktisar Webbshop. Han säljer originalluktisar från 80-talet och är som du förstår en riktig expert på ämnet.

Luktisar, alltså klistermärken med doft som frigörs när man skrapar lite på märket, kom i mitten av 70-talet i USA där det används av lärare som belöning till duktiga elever. Därav texterna på luktisarna som ofta är något i stil med ”great”, ”good work” eller liknande. 1982 började de säljas i Sverige och blev snabbt omåttligt populära samlarobjekt bland barnen.

Här har vi ett roligt klipp från Karena Zoo, Lidingö 1983, som visar hur en hel hop barn spenderar sina hårt förvärvade slantar på luktisar som de noggrant väljer ut:

Intressant är också själva dofterna. Vad kokade de ihop för knasiga stanker egentligen? De största kategorierna var förstås frukter, bär och godis. Men vad sägs om plåster, skelett, grotta, telefon, pilgrim(?), eller min favorit – rymdrobot! Man blir ju också lite sugen på skunk och gympadoja.

Annonsen är tecknad, färgglad och med exempel på luktisar. Bilen är från Gasoline. Kul att se Favör nämnas, det fanns en sån där jag växte upp men jag trodde det var något lokalt och inte en kedja. Men alltid finns det något att haka upp sig på. Den här gången är det cola-luktisen som säger ”…utan lukt!” Det kan man tolka på två sätt:

  1. Cola-luktisen har ingen lukt. Det vore ju helt sjukt så det måste vara…
  2. Annonsmakaren trodde att Kalle Anka-läsarna var helt dumma i huvudet och skulle tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen! Och bli besvikna på att de saknade lukt och därför inte köpa dem. Okej, handen på hjärtat nu – skulle du tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen? Jaså, jaha…

Kalle Anka & C:o 49/82

Fint som lakritssnus

Lakrisal

Den här gillar jag verkligen, vilken fin illustration! Lite 50-tal. Den får mig att tänka på några andra väldigt fina illustrationer som finns på Kalas-krämförpackningarna. Har ni sett dem? De ritades av Mikael Eriksson på Rithuset – min idol. På Rithuset verkar de ju kunna sina saker så jag frågade dem om de hade någon aning om vem som ritat Lakrisal-ungen ovan. De visste inte men satte en liten slant på Bengt Olof ”Bowen” Wennerberg (som bl.a. ritade vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan) och jag är inte den som sätter emot.

Ännu en annons i kategorin ”rätt-språk-i-annonsen-men-fel-språk-på-förpackningen”, precis som Sor-Bits. Trots den lilla fadäsen är den betydligt snyggare än den knasiga draken de använde senare.

Fantomen 12/82

Cowgirl med Hubba Bubba

Hubba Bubba som inte fastnar

Innan Hubba Bubba började med sina serieannonser var det vilda västern som gällde. Den här känns ju väldigt ”High Chaparral”. Imponerande bubbla hon fått till, man undrar hur många tagningar som krävdes. Man undrar också om hon är ute och flyger för av bakgrunden att döma är hon i himlen. Skum versalisering i rubriken men ganska mysig annons annars.

Kalle Anka & C:o 49/82

Barbie strandsatt på snövidderna

Snöprinsessan Barbie

Ingen mindre än snöprinsessan Barbie flyger här fram över vidderna med sitt hundspann. Dotter till isdrottningen i Narnia måhända? Skumt och fult litet minislott där i bakgrunden, ser ut att vara gjort av Moon Sand.

Mest intressant med den här annonsen är att den är helt fri från färgen rosa. Och roligast är texten ”…där det bara går att ta sig fram med hundsläde. Snöprinsessan Barbie och hundsläden säljs var för sig”. Haha, vilken ironi! Man kan köpa dockan men utan hundsläden kommer hon inte kunna ta sig fram!

Bloggens första annons som inte är från Fantomen, kors i taket.

Kalle Anka & C:o 49/82