Kategoriarkiv: Uncategorized

Tom och Jerry – dödsfiender på saftkalas

Tom och Jerry mandarinsaft

Den här annonsen är på gränsen till för ny, men som trogna läsare vet är jag generös med årtalen. Det är också kul att ta med en annons från Nintendomagasinet, när jag för en gångs skull hittade en för något annat än spel.

Tom och Jerry skapades av Hanna/Barbera (kända för serier som Familjen Flinta, Yogi och… Stoppa duvan!) redan 1940 och såg dagens ljus i filmen ”Tom får sparken” som Oscarsnominerades, hör och häpna. Med den starten var det bara att köra på. Över 300 episoder har gjorts och även fem långfilmer. Den första av filmerna kom 1992 och är lite intressant eftersom det är den enda filmen där Tom och Jerry kan prata. Ja, det är sant, de pratar! Man vill ju att de ska vara tysta medan de trygga rösterna från Christer Ulfbåge eller Jacob Hård sköter berättandet. Rösterna i den svenska dubbningen gjordes av Andreas Nilsson (Tom) som gjort rösterna till Lord Voldemort, Yoda och Kalle Anka samt Nick Atkinson (Jerry) som bl.a. gjorde rösten till C-3PO i Star Wars – Episod 1 men framförallt spelade Torleif i tv-serien Bert.

Annonsen är minimalistisk och ganska ful. Den där dubbelhakan på Jerry var inte smickrande direkt, men det tråkiga är att Tom och Jerry är vänner. Det skulle vara mer troget serien om Tom jagade Jerry med en stor fet jävla yxa. Så länge man inte ser något blod är allt våld roligt i seriernas värld, ett faktum som parodin Itchy & Scratchy sätter fingret på.

Mandarinsaft låter fantastiskt gott, varför försvann den här? Jag skulle köpa den i alla fall.

Nintendomagasinet 5/92

Hoa-Hoa, superstark!

Hoa-Hoa - superstark!

Hoa-Hoa Dahlgren (bra att efternamnet är med så att man inte förväxlar honom med andra Hoa-Hoa) läser Stålmannen (nummer 7/80) och lyckas tack vare det ta 65 kg i stöt. Jag är inte jätteimponerad. Hans personbästa är ju 207,5 kg. Men man ville väl hålla det lite enkelt för annonsens skull, så att han inte skulle stå illröd i ansiktet på den sista bilden.

Han kanske inte gick all-in på den här plåtningen men hans meritlista går inte av för hackor: svensk mästare 5 gånger under perioden 1973 till 1979 och totalt 11 guldmedaljer (man kan få upp till tre guldmedaljer i ett SM – ryck, stöt och sammanlagt) och så ett EM-brons 1977 på det.

Förutom tyngdlyftning (och för all del ”På spåret”) är väl Hoa-Hoa mest känd för att ha varit affischnamn för pappaledighet 1978. Efter en idé från Janne ”Loffe” Carlsson, som hade uppdraget två år tidigare, gjordes den klassiska affisch där den muskulöse Dahlgren håller ett spädbarn i famnen (Peter Svenonius, som fick 400 kr i gage) under texten ”Barnledig pappa!”. Han skulle dock inte bli pappa förrän 12 år senare, och då var han inte pappaledig. När jag fick veta att han aldrig varit pappaledig kändes det lite som jag att antar att det skulle göra om man fick veta att Gunde Svan helst tillbringade fritiden i soffan med en skål baconchips och inte i skidspåret.

Här är Hoa-Hoa i Försäkringskassans reklamfilm för pappaledighet:

Western 12/81

Vinn tillbaks din enhjuling som Boogie snott

Boogie

Här kan man vinna sin egen enhjuling. Lite märkligt upplägg eftersom man rimligen redan äger den. Tuggummit Boogie minns jag inte alls, jag gissar att det blev utkonkurrerat av Hubba Bubba. Det är i alla fall ”fyllt” vilket fyller mig med onda aningar – enligt min erfarenhet är det endast fyllningen som har någon smak och när den försvinner (vilket sker ganska snabbt) tuggar man på något fullständigt smaklöst.

Men fyllningen verkar ha sina fördelar också. Chokladsmak på ”vanliga” tuggummin har jag aldrig stött på. Någon av läsarna som gjort? Även banan saknas ju i t.ex. just Hubba Bubbas sortiment.

Om annonsens design vill jag lyfta fram det fina teckensnittet men ack! Röd text på rosa bakgrund är aldrig en bra idé. Friläggning av bilder var ännu okänt men bilden i sig bjuder på ett par läckra basketkängor samt tufft uppvikta jeans.

Precis som i LEGOs annonser ser vi ett ”Fack” i adressen, bara så där.

Dennis 5/81

Non Stop för moderiktiga shorts

Non Stop shorts

Mmm vilka fina shorts. Jag blir så sugen på att köpa såna. Verkligen. Då kan jag se ut som en av de där clownerna. Med bakficka och allt! Men… Non Stop fanns vid den här tiden i sex färger och bara tre är med på shortsen! Då skiter jag i det!

”Vid den här tiden”? Ja, antal färger har varierat genom åren. När de lanserades i Sverige 1947 fanns fyra färger: rött, grönt, gult och orange. Enligt Marabou själva fick de mest moderiktiga damerna på Marabou-kontoret föreslå vilka färger chokladlinserna skulle ha. Man undrar hur urvalet av damer gick till. Jag tänker mig att ett par gubbsjuka chefer tog en sväng runt kontoret, synade sekreterare och maskinskriverskor och med kännarminer bedömde att Ulla, Kristin och Greta såg fagra nog ut för att kunna bidra i färgvalen. Britta  däremot, i grå kofta och snäv kjol i viskos, ratades som ”omodern”. Som om inte Britta  kunde ha kommit fram till rött, grönt, gult och orange! Det är inga djärva val direkt.

Man får väl anta att det var kontorets mest moderiktiga damer 1988 som låg bakom designen på MiniClownerns shorts.

Dennis 6/88

Socialistiska näbbdjur möter Tigern Tony

Kellogg‘s Frost Flakes

Kellogg’s körde likt Hubba Bubba med serieupplägg på sina annonser och det är väl hugget som stucket vilken som var sämst. Hubba Bubba var i alla fall snyggt tecknad, av Alf Woxnerud minsann. Som barn gillade man allt tecknat så den här slank igenom den också.

Här åker Tony av någon anledning till Australien och läsarna får lära sig om de märkliga djuren där. Det märkligaste är väl färgsättningen. Vi får också tipset att sy fast en pung på magen att ha flingpaketet i. Lite sjukt är det allt men jag låter det passera. Det som däremot får ögonbrynen att rynkas är näbbdjuren. De kryper fram ur undervegetationen och utbrister hotfullt ”DAV DAV”. DAV? Här har manusförfattaren alltså smugit in en subtil hänvisning till Democratic Association of Victoria, australiens första socialistorganisation. Knappast okej med politisk propaganda i en annons riktad till barn!

Värt att notera är också att detta var innan ”Frost Flakes” bytte namn till ”Frosties”, och Tonys valspråk ändrades från ”GRR…MMM!” till ”GRRREAT”. Bra byten båda två.

Edit: Nu har jag lärt mig att ”dav” betyder ”hej” på danska. Någon trött översättare har missat denna ruta i annonsen från Kellog’s kontor i Glostrup, Danmark.

Lilla Fridolf 24/84

Lek oändligt långt bort med Playmo Space

Playmobil Playmo Space

Rymden var het 1981. Efter succéerna med Stjärnornas krig (1977) och Rymdimperiet slår tillbaka (1981) rådde ingen brist på leksaker med rymdtema. Lego Space kom 1978 och Playmobils Playmo Space ett par år senare.

Playmo Space ser klart Star Wars-inspirerat ut, kolla bara på loggan och den R2D2-liknanden roboten nere till höger. Det här med att man kan välja mellan astronaut och kosmonaut känns väldigt politiskt korrekt, som att man inte ville att barnen skulle behöva välja sida i verklighetens Stjärnornas krig, det mellan USA och Sovjet. När Rocky IV (1985) kom lärde vi ju oss att USA alltid var de på den goda sidan.

Kalle Anka & C:o 36/81

Salmiak Gum, svärta och äckel

Bassett‘s Salmiak Gum

En dyster annons. Svärta och naivism. Trots fyrfärgsuppslag är det sparsmakat med färg. För att understryka känslan av misär och diskbänksrealism ligger ett skärmärke kvar och stör symmetrin.

Jag har letat efter information om Bassett’s Salmiak Gum men gått bet. Det är inte direkt ett familjeföretag numera, det är bara ett varumärke som ägts av olika stora bolag genom åren. Just nu är det Kraft Foods och därifrån fick jag bara ett tvättäkta ”goddag yxskaft”-svar. Sunnegrossisten AB som haft dem tidigare vägrar att svara på mina frågor.

Förmodligen smakade de som de äckliga lakritsbitarna i Gott & Blandat. Det finns en anledning till att det heter Gott OCH Blandat, eller hur? Det är alltså delvis goda bitar och delvis äckliga, blandade bitar. Tänk om de kunde nöjt sig med att lägga i de goda bitarna och bara kalla det ”Gott” istället!

Fantomen 12/82

 

Barbie och Ken runt flygeln

Barbie Superstar

Barbie alltså. Så jäkla fjantigt. Kolla in Kens ben bara, han kan inte ens böja på dem! Och varför har han egentligen låtit göra en statyett av frugan? Är det inte lite ”Jabba the Hut gör en karbonitstaty av Han Solo” över det?

Men okej, jag ska inte klaga på Barbie. De som lekte med dem som barn kan bli förbannade. Mycket har skrivits om det sjuka kroppsidealet genom åren, så det behöver vi inte ta här men det här med att dockorna inte kan stå är ju faktiskt inte så mycket att orda om. Det är ju det vanliga bland dockor. Säg en sorts docka som kan stå bra. Kom igen, en enda!

Rosa och fluff för hela slanten, signerat Ted Bates HBG.

Kalle Anka & C:o 48/89

Gundes skidbluff gav råg i ryggen

Gunde Svan och Wasa Knäcke

Va, vad gör programledaren för Fångarna på fortet i skidspåret, och i landslagsdräkt dessutom? Tro det eller ej kids, men Gunde Svan var längdåkningens superstjärna under andra halvan av 80-talet. Denne renlevnadsman, nykterist, och allmän helylle-friskus var det rena Björn Borg-klassen på under 84–91 då hann bl.a vann fyra olympiska guldmedaljer och sju VM-guld. En del av framgångsreceptet var tydligen knäckebröd, men är det inte lite väl mycket Socialstyrelsen över ”några skivor varje dag”?

Här kan man vinna Kneissl-skidor och Gunde var ju deras galjonsfigur vid den här tiden. Tyrolska Kneissl har gjort skidor sedan 1919 och verkar ha haft ett gott anseende men också stora problem med skakig ekonomi, ombildningar, konkurser, ägarbyten och ja… rena SAAB-härvan. Men det kändes nog ändå hoppfullt så här 1987, då man hade Gunde som vann guldmedaljer på löpande band och glatt viftade med sina Kneissl efter målgång. Men allt var inte som det verkade. 2005 avslöjade Aftenposten att det många gånger var övermålade Fischer – de bästa skidorna som fanns – Gunde åkte på. Fischers tidigare racing-chef, Gerhard Thaller, sa då: ”Det var surt att stå och titta på det och veta att det var våra skidor han åkte på, trots att det såg ut som det var konkurrentens.” Enligt Thaller var det så att Fischer ovetandes i en ny kollektion hade använt ett varumärkesnamn som Kneissl ägde. För att slippa dra tillbaks hela kollektionen fick de ge 200 par skidor till Kneissl och det var på sådana skidor Gunde vann många av sina segrar.

Och självklart var det just Sveriges landslag, med Gunde, som vann skidstafetten i VM i Oberstdorf i Västtyskland.

Annons av Brindfors Annonsbyrå.

Fantomen 2/87

Harig He-Man möter höjdrädd Hordak

He-Man

Barndomens favoriter Masters of the Universe är tillbaks med tre nya gubbar och ett flygplan. He-Man ser mer än lovligt mesig ut. Kolla på’n, har springer som en rädd hare när Dragstor kommer. Tur att Extendar hjälper till genom att… göra sig lång. Hordak ser inte så katig ut heller i och för sig. Varför skulle han klättra upp där om han är så jäkla höjdrädd?

Fright Fighter är lite cool men ”bakom dess vingar döljer sig Skeletor” är tokigt, menar de ”bakom dess spakar” eller ”bakom dess tonade vindruta”? Här passar det bra med en reklamfilm för Fright Fighter, eller hur? Kolla själva, sitter Skeletor bakom vingarna?

Samlaraffischen med klistermärken minns jag men jag hade aldrig någon. Det känns onekligen lite bittert. Jag hade å andra sidan bara två gubbar, och inga tidningar. Alltså, vad var för misär jag växte upp i egentligen?

Buster 22/87