Etikettarkiv: GB

GB ger dig fingret

GB Finger, 1984

1984 var inget toppenår för GBs glasskreatörer. Nyheterna var Joker (försvann 1987), Be-Bop och Citron Splitt (försvann 1986), Tom & Jerry (försvann 1985), Lollipop (kom på hösten och försvann 1984). Och så den här då, Finger, som också försvann 1986.

Isglass med jordgubbssmak format som en jäkla hand, där du ska börjar med att suga på pekfingret. Och så mitt på glassen, en stor bröstvårta. Jag bryr mig inte om ifall den var god, idén är sjuk. Jag har dock inte hittat några uppgifter om kontroverser, förmodligen lyfte ingen på ögonbrynen.

Fin annons annars, fartigt flygande glassar men interpunktionen är i vanlig ordning skum ”Toppen PUNKT”(?).

Fantomen 8/84

Varning för flirtande clown

Flirt från GB

En bild av ren och skär ondska. Här står John Wayne Gacy med sina senaste offer. För att locka till sig barn brukar han klä ut sig till clownen Pogo och dela ut glassar. Förklädnaden lyckas dock inte dölja hans illvilliga flin och de lystna blickarna han kastar på barnen skulle ha varnat mindre oskuldsfulla byten. Men Astrid och Siv vill ju bara ha varsin hjärte-festlig glass och clownen verkar ju så snäll och generös. Han har massor med glassar i sin skåpbil säger han.

GB visar redan här i början på 70-talet att clowner i barnreklam är dömt att misslyckas. Trots det försökte sig Marabou på samma sak under 80-talet med sina miniclowner. McDonald’s ska vi inte tala om, men Ronalds nuna ser man lyckligtvis allt mer sällan tycker jag.

Eller är det bara jag? Såg jag Det (1990) i för unga år och blev traumatiserad? Delvis kanske, men ta en ordentlig titt på GB-gubben här ovan och säg att han inte ser ut att äta barn till frukost.

Flirt var årets nyhet 1972, tillsammans med bl.a. Sandwich och Piggelin men blev till skillnad från dem inte så långvarig i glassboxen – redan 1979 var den försvunnen.

Kalle Anka & C:o 20/1972

En glass i skidspåret, ja tack!

Favoritglass med Wassberg

Här i bloggen lämnas inget åt slumpen. Har vi en annons med svenska skidåkare vilar jag inte förrän jag tagit reda på namn och meriter på de avbildade atleterna. Att mannen var Thomas Wassberg (fyra OS-guld, tre VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons) var tydligen inte så svårt, det såg till och med min bror. Själv kände jag inte igen honom utan vresig blick och skägg, men det var visst attribut han lade sig till med senare i karriären (på bilden är han runt 23).

Damens identitet var svårare. En gissning var Lena Carlzon-Lundbäck, innan namnet Eva Olsson (sjutton SM-guld) dök upp i diskussionerna. Svenska Skidförbundet bekräftade den senare teorin. Vilka barnen är förtäljer inte historien, men det verkar med tanke på hårfärgen inte helt otroligt att de är Evas.

Annonsen då, jo den är fin! Vackert målad målport, skylt och snö, bra friläggning av längdskidåkarna (ovanligt vid den här tiden) och så sportkändisar som tydligen var så kända att man inte behövda skriva ut deras namn.

Men det finns ju ett uppenbart problem. Vem vill äta glass i skidspåret? Jag har fått min beskärda del av längdskidåkning på friluftsdagar och annat genom åren, och aldrig har jag sett någon ha glass med sig i väskan. Oftare då en termos med varm choklad. Väldigt optimistiskt av Glace-Bolaget att slå ett slag för glass som matsäck.

Fantomen 4/79

Häng me´ i GB Basket Cup

GB Basket Cup

Här har vi glassgubben i en mer aktiv roll än vi är vana att se honom. Han brukar ju vara mer av en statisk symbol än en seriefigur. De där basketdojorna brukar han väl inte ha heller? Typiskt gammaldags käckt ”Häng me´” men upplägget verkar krångligt… Man ska alltså ha ett klasslag och göra om den till en miniförening. Man betalar då 25:- för stadgarna (yippi!) och ett medlemsbevis och en tidningsprenumeration (som alla i laget ska dela på?). Men det finns ingen kryssruta för ”Jag vill härmed bilda en miniförening” och inget fält för dess namn. Och den där cupen, först ska man fråga sin lärare, sen ska man skicka in lappen för att få mer information?

Fantomen 19/85

Softy Shake – ny typ av glass

Softy Shake

Har inget minne av den här glassen så jag antar att den blev ganska kortlivad. Verkar väl ganska god ändå så jag vet inte varför. Copyn lämnar en del övrigt att önska. ”Vi kallar den softglass” – konstigt ihopskriven svengelska, och uppenbarligen kallar de den INTE softglass, åtminstone inte i rubriken eller på förpackningen. Konstigt att ett sånt här stort fel lyckats slinka med i texten: ”Den har stor succé i USA”.

Fantomen 26/84