Etikettarkiv: 80-tal

Luktisar med lukt! Eller?

Luktisar

Mina egna erfarenheter av luktisar begränsar sig till en jordgubbsluktis som följde med Fantomen 7/90. Tur då att det finns andra som kan mer. Inför det här inlägget har jag fått svar på en del funderingar från Anders på Luktisar Webbshop. Han säljer originalluktisar från 80-talet och är som du förstår en riktig expert på ämnet.

Luktisar, alltså klistermärken med doft som frigörs när man skrapar lite på märket, kom i mitten av 70-talet i USA där det används av lärare som belöning till duktiga elever. Därav texterna på luktisarna som ofta är något i stil med ”great”, ”good work” eller liknande. 1982 började de säljas i Sverige och blev snabbt omåttligt populära samlarobjekt bland barnen.

Här har vi ett roligt klipp från Karena Zoo, Lidingö 1983, som visar hur en hel hop barn spenderar sina hårt förvärvade slantar på luktisar som de noggrant väljer ut:

Intressant är också själva dofterna. Vad kokade de ihop för knasiga stanker egentligen? De största kategorierna var förstås frukter, bär och godis. Men vad sägs om plåster, skelett, grotta, telefon, pilgrim(?), eller min favorit – rymdrobot! Man blir ju också lite sugen på skunk och gympadoja.

Annonsen är tecknad, färgglad och med exempel på luktisar. Bilen är från Gasoline. Kul att se Favör nämnas, det fanns en sån där jag växte upp men jag trodde det var något lokalt och inte en kedja. Men alltid finns det något att haka upp sig på. Den här gången är det cola-luktisen som säger ”…utan lukt!” Det kan man tolka på två sätt:

  1. Cola-luktisen har ingen lukt. Det vore ju helt sjukt så det måste vara…
  2. Annonsmakaren trodde att Kalle Anka-läsarna var helt dumma i huvudet och skulle tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen! Och bli besvikna på att de saknade lukt och därför inte köpa dem. Okej, handen på hjärtat nu – skulle du tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen? Jaså, jaha…

Kalle Anka & C:o 49/82

Sticks, tuggummi taget ur luften

Sticks - höjdartugget!

Här kommer Marabou och ska lansera Sticks: ett nytt tuggummi i form av tunna blad. Precis som Juicy Fruit alltså. Men hur ska man lansera detta? Vad ska vara tuggummits ”grej”?

”Jag vet!” sa projektledaren på reklambyrån Young & Rubicam. ”Vi gör en grej på att piloter brukar tugga det. ’Sticks’ är ju nåt pilot-radio-kommando ju.”
”Är det?” sa copywritern. ”Det har jag aldrig hört, och jag har läst många Biggles i mina dar”.
”Jo jag tycker det låter bekant” sa VDn. ”Och skitsamma förresten, pilottemat blir skitbra: ungarna gillar bilder på tuffa flygplan och ingen kommer ifrågasätta att ’sticks’ är en pilotfras. Släng ihop nån text nu bara, så går vi och tar en mäklarbricka sen.”

Kommer ingen att ifrågasätta det?! Ha! Jag frågade runt lite grann om huruvida ”sticks” kan sägas vara ett berömt anrop i luften:

”Ingen här känner igen uttrycket”
Svensk Pilotförening

”Aldrig hört talas om”
Kurt på Swedish Senior Airmen

”’Sticks’ är inget ord inom flygfraseologin”
Roger, genom Flygtekniska Föreningen

”Måste tyvärr svara att jag inte hört detta uttryck förut”
Rasmus, grundare av Svenskt Modellflyg

”’Sticks’ is a new one for us. Not familiar with the term in this context. Sorry.”
Airline Pilots Association

”I never heard of ’sticks'”
Jan på United States Pilots Association

Jag tror vi kan fastställa att ”sticks” absolut inte är ett berömt anrop i luften! Här ljuger man konsumenten rakt upp ansiktet och hittar på något som är helt taget ur luften (hehe!). Jag blir förbannad!

Men okej, vi lugnar ned oss lite och tittar på bilden. Där ser vi en pilot som verkar ha nödlandat med sin Focke Wulf Fw 44 Stieglitz i öknen. Han gör det enda rätta och går med raska steg rakt ut i öknen mot närmsta hägring. Och han lämnar sitt paket Sticks på vingen. Så om jag har fattat det rätt – piloten cirkulerar över Sahara, ropandes ”sticks” i sin radio (förgäves naturligtvis eftersom ingen vet vad han menar) tills bensinen tar slut och han tvingas nödlanda och vandrar ut i öknen för att dö av solsting och törst. Han gillar inte Sticks så han lämnar sitt paket vid planet. Frågor på det?

Fantomen 8/87

Fint som lakritssnus

Lakrisal

Den här gillar jag verkligen, vilken fin illustration! Lite 50-tal. Den får mig att tänka på några andra väldigt fina illustrationer som finns på Kalas-krämförpackningarna. Har ni sett dem? De ritades av Mikael Eriksson på Rithuset – min idol. På Rithuset verkar de ju kunna sina saker så jag frågade dem om de hade någon aning om vem som ritat Lakrisal-ungen ovan. De visste inte men satte en liten slant på Bengt Olof ”Bowen” Wennerberg (som bl.a. ritade vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan) och jag är inte den som sätter emot.

Ännu en annons i kategorin ”rätt-språk-i-annonsen-men-fel-språk-på-förpackningen”, precis som Sor-Bits. Trots den lilla fadäsen är den betydligt snyggare än den knasiga draken de använde senare.

Fantomen 12/82

Nyhet: Fanta Black Orange

Fanta Black

Fanta Black Orange verkar ha varit mäkta populär, att döma av blogginlägg och kommentarer på nätet. Frågan är om det mest är nostalgi eller om fantasterna (hepp!) verkligen gillar blandningen Fanta/Coca-Cola så mycket att de står hemma och blandar till sin egen Black Orange till fredagsmyset.

Det konstiga med Fanta Black Orange är att den inte verkar ha funnits i något annat land än Sverige. Det vore intressant att veta varför den försvann men jag antar att den helt enkelt sålde för dåligt.

Läsk som smakar cola/apelsin har dock dykt upp här och där i världen sedan dess. I Tyskland är det riktigt stort och originalet heter Spezi. Coca-Cola har också en variant som heter Mezzo Mix. Förutom i Tyskland säljs den i Österrike, Schweiz och Finland. Pepsi har SchwipSchwap. I Japan finns Fanta Funmix och i vissa länder finns Coca-Cola Orange.

Annonsen är inte så mycket att orda om: kompetent och utan överraskningar. Det enda som sticker ut som rejält fult är understrykningen av ”ny”. Det kanske också borde ha varit en liten hög med kolanötter vid Black Orange-burken för att ge lite balans?

När man forskar om gamla läsksorter kan man vara säker på en sak: Vasa Bryggeri har lanserat den på nytt. I det här fallet heter deras variant SYD Black Orange, förmodligen för att de inte fick använda namnet Fanta.

Signerad annons igen, norska reklambyrån Reklamens Hus / McCann tar på sig denna.

Uppdatering 17/4 2012

Jag fick kontakt med Ole Askeland som jobbade på Reklamens Hus / McCann när annonsen gjordes. Han delade med sig av sina minnen:

”Hei!

Dette liker jeg! Du har utfordret de små grå cellene mine, og jeg skal
forsøke å svare så godt jeg kan:
– Jeg jobbet med Coca-Cola i Reklamens hus/McCann fra 1982 til 1985.
– Fanta Black Orange var aldri på markedet i Norge, kun i Sverige.
– Tore Bu var ”big chief” i Coca-Cola Norge, men også i hele Skandinavia.
Derfor var det nok at vi var involvert i annonsen.
– Jeg kan ikke huske om jeg var med og lagde denne annonsen, men det kan
godt være. Jeg ble mye brukt på svenske annonser, siden morsan er fra
Göteborg og jeg har vært mye i Sverige, snakker og skriver bra svensk. Dette tar jeg på norsk, siden jeg må tenke i tillegg ;o)

Bra blog du har – jeg er blitt follower!”

Fantomen 22/83

Med blå trikå i Fantomenland

Parken Zoo

Fantomen var riktigt stor i Sverige ett tag på 80-talet, större än i något annat land någonsin. Han hade till och med ett eget land. 1986 invigdes Fanomenland på Parken Zoo i Eskilstuna och varje sommar fick någon tanig stackare dra på sig de blå trikåerna och ett par gummistövlar och försöka fylla ut dräkten bäst det gick. Titta här hur det kunde se ut.

Jag fick aldrig uppleva det på plats utan fick nöja mig med sådana här annonser, men var nog inte alltför ledsen över det. Jag var visserligen en inbiten läsare och prenumerant men det lockade inte riktigt att besöka den där gubben. I somras var jag på Parken Zoo för första gången och som väntat var Fantomenland borta för alltid. Men jag missade det tydligen bara med lite drygt ett år. Viskande skogen stod kvar, men den var inte utmärkt på kartan. Dödskallegrottan hade bytt namn till ”Gråttan” och hade mer piratkaraktär. Fantomen hade petats till förmån för kaninen Kalle Kunskap.

I samband med nedläggningen sa VD Mats Ericson: ”De barn som kommer till Parken Zoo har ingen relation till Fantomen mer än att han är en figur som bor på Parken Zoo” och det kan jag mycket väl förstå. Tidningsförsäljningen började sjunka kraftigt mot slutet av 80-talet och 1991 var man så desperata att man började ge ut tidningen i färg. Många äldre läsare övergav då serien och någon större återväxt bland yngre verkar inte ha förekommit. Men tidningen ges fortfarande ut och det är ju ändå glädjande på något vis.

Kolla in barnen på dödskalletronen, kan det bli mer 80-tal än så?

Fantomen 9/87

Cowgirl med Hubba Bubba

Hubba Bubba som inte fastnar

Innan Hubba Bubba började med sina serieannonser var det vilda västern som gällde. Den här känns ju väldigt ”High Chaparral”. Imponerande bubbla hon fått till, man undrar hur många tagningar som krävdes. Man undrar också om hon är ute och flyger för av bakgrunden att döma är hon i himlen. Skum versalisering i rubriken men ganska mysig annons annars.

Kalle Anka & C:o 49/82

Ostbågar för finsmakaren

Estrella ostbågar

Sånt här är kul tycker jag: barn, snacks och humor. Text med ”uppstickar”-retorik. Och allt med en härlig doft av 80-tal. Men allt är inte frid och fröjd. Påsen är ju bra ful alltså. Orange logga på röd bakgrund?

Ostbågar lanserades i Sverige av OLW (Old London Wasa) under namnet ”Cheez Doodles” 1968. Estrella apade snabbt efter, redan året efter kom deras ostbågar (chips började de med redan 1957).

Estrellas ostbågar kändes alltid lite styvmoderligt behandlade, lite i skymundan av chipsen – till skillnad mot OLW som alltid haft Cheez Doodles som sitt flaggskepp. Jag tyckte dock att Estrellas smakade helt okej, men så 2008 ändrade de receptet till något solrosolja-75%-mindre-fett-75%-sämre-smak och det var väl ingen som gillade dem?

Så gick det som det gick också, försäljningen lär ha rasat något enormt för i mars 2010 försvann de från hyllorna. Då ångrade de sig nog!

Det här är den första annonsen i bloggen som är signerad – Ted Bates i Göteborg tar på sig denna.

Fantomen 9/87

He-Man, master eller inte?

Masters of the Universe

He-Man – nu snackar vi! Jag älskade He-Man när jag var liten! För den som inte förstår hur coolt He-Man är är det omöjligt att förklara. Det bara är coolt.

En rolig detalj är att manusförfattarna till den tecknade TV-serien inte kunde enas om vilka som var Masters of the Universe. Var det de goda eller de onda? Jag skulle tro att de flesta utgår ifrån att det är de goda som avses men i ett tidigt avsnitt säger He-Man i inledningen ”Together we defend Castle Grayskull from the evil Masters of the Universe”. I övriga avsnitt säger han ”Together we defend Castle Grayskull from the evil forces of Skeletor”. Den svenska översättningen ”Universums giganter” slog aldrig igenom.

Jag är lite förvånad över att det kom till Sverige redan 1983, jag skulle ha tippat på ett par år senare. Men den här annonsen säger inget om hur många gubbar som fanns, eller om slotten och tigern kommit ännu. Det fanns visst böcker i alla fall.

Priset 69:75:- känns riktigt billigt. Jag har för mig att jag fick ge 99:- för Man-At-Arms 1988. Men se… det stämmer ju på pricken!

Fantomen 22/83

Barbie strandsatt på snövidderna

Snöprinsessan Barbie

Ingen mindre än snöprinsessan Barbie flyger här fram över vidderna med sitt hundspann. Dotter till isdrottningen i Narnia måhända? Skumt och fult litet minislott där i bakgrunden, ser ut att vara gjort av Moon Sand.

Mest intressant med den här annonsen är att den är helt fri från färgen rosa. Och roligast är texten ”…där det bara går att ta sig fram med hundsläde. Snöprinsessan Barbie och hundsläden säljs var för sig”. Haha, vilken ironi! Man kan köpa dockan men utan hundsläden kommer hon inte kunna ta sig fram!

Bloggens första annons som inte är från Fantomen, kors i taket.

Kalle Anka & C:o 49/82

Läskfest med Vira Blåtira

Vira Blåtira och Hicka Persika

Vira Blåtira var väl 80-talets läsk nummer ett? Klockrent namn och kraftiga färgämnen så tungan blev läckert blå. Hicka Persika minns jag bara till namnet och figuren medan de övriga helt har fallit i glömska: Halla Ballou, Kiviga Kruse och Halka Banalka.

Dessa drycker fanns 1984–1988 och sålde väldigt bra, åtminstone Vira Blåtira. Den gjorde en kort comeback 1997–1999 men gick tydligen inte lika bra då. Enligt vissa smakade 80-talets Vira Blåtira ”tutti frutti” medan 90-talets version smakade mer som skumbanan. Om det stämmer är det ju ett kardinalfel – återlansera en klassiker men ändra smaken! 2010 kom Vira Blåtira tillbaks igen, tack vare Vasa Bryggeri. Deras variant har skumbanan-smaken och när jag frågade dem om den påstådda ”original-tutti-frutti”-smaken svarar de att så vitt de vet har den alltid endast haft en smak, nämligen banan.

Inte så mycket att säga om teckningen men… figurerna är ju spritt språngande nakna! Hicka dessutom med stjärtskåra som går upp över magen. Kalle Anka och Nalle Puh går ju runt utan byxor men det här tar priset.

Annonsen verkar gå ut på att ta fram en figur till en ny smak. Eller till någon av de andra tre smakerna, om de inte redan hade figurer? Men då borde de väl ha varit med på festen i annonsen? Jag har inte hittat någon uppgift om ifall alla fem smaker lanserades 1984 eller om någon kom senare men Hicka Persika fick ju sin figur först 1986 enligt texten. Jag skulle i alla fall inte tro att det blev någon ny smak under det sista året 1988 men jag har hittat dessa två mystiska burkar i samma serie (Falkens Fantasiland) men ingen mer info om dem. Tävlingsbidrag?

Coola Boy
Zocke Zoda

Men nu undrar ni ju alla: hur gick det i tävlingen då? Och har du kollat upp det? Ja, jag har kollat upp det. En vän gick till Kungliga Biblioteket, letade fram Expressen från 26 juni 1987 och hittade annonsen här till höger (klicka för större bild). Hela 5000 bidrag(!) och 50 vinnare presenterade men ingenting om någon ny figur eller smak. Alla teckningar var förmodligen skitfula.

Fantomen 8/87