Etikettarkiv: 80-tal

Commodore 64 – press play on tape baby!

Commodore 64

Äntligen lite datorspel här i bloggen, och vi går ut hårt med Commodore 64. Min granne hade en sån här och min bror en Commodore 128. Faktum är att runt 100 000 såldes i Sverige, och 17 miljoner i världen, vilket gör Commodore 64 till världens mest sålda hemdator.

Commodore 64 tillverkades mellan 1982 och 1994 och lanserades i Sverige våren 1983. Priset var då ca 6 000 kr men sjönk snabbt. Uppföljaren Commodore 128 släpptes 1985 men blev inte samma succé vilket man får förmoda är orsaken till att det är föregångaren som visas upp i denna annons. Det som däremot är lite underligt är att annonsen visar modellen 64C från 1986 och inte 64G från 1987. Överhuvudtaget är det väldigt tidstypiskt att göra en annons för en 6 år gammal dator och låtsas som ingenting.

800px-Commodore-DatassetteDet charmiga med Commodore var så klart bandstationen. Man kunde alltså spela in datorspel på vanliga kassettband och sedan spela dem i datorn! Sen fick man ha listor med spelen samt vid vilka tider på bandet de började och sen spola bandet till strax före rätt tidpunkt, trycka på Play och spänt hoppas att datorn hittade spelat. Alltid lika spännande! Några spel jag spelade är Who Dare’s Wins, Blue Max och 1942.

Här kan man se ett litet YouTube-klipp som visar en del av proceduren:

Typiskt för 80-talets spelannonser är att man har med en fin/häftig bild/illustration istället för att visa hur spelet faktiskt ser ut. Detta för att spelen var så fula. Tänk bara hur annonsen skulle sett ut med fotot utbytt mot denna skärmdump från California Games:

0903a

Fantomen 16/89

Frosties surfar på leksaksvågen

Frosties 1989

Tony Tiger är tillbaka från Australien och förändringens vindar har blåst. ”Frost Flakes” har blivit ”Frosties” och ”GRR…MMM!” har blivit ”GRREAT”. Annars är det mesta sig likt, bara bättre tecknat. Men storyn är så enormt generell och förutsägbar att man blir lite sur när man läser den.

Frosties tillhörde tillsammans med Kalaspuffar basen i min kost som barn. Om jag åt dem med filmjölk till hade jag såklart massor av socker på, eftersom filmjölk är surt. Att flingorna var fullkomligt marinerade i socker (runt 40%) redan i paketet spelade ingen roll. Mina matvanor verkar vara mer oförändrade med åldern än andras (eftersom jag inte provar saker jag inte gillade när jag var 11, alltså skaldjur, svamp, grönsaker och annat sånt där onödigt) men nuförtiden skulle jag ändå inte kunna äta en sådan sockerbomb varje morgon.

En bidragande anledning till Frosties-konsumptionen var att det på den här tiden fanns en leksak i varje paket. Flingpaketen var alltså rena rama Kinderäggen! Och just Frosties (och även Smacks tror jag) hade det häftigaste någonsin, nämligen små dinosauriebilder som man kunde vrida på så att de visade en annan bild. På varje bild fanns en dinosaurie samt ett nutida djur som skulle motsvara denna. Jag tror till exempel att Tyrannosaurus Rex delade bild med en tiger, förmodligen pga den gemensamma nämnaren ”stor köttätare”. Man fick ju ständigt dubbletter i paketen men då kunde man skicka in dem och skriva vilka bilder man ville ha istället. Och så kunde man klistra in dessa bilder i en bok och efter några månader var min komplett. Och denna bok var en av mina käraste ägodelar men den blev nog helt sönderläst och finns inte längre bland oss.

Kalle Anka & C:o 48/89

Big Cat, grrrreat big bite

Rango med kokos och jordnötter

Hur många R fanns det här då? Erkänn att du räknade! Det gjorde jag och svaret var 94. En enkel annonsidé men den känns väldigt Frosties som ju också använde ”grrrreat” i sina annonser vid den här tiden. Men vem var då först? Följ bloggen så lär svaret komma med tiden!

”Big Cat” lanserades i slutet av 70-talet och såldes av engelska Rowntree Mackintosh som även hade bl.a. Kit Kat, After Eight och Smarties i sortimentet. Vid det här laget, alltså 1989, hade Rowntree Mackintosh dock köpts upp av Nestlé som tog över alla deras varumärken. ”Big Cat” bytte namn till ”Lion” 1993 och finns kvar än idag, dock med nytt recept och i mindre bitar än förr. Inte så ”great big bite” alltså. Det finns till och med flingor med Lion.

Märklig beskärning och storlek på fotot på lejonet, det var inte vackert men vägs upp lite av den fina målningen av förpackningen.

Fantomen 17/89

 

Märkbart billigt med Byggis

Originalet

”Utmanaren”, vilken fin omskrivning för ”den billiga och dåliga kopian”! Med LEGO-tokiga barn vet jag om någon hur häpnadsväckande dyrt det är, så visst, konkurrens är bra. Men jag har ändå lite svårt att uppskatta Byggis flagranta snyltande, trots ”ärliga, transparenta plastförpackningar” som låter sympatiskt.

Jag hade inget byggis själv men har förstått att det var vanligt under 80-talet. Det speciella med det var att själva bitarna var fyrkantiga standardbitar och så användes pappbitar med tryck till gubbar och sådant. På något sätt lyckades de få licens för att göra set med bl.a. Super Mario Bros., Jurasic Parc, Turtles och Flintstones.

”Billigt så det märks” är ren och skär humor. Det vanliga är ju annars att det inte ska märkas så mycket att man köpte det billiga alternativet.

Annons av det något anonymt betitlade AD Production AB.

Månadens Äventyr 9/86

Fjällräven Suite för den som vill

Fjällräven Suite

Fjällräven lanser här ”Fjällräven Suite” – ett kit bestående av rävenjacka, grönlandsjeans och Kånken. Det är lite olyckligt att jackan och jeansen är i samma färg eftersom det mest ser ut som att grabben har ett blåställ på sig. Därtill gympadojor som inte verkar helt lämpliga för vandring i fjällen. En fråga som väcks är varför det är en rävenjacka och inte en grönlandsjacka som ingår i suiten. Kanske är det två ord för samma sak?

Texten är rolig för den är så enormt noncommittal med sitt ”Grabbarna som vill väljer…” Det är som när man frågar någon om hen vill följa med på bio och svaret blir ”jag gillar bio”. Kanske blev man mobbad för Kånken i skolan och annonsen var ett trotsigt ”om jag vill ha Kånken så tänker jag ha det faktiskt!” Det är i alla fall vad grabbens hållning och ansiktsuttryck signalerar. Till sist får vi i en rolig ihopskrivning veta att plaggen finns förvuxna också.

Rocky – chokladen som golvar dig

Rocky

Det här nog den finaste annonsen hittills i bloggen. Vilket konstverk! Jag vill ha den som tavla. Det går nästan inte att se om det är ett foto eller en målning, men tittar man på chokladen ser man att den är målad. Det enda jag kan anmärka på är att jag tycker att det hade blivit mycket bättre med en vänsterhandske, av flera skäl:

  1. Rubriken hade hamnat till vänster och därmed först vilket känns naturligt. Handsken hade också följt läsriktningen.
  2. ”Dubbel” hade kommit fram bättre eftersom öppningen skulle ha varit på andra sidan.
  3. Texten på förpackningen hade varit lättare att läsa eftersom den pekat uppåt.
  4. Annonsen hade fungerat bättre när man ser den stående (som man gör när tidningen är rättvänd) eftersom texten på förpackningen hamnat åt rätt håll.
  5. Rocky var ”southpaw”, alltså vänsterhänt, vilket var en fördel mot högerhänta boxare.

Småsaker kanske men sammantaget tycker jag det blir övertygande.

Inte heller denna annons har någon information om upphovsmän men i Landskrona museums reklamarkiv hittar jag att AD var en viss Kurt Lundkvist som jobbade på Arbman i Malmö vid den här tiden. Den gode Kurt fick 16 guldägg och ungefär lika många silver mellan 1962 och 1981 och det får man väl kalla godkänt.

Chokladen gjorde dock inget större avtryck, jag lyckas inte hitta någon information om den alls. Filmen Rocky (svensk premiär 1977) gick bra i Sverige men uppföljaren Rocky II (december 1979) drog knappt en tredjedel av publiken jämfört med den. Kanske började Rocky-intresset mattas av och Fazer gick vidare med nya varumärken.

91:an 19/80

Hoa-Hoa, superstark!

Hoa-Hoa - superstark!

Hoa-Hoa Dahlgren (bra att efternamnet är med så att man inte förväxlar honom med andra Hoa-Hoa) läser Stålmannen (nummer 7/80) och lyckas tack vare det ta 65 kg i stöt. Jag är inte jätteimponerad. Hans personbästa är ju 207,5 kg. Men man ville väl hålla det lite enkelt för annonsens skull, så att han inte skulle stå illröd i ansiktet på den sista bilden.

Han kanske inte gick all-in på den här plåtningen men hans meritlista går inte av för hackor: svensk mästare 5 gånger under perioden 1973 till 1979 och totalt 11 guldmedaljer (man kan få upp till tre guldmedaljer i ett SM – ryck, stöt och sammanlagt) och så ett EM-brons 1977 på det.

Förutom tyngdlyftning (och för all del ”På spåret”) är väl Hoa-Hoa mest känd för att ha varit affischnamn för pappaledighet 1978. Efter en idé från Janne ”Loffe” Carlsson, som hade uppdraget två år tidigare, gjordes den klassiska affisch där den muskulöse Dahlgren håller ett spädbarn i famnen (Peter Svenonius, som fick 400 kr i gage) under texten ”Barnledig pappa!”. Han skulle dock inte bli pappa förrän 12 år senare, och då var han inte pappaledig. När jag fick veta att han aldrig varit pappaledig kändes det lite som jag att antar att det skulle göra om man fick veta att Gunde Svan helst tillbringade fritiden i soffan med en skål baconchips och inte i skidspåret.

Här är Hoa-Hoa i Försäkringskassans reklamfilm för pappaledighet:

Western 12/81

Vinn tillbaks din enhjuling som Boogie snott

Boogie

Här kan man vinna sin egen enhjuling. Lite märkligt upplägg eftersom man rimligen redan äger den. Tuggummit Boogie minns jag inte alls, jag gissar att det blev utkonkurrerat av Hubba Bubba. Det är i alla fall ”fyllt” vilket fyller mig med onda aningar – enligt min erfarenhet är det endast fyllningen som har någon smak och när den försvinner (vilket sker ganska snabbt) tuggar man på något fullständigt smaklöst.

Men fyllningen verkar ha sina fördelar också. Chokladsmak på ”vanliga” tuggummin har jag aldrig stött på. Någon av läsarna som gjort? Även banan saknas ju i t.ex. just Hubba Bubbas sortiment.

Om annonsens design vill jag lyfta fram det fina teckensnittet men ack! Röd text på rosa bakgrund är aldrig en bra idé. Friläggning av bilder var ännu okänt men bilden i sig bjuder på ett par läckra basketkängor samt tufft uppvikta jeans.

Precis som i LEGOs annonser ser vi ett ”Fack” i adressen, bara så där.

Dennis 5/81

Non Stop för moderiktiga shorts

Non Stop shorts

Mmm vilka fina shorts. Jag blir så sugen på att köpa såna. Verkligen. Då kan jag se ut som en av de där clownerna. Med bakficka och allt! Men… Non Stop fanns vid den här tiden i sex färger och bara tre är med på shortsen! Då skiter jag i det!

”Vid den här tiden”? Ja, antal färger har varierat genom åren. När de lanserades i Sverige 1947 fanns fyra färger: rött, grönt, gult och orange. Enligt Marabou själva fick de mest moderiktiga damerna på Marabou-kontoret föreslå vilka färger chokladlinserna skulle ha. Man undrar hur urvalet av damer gick till. Jag tänker mig att ett par gubbsjuka chefer tog en sväng runt kontoret, synade sekreterare och maskinskriverskor och med kännarminer bedömde att Ulla, Kristin och Greta såg fagra nog ut för att kunna bidra i färgvalen. Britta  däremot, i grå kofta och snäv kjol i viskos, ratades som ”omodern”. Som om inte Britta  kunde ha kommit fram till rött, grönt, gult och orange! Det är inga djärva val direkt.

Man får väl anta att det var kontorets mest moderiktiga damer 1988 som låg bakom designen på MiniClownerns shorts.

Dennis 6/88

Socialistiska näbbdjur möter Tigern Tony

Kellogg‘s Frost Flakes

Kellogg’s körde likt Hubba Bubba med serieupplägg på sina annonser och det är väl hugget som stucket vilken som var sämst. Hubba Bubba var i alla fall snyggt tecknad, av Alf Woxnerud minsann. Som barn gillade man allt tecknat så den här slank igenom den också.

Här åker Tony av någon anledning till Australien och läsarna får lära sig om de märkliga djuren där. Det märkligaste är väl färgsättningen. Vi får också tipset att sy fast en pung på magen att ha flingpaketet i. Lite sjukt är det allt men jag låter det passera. Det som däremot får ögonbrynen att rynkas är näbbdjuren. De kryper fram ur undervegetationen och utbrister hotfullt ”DAV DAV”. DAV? Här har manusförfattaren alltså smugit in en subtil hänvisning till Democratic Association of Victoria, australiens första socialistorganisation. Knappast okej med politisk propaganda i en annons riktad till barn!

Värt att notera är också att detta var innan ”Frost Flakes” bytte namn till ”Frosties”, och Tonys valspråk ändrades från ”GRR…MMM!” till ”GRRREAT”. Bra byten båda två.

Edit: Nu har jag lärt mig att ”dav” betyder ”hej” på danska. Någon trött översättare har missat denna ruta i annonsen från Kellog’s kontor i Glostrup, Danmark.

Lilla Fridolf 24/84