Etikettarkiv: 1987

Simma lugnt med obehaglig clown

Simkunskap med McDonald‘s
  • Simkunskap med McDonald‘s
  • Brandkunskap med McDonald‘s
  • Iskunkap med McDonald‘s

Nu är jag så där effektiv igen och klämmer in tre snarlika annonser i samma inlägg. Här är det McDonald’s som vill utbilda våra barn och förbättra världen och de har tagit fram lektioner i vattensäkerhet, brandkunskap och iskunskap. Ungarna jublade – ja, vi måste till McDonald’s! Men låt oss inte vara cyniska nu, det var säkert bra lektioner.

Problemet är den där clownen, han är ju obehaglig som fan. Kolla bara på Ronald när han står med badring och simfötter och kliar sig inbjudande på hakan – man ryser i hela kroppen. TV-serien ”Det” skapade inte clownskräck, den bara utnyttjade människans medfödda rädsla för clowner, s.k. coulrophobia, på ett effektivt sätt. Forskaren Dr. Penny Curits kom efter studier fram till att ”clowns are universally disliked by children”. Gudskelov har McDonald’s underlättat för fobikerna med åren och tonat ned clownens närvaro betydligt men han finns med i företeelser som Ronald McDonald Club och Ronald McDonald Hus.

En lite komisk och intressant sak jag såg på McDonald’s hemsida är att de under Frågor och svar har med frågan ”Skövlar ni regnskog?”. Tänk att de får den frågan så ofta att de måste lägga till den där. Svaret var förövrigt ”Jajamen!” vilket inte känns helt ok.

Fantomen 5, 7 och 11/87

Kokosläsk, nej tack

Sommarläsk från Wårby Källa

Här har vi tydligen sommarläsk men särskilt somrig är annonsen då inte. Långärmad för stor tröja och betonggolv. Enhjuling var möjligen en fluga vid den här tiden, jag hade åtminstone två kompisar som hade varsin sådan. Betydligt vanligare var dock BMX och skateboard.

Jag minns mycket väl när läskflaskorna hade de där stora svarta ”fötterna” men de ser ut att ha metallkorkar också och det hade jag helt förträngt. Bland smakerna syns direkt Coca Bahia – en ganska vedervärdig brygd som smakade kokos. Det var en sån där läsk som man bara tog om alla andra var slut, och man undrade varför någon köpte den överhuvud taget. Italia (blodapelsin) har jag lite svårare att minnas men resten finns ju kvar än idag – fast det står inte ”Utmanaren” på Pepsi längre. Det kanske blev jobbigt när den aldrig gick om regenten?

Wårby Källa känner jag inte igen alls men det var tydligen platsen för ett anrikt bryggeri i Huddinge. Bryggeriet hade som synes en del stora varumärken i sitt utbud men köptes upp av Spendrups 1989. Ett av Wårbys egna varumärken som finns kvar än i dag är Norrlands Guld.

Nostalgibryggeriet Vasa har gjort oss alla en otjänst genom att återuppväcka Coco Bahia. Enligt dem ”avnjuts den gärna kall framför ett avsnitt av Miami Vice”. Vilken läsk är inte godast kall?

Fantomen 11/87

Vad vore Bullerbyn utan mjölk?

Mjölk i Bullerbyn

Den något anonyma organisationen ”Mejerierna” körde denna kampanj i början av 1987. Tre snarlika annonser med bilder från filmen Alla vi barn i Bullerbyn som gick på bio då (den hade premiär i december året innan). Eftersom jag är så smart har jag satt ihop de tre annonserna till en så att jag slipper skriva om varje separat.

Mejerierna satsade på säkra kort: sockersöta annonser med barn, svensk sommar och ett lamm. Jag undrar dock om folk började dricka mer mjölk efter att ha sett dessa annonser? Möjligen gick några fler och såg filmen. Men jag tycker de är ganska tråkiga. ”Vad vore Bullerbyn utan Kerstin?” – hon är väl knappt med i filmen eller? Och ”Det räcker inte med mjölk. Man måste ha kärlek också”. Borde det inte vara tvärtom? Eller nej, det kanske inte blir bättre.

Lite trivia kan jag vaska fram som vanligt!
Bosse i filmen spelades av Henrik Larsson som fortsatte med film och är producent i Hollywood nu.
Anna hette Anna på riktigt, blev sångerska och kom trea i Eurovisionsfestivalen 2002 (för Estland).
Lisa (Linda Bergström) hittar jag inget mer om än att hon med Kjell Bergqvist hade en stor roll i ett avsnitt av Anmäld försvunnen 1995.
Lasse (Crispin Dickson Wendenius) gjorde en liten insats i den svenska dubbningen av Mio min Mio, tillsammans med sin bror Max. Systern Chelsie gjorde också väsen av sig, som dottern i Svensson, Svensson.
Britta (Ellen Demérus) lämnade filmens värld och jobbar på Bonniers.
Olle (Harald Lönnbro) fortsatte som skådespelare och har gjort massor av filmer och TV-serier genom åren, trots det har jag nog inte sett en enda av dem.
Kerstin (Tove Edfeldt) är otippat nog den som lyckats bäst med skådespeleriet med huvudroller i Sanning och konsekvens, Hannah med h och den kommande The Stig-Helmer Story.

Fantomen 1, 2 och 3 1987

Lev offensivt med Stefan Edberg

Ät russin med Stefan Edberg

Stefan Edberg syns här riktigt spraka av energi, och 1987 var han verkligen på gång. Jag kan ju inget om sport men vad jag förstår tog han hem guldmedaljer från Australian Open, US Open och Stockholm Open detta år. Det kan ju inte vara illa! När jag gör mina efterforskningar märker jag dock en sak – Sverige vann Davis Cup 1987 men Edberg spelade inte i finalen. Han var med i finalerna 1984-1985 (vinster), 1986 (förlust), 1988-1989 (förluster), 1994 (vinst), 1996 (förlust). Men alltså inte i finalen 1987. Spelade han inte det året? Jojomen, han var med och säkrade Sveriges finalplats genom att vinna över de spanska bröderna Sanchez i semin. Men i finalen fullkomligt lyser han med sin frånvaro. Jag bestämmer mig för att kolla upp saken ordentligt och kontaktar Svenska Tennisförbundet. Där möts jag av total tystnad. Är det obekväma sanningar som inte får komma fram? Jag börjar ana ett scoop! Var han kanske packad? Ute och söp med Boris Becker? Petad pga divalater mot lagkamraterna? Eller tvärtom – utfryst av de äldre i laget som kände sig hotade av uppkomlingen?

Jag gräver vidare men till en början går det riktigt trögt. Inga källor ger några ledtrådar till anledning för Edbergs frånvaro. Jag kollar med Stockholms Tennisförbund. Enligt dem var Stefan ”(små)-skadad men det hade ju ej någon betydelse eftersom vi vann”. Sveriges Tennismuseum svarar kort och gott att han var skadad. Jahopp… men det kan ju fortfarande vara så att han blev skadad när han var ute och söp med Becker eller när lagkamraterna bäddade säck åt honom på hotellet, eller hur?

Annonsen är annars ett bra exempel på ”så känd att man inte behöver skriva ut namnet”. Till och med jag kände igen Stefan Edberg där. Det är väl Stefan Edberg?

Mycket imponerande elektricitet runt Stefan, på den tiden innan varje 10-åring kunde få till det där med Photoshop. Är det handritat med färgkritor?

Fantomen 10/87

Popstars med Joey

Popstars 1987

Samlaralbum: roligt eller ett cyniskt utsugande av barnens slantar? Den diskussionen tar vi inte här, jag nöjer mig med att konstatera att priserna 3kr/album och 50 öre/bild känns rätt ok. Som jämförelse kan nämnas att en serietidning kostade 8:90 vid den här tiden. Tveksamt om ett komplett album skulle ge någon större slant idag dock.

Jag har inget minne av albumet eller av att någon jag kände samlade. Själv var jag nog för omedveten om musik 1987 för att ha någon större glädje av det. Med 160 bilder måste det vara rätt mycket utfyllnad med ganska obskyra artister.

Det känns helt rätt att sätta Joey Tempest på omslaget. Europe var glödheta 1987 och man kan skämta om pudelrock och synthfanfarer men det går inte att skämta bort att det är ganska fantastiskt att från Upplands Väsby i lilla Sverige dök detta band upp och blev världsstjärnor. Det var så fantastiskt att gå på disco i mellanstadiet och dansa tryckare till ”Carrie”. Och Joey – en äkta larger-than-life superstjärna och frontman! Jag tror aldrig vi får se dess like i Sverige igen. Vad sa du… Yngwie? Ola Salo? Per Gessle?! Äh skärp dig.

Tråkmånsarna Tina Turner, Madonna, Prince (innan han bytte namn till nån… symbol) och Bruce Springsteen flankerar.

Fantomen 7/87

Gollyball – sommarens fullträff!

Gollyball

Ibland hade serietidningarna dubbla omslag för att få plats med fler annonser, och det gjorde ju att man kunde få se annonser över ett helt uppslag. Här är det The Coca Cola Company som slår på stora trumman för sin Gollyball.

Jag har ett vagt minne av Gollyball, jag vill minnas att det gick otroligt dåligt att spela det eftersom bollarna inte vägde något. Det ser onekligen helt crazy ut. Personerna på bilden verkar dock tycka att det här med Gollyball är hur kul som helst, när de springer runt i fula truckerkepsar och för stora tröjor. Allt ser väldigt amerikanskt ut, med kepsarna och konstgräset(?) men det står på svenska på etiketter och tröjor. Mycket mystiskt.

Bilden nedtill måste jag säga ger lite obehagskänslor, med en ung tjej som står inklämd mellan en mans ben och fyller på muggen han håller vid skrevet. Eller är det bara jag?

Namnet ”Gollyball” väcker en del frågor. Istället för att välja ett namn härlett från baseball valde man av någon anledning volleyball istället. Fast med ett ”g” i början för att… man skulle tänka på golf?

Notera att PET-flaskorna förr hade särskilda bottnar, för att stå stadigare antar jag. Man litade inte riktigt på att flaskorna kunde stå på den vanliga bottnen, med fyra ”bubblor”. Det borde har varit enkelt att testa dock.

Kaxigt med avslutningen ”Coca Cola, Fanta och Sprite hittar du överallt”.

Fantomen 10/87

Bångstyrig kill-hoj

BMX från DBS

Det här är vad jag skulle kalla en typisk BMX. Ordet används inte i annonsen så man undrar ju, hade den förkortningen inte slagit igenom ännu i Sverige 1987? Det är annars en annons i kategorin ”många tekniska termer samt målande beskrivningar av hur häftigt det är”, avsedd att få killar på fall (tjejer kan tydligen inte cykla på såna här).

Fyndig rubrik och sen mycket text, som vanligt förr. Fartfyllda rader som ”skena iväg över stock och sten” blandas vilt med vanligt gammal tråk-sälj som ”säljs endast genom fackhandeln”. Vissa saker låter inte så positivt som avsett eller vad sägs om ”DBS började rulla när mormor var ung” och det där om att beviset på kvaliteten kommer först om tio år?

Fantomen 7/87

Bubbel-göken, koo koo!

Hubba Bubba på Skattkammarön

Nya äventyr med Hubba och Bubba! Tydligen är Hubba och Bubba nån form av brottsbekämpare som får larm från okänd ort när bovar (ofta i form av pirater) gör något dumt. Då reser de genast dem till mötes, blir utmanade på ”bubbelblåsningsduell” och vinner varpå bovarna flyr.

Men ärligt talat, de självsäkra piraterna (som trots färgen tydligen inte är Hubba Bubba lakrits)… borde de inte rimligen veta hur kassa deras bubblor är? Varför envisas de med dessa dueller? Varför flyr de för att Hubba och Bubba blåser större bubblor? Och varför använder de inte sina svärd?

Hubba Bubbas annonser hörde till höjdpunkterna när man var barn, allt tecknat gick ju hem och upplevdes inte ens som reklam. Själva tuggummit har jag alltid tyckt varit gott men för stort. Smakerna var 1987 strawberry, salty licorice, original, cola (min favorit) och nyheten apple som också var god. Två år tidigare fanns smaken lemon, men inte cola eller (såklart) apple. Soft bubbles – no troubles!

Fantomen 3/87

Knallstark lakrits

Lakrisal annons från 80-talet

Varje godissort ska visst promt ha en tecknad figur i marknadsföringen, oavsett om den finns med på förpackningen eller ej. Tanken är väl att produkten inte ska se barnslig ut i godishyllan, men ändå locka yngre genom reklamen.

Lakrisal hade en eldsprutande drake som tycker att Lakrisal är jäkligt starka. Han rent av lyfter några centimeter från marken. Det roliga är att han håller ut lillfingret så där elegant. Men bakgrunden blir jag inte klok på. Han sitter i ett stenökenlandskap på natten men har ett helt annat landskap (med vulkan och röd himmel) i en cirkel bakom sig. Är det liksom en portal till en annan värld? Mysko.

Lakrits är en sån där kontroversiell grej, ungefär som frukt i mat. Vissa älskar det, andra hatar det passionerat. Själv gillar jag söt men inte salt lakrits, men det jag framför allt stör mig på är den här hetsen om att lakrits ska vara så mega-super-duperstark hela tiden. Samma sak ser man med halstabletter och på senare år även med choklad. Jag säger ”tagga ner!”

Fantomen 10/87

Rango, med hela kokosnötter

Rango choklad

Mer choklad från Marabou. Annonsen för Rapid hade sina brister men den var klart roligare än den här. Jahopp, här har vi ordet ”rango” (som betyder ”rang” på spanska), en ylande prärievarg och så får man ”goda” krafter av den.

Det enda jag kan tänka mig är att de tänkte ”Durango”, som är en stad i Mexico känd från westernfilmer, och så fick de prärievargen från det. Kanske skulle chokladen heta så men så tyckte de att det blev för långt. Eller så skulle de passa ihop med ”rapid”. Eftersom prärievargen inte är med på förpackningen ser den bara knasig ut (jag skulle också vänt den åt andra hållet).

Tråkig annons tycker jag, ett svagt minne av produkten tror jag. Kokos och hela jordnötter låter kanske lite väl mastigt.

Fantomen 6/87