Etikettarkiv: 1987

Sor-Bits med nån sorts fruktsmak

Relaterat inlägg

Sticks - höjdartugget!

I den här bloggen plockar vi inte guldkornen i annonsernas vetefält utan vi visar upp allt, precis som gud har skapat det. Sor-Bits har varit med tidigare och sågats för tråkig annons, tråkigt tuggummi och jobbigt papper runt varje tuggummi. Den förra annonsen var från början av 1987 och den här bör vara från våren samma år. Det har inte blivit bättre. Istället sämre på en punkt – massa text och enbart rörig att titta på.

Det här bör vara den 7e Sor-Bits-smaken i handeln efter en eucalyptus, en laktrits och fyra mint. Äntligen lite frukt tänker man, men vadå frukt? Vilken frukt? ”Fruktsmak” är väldigt ospecifikt och kan väl smaka lite hur som helst. Blodapelsin-liknande illustration på bilden men det behöver inte säga något om smaken. Den var säkert äcklig helt enkelt.

Signerad Andrén & Nordström SPR.

Fantomen 7/87

Gundes skidbluff gav råg i ryggen

Gunde Svan och Wasa Knäcke

Relaterat inlägg

Favoritglass med Wassberg

Va, vad gör programledaren för Fångarna på fortet i skidspåret, och i landslagsdräkt dessutom? Tro det eller ej kids, men Gunde Svan var längdåkningens superstjärna under andra halvan av 80-talet. Denne renlevnadsman, nykterist, och allmän helylle-friskus var det rena Björn Borg-klassen på under 84–91 då hann bl.a vann fyra olympiska guldmedaljer och sju VM-guld. En del av framgångsreceptet var tydligen knäckebröd, men är det inte lite väl mycket Socialstyrelsen över ”några skivor varje dag”?

Här kan man vinna Kneissl-skidor och Gunde var ju deras galjonsfigur vid den här tiden. Tyrolska Kneissl har gjort skidor sedan 1919 och verkar ha haft ett gott anseende men också stora problem med skakig ekonomi, ombildningar, konkurser, ägarbyten och ja… rena SAAB-härvan. Men det kändes nog ändå hoppfullt så här 1987, då man hade Gunde som vann guldmedaljer på löpande band och glatt viftade med sina Kneissl efter målgång. Men allt var inte som det verkade. 2005 avslöjade Aftenposten att det många gånger var övermålade Fischer – de bästa skidorna som fanns – Gunde åkte på. Fischers tidigare racing-chef, Gerhard Thaller, sa då: ”Det var surt att stå och titta på det och veta att det var våra skidor han åkte på, trots att det såg ut som det var konkurrentens.” Enligt Thaller var det så att Fischer ovetandes i en ny kollektion hade använt ett varumärkesnamn som Kneissl ägde. För att slippa dra tillbaks hela kollektionen fick de ge 200 par skidor till Kneissl och det var på sådana skidor Gunde vann många av sina segrar.

Och självklart var det just Sveriges landslag, med Gunde, som vann skidstafetten i VM i Oberstdorf i Västtyskland.

Annons av Brindfors Annonsbyrå.

Fantomen 2/87

Harig He-Man möter höjdrädd Hordak

He-Man

Relaterat inlägg

Masters of the Universe

Barndomens favoriter Masters of the Universe är tillbaks med tre nya gubbar och ett flygplan. He-Man ser mer än lovligt mesig ut. Kolla på’n, har springer som en rädd hare när Dragstor kommer. Tur att Extendar hjälper till genom att… göra sig lång. Hordak ser inte så katig ut heller i och för sig. Varför skulle han klättra upp där om han är så jäkla höjdrädd?

Fright Fighter är lite cool men ”bakom dess vingar döljer sig Skeletor” är tokigt, menar de ”bakom dess spakar” eller ”bakom dess tonade vindruta”? Här passar det bra med en reklamfilm för Fright Fighter, eller hur? Kolla själva, sitter Skeletor bakom vingarna?

Samlaraffischen med klistermärken minns jag men jag hade aldrig någon. Det känns onekligen lite bittert. Jag hade å andra sidan bara två gubbar, och inga tidningar. Alltså, vad var för misär jag växte upp i egentligen?

Buster 22/87

Sticks, tuggummi taget ur luften

Sticks - höjdartugget!

Här kommer Marabou och ska lansera Sticks: ett nytt tuggummi i form av tunna blad. Precis som Juicy Fruit alltså. Men hur ska man lansera detta? Vad ska vara tuggummits ”grej”?

”Jag vet!” sa projektledaren på reklambyrån Young & Rubicam. ”Vi gör en grej på att piloter brukar tugga det. ’Sticks’ är ju nåt pilot-radio-kommando ju.”
”Är det?” sa copywritern. ”Det har jag aldrig hört, och jag har läst många Biggles i mina dar”.
”Jo jag tycker det låter bekant” sa VDn. ”Och skitsamma förresten, pilottemat blir skitbra: ungarna gillar bilder på tuffa flygplan och ingen kommer ifrågasätta att ’sticks’ är en pilotfras. Släng ihop nån text nu bara, så går vi och tar en mäklarbricka sen.”

Kommer ingen att ifrågasätta det?! Ha! Jag frågade runt lite grann om huruvida ”sticks” kan sägas vara ett berömt anrop i luften:

”Ingen här känner igen uttrycket”
Svensk Pilotförening

”Aldrig hört talas om”
Kurt på Swedish Senior Airmen

”’Sticks’ är inget ord inom flygfraseologin”
Roger, genom Flygtekniska Föreningen

”Måste tyvärr svara att jag inte hört detta uttryck förut”
Rasmus, grundare av Svenskt Modellflyg

”’Sticks’ is a new one for us. Not familiar with the term in this context. Sorry.”
Airline Pilots Association

”I never heard of ’sticks'”
Jan på United States Pilots Association

Jag tror vi kan fastställa att ”sticks” absolut inte är ett berömt anrop i luften! Här ljuger man konsumenten rakt upp ansiktet och hittar på något som är helt taget ur luften (hehe!). Jag blir förbannad!

Men okej, vi lugnar ned oss lite och tittar på bilden. Där ser vi en pilot som verkar ha nödlandat med sin Focke Wulf Fw 44 Stieglitz i öknen. Han gör det enda rätta och går med raska steg rakt ut i öknen mot närmsta hägring. Och han lämnar sitt paket Sticks på vingen. Så om jag har fattat det rätt – piloten cirkulerar över Sahara, ropandes ”sticks” i sin radio (förgäves naturligtvis eftersom ingen vet vad han menar) tills bensinen tar slut och han tvingas nödlanda och vandrar ut i öknen för att dö av solsting och törst. Han gillar inte Sticks så han lämnar sitt paket vid planet. Frågor på det?

Fantomen 8/87

Med blå trikå i Fantomenland

Parken Zoo

Fantomen var riktigt stor i Sverige ett tag på 80-talet, större än i något annat land någonsin. Han hade till och med ett eget land. 1986 invigdes Fanomenland på Parken Zoo i Eskilstuna och varje sommar fick någon tanig stackare dra på sig de blå trikåerna och ett par gummistövlar och försöka fylla ut dräkten bäst det gick. Titta här hur det kunde se ut.

Jag fick aldrig uppleva det på plats utan fick nöja mig med sådana här annonser, men var nog inte alltför ledsen över det. Jag var visserligen en inbiten läsare och prenumerant men det lockade inte riktigt att besöka den där gubben. I somras var jag på Parken Zoo för första gången och som väntat var Fantomenland borta för alltid. Men jag missade det tydligen bara med lite drygt ett år. Viskande skogen stod kvar, men den var inte utmärkt på kartan. Dödskallegrottan hade bytt namn till ”Gråttan” och hade mer piratkaraktär. Fantomen hade petats till förmån för kaninen Kalle Kunskap.

I samband med nedläggningen sa VD Mats Ericson: ”De barn som kommer till Parken Zoo har ingen relation till Fantomen mer än att han är en figur som bor på Parken Zoo” och det kan jag mycket väl förstå. Tidningsförsäljningen började sjunka kraftigt mot slutet av 80-talet och 1991 var man så desperata att man började ge ut tidningen i färg. Många äldre läsare övergav då serien och någon större återväxt bland yngre verkar inte ha förekommit. Men tidningen ges fortfarande ut och det är ju ändå glädjande på något vis.

Kolla in barnen på dödskalletronen, kan det bli mer 80-tal än så?

Fantomen 9/87

Ostbågar för finsmakaren

Estrella ostbågar

Relaterat inlägg

Owl Reffel Chips

Sånt här är kul tycker jag: barn, snacks och humor. Text med ”uppstickar”-retorik. Och allt med en härlig doft av 80-tal. Men allt är inte frid och fröjd. Påsen är ju bra ful alltså. Orange logga på röd bakgrund?

Ostbågar lanserades i Sverige av OLW (Old London Wasa) under namnet ”Cheez Doodles” 1968. Estrella apade snabbt efter, redan året efter kom deras ostbågar (chips började de med redan 1957).

Estrellas ostbågar kändes alltid lite styvmoderligt behandlade, lite i skymundan av chipsen – till skillnad mot OLW som alltid haft Cheez Doodles som sitt flaggskepp. Jag tyckte dock att Estrellas smakade helt okej, men så 2008 ändrade de receptet till något solrosolja-75%-mindre-fett-75%-sämre-smak och det var väl ingen som gillade dem?

Så gick det som det gick också, försäljningen lär ha rasat något enormt för i mars 2010 försvann de från hyllorna. Då ångrade de sig nog!

Det här är den första annonsen i bloggen som är signerad – Ted Bates i Göteborg tar på sig denna.

Fantomen 9/87

Läskfest med Vira Blåtira

Vira Blåtira och Hicka Persika

Relaterat inlägg

Sommarläsk från Wårby Källa

Vira Blåtira var väl 80-talets läsk nummer ett? Klockrent namn och kraftiga färgämnen så tungan blev läckert blå. Hicka Persika minns jag bara till namnet och figuren medan de övriga helt har fallit i glömska: Halla Ballou, Kiviga Kruse och Halka Banalka.

Dessa drycker fanns 1984–1988 och sålde väldigt bra, åtminstone Vira Blåtira. Den gjorde en kort comeback 1997–1999 men gick tydligen inte lika bra då. Enligt vissa smakade 80-talets Vira Blåtira ”tutti frutti” medan 90-talets version smakade mer som skumbanan. Om det stämmer är det ju ett kardinalfel – återlansera en klassiker men ändra smaken! 2010 kom Vira Blåtira tillbaks igen, tack vare Vasa Bryggeri. Deras variant har skumbanan-smaken och när jag frågade dem om den påstådda ”original-tutti-frutti”-smaken svarar de att så vitt de vet har den alltid endast haft en smak, nämligen banan.

Inte så mycket att säga om teckningen men… figurerna är ju spritt språngande nakna! Hicka dessutom med stjärtskåra som går upp över magen. Kalle Anka och Nalle Puh går ju runt utan byxor men det här tar priset.

Annonsen verkar gå ut på att ta fram en figur till en ny smak. Eller till någon av de andra tre smakerna, om de inte redan hade figurer? Men då borde de väl ha varit med på festen i annonsen? Jag har inte hittat någon uppgift om ifall alla fem smaker lanserades 1984 eller om någon kom senare men Hicka Persika fick ju sin figur först 1986 enligt texten. Jag skulle i alla fall inte tro att det blev någon ny smak under det sista året 1988 men jag har hittat dessa två mystiska burkar i samma serie (Falkens Fantasiland) men ingen mer info om dem. Tävlingsbidrag?

Coola Boy
Zocke Zoda

Men nu undrar ni ju alla: hur gick det i tävlingen då? Och har du kollat upp det? Ja, jag har kollat upp det. En vän gick till Kungliga Biblioteket, letade fram Expressen från 26 juni 1987 och hittade annonsen här till höger (klicka för större bild). Hela 5000 bidrag(!) och 50 vinnare presenterade men ingenting om någon ny figur eller smak. Alla teckningar var förmodligen skitfula.

Fantomen 8/87

Minichoklad från Miniclownerna

Marabou minichoklad

Relaterat inlägg

Rapid choklad

Åh nej, clowner igen! Nu är det Marabou som släppt lös tre vanskapta och fula gubbar. Det är bara hemskt tycker jag. Ogillade dessa clowner även då det begav sig, men gillade mjölkchokladen. Numera tycker jag den är alldeles för sötsliskig.

Det knasiga med den här annonsen är dels att clownerna håller i en vit påse mot vit bakgrund så att den inte syns. Om de bara ritat en tunn kontur eller gjort den ljusblå eller ljusbrun eller något! Dels är det knasigt att clownerna tydligen ska få en tom godispåse och sedan själva fylla den med saker som någon annan valt.

Generöst att kora 200 vinnare, hur många rätta svar kan tänkas ha kommit in egentligen?

Fantomen 7/87

Sor-Bits är fräscht

Sor-Bits

Relaterat inlägg

Hubba Bubba på Skattkammarön

Fräscht så det gnistrar om det! Sor-Bits kommer jag inte ihåg, det verkar vuxet och icke-godis-aktigt (sockerfritt rent av) så jag ignorerade det nog. Det fanns tydligen i alla tänkbara mintsmaker och hade en minimalistisk förpackningsdesign. ”Individuellt förpackade”, är det bra eller mest irriterande? Lite skeptisk till den bruna färgen.

Själva annonsen är lite tråkig och oansenlig. Det som sticker ut är det röda ”DIN” i rubriken och jag antar att det syftar på att det finns många olika smaker och att alla kan hitta sin personliga favorit. Det budskapet förvaltas inte alls i bild dock, utan de olika smakerna nämns i en fotnot. Jämför med Hubba-Bubbas annonser, som alltid visar bilder på de olika smakerna.

Men det som verkligen stör mig är att det är en dansk förpackning. Var det verkligen helt omöjligt att fixa en bild på den svenska? Eller var det dansk text på den som såldes i Sverige också?

Fantomen 4/87

Tio mesbjörnar i nacken

Mesbjörn

Messmör har jag aldrig smakat men från ungefär Dalarna och norrut verkar det vara väldigt populärt att ha på mackan. Jag har ingen personlig relation till vare sig björnen eller smöret men tror inte att det är något för mig – jag har som princip att aldrig smaka på något som jag inte gillade vid 10 års ålder. Av någon anledning är förpackningen och marknadsföringen riktad mot barn och sånt är ju lite intressant. Varför gillar barn messmör mer än vuxna? Det verkar inte särskilt sött och onyttigt utan består mest av vassle så det är ju inte jordnötssmör direkt.

Teckningen tycker jag är fin, jag tänker på scenen i Sällskapsresan II – Snowroller där den slemmiga schweiziska värdshusvärden Rudi Katz åker nedför backen med en ryggsäck full med baguetter. Filmen kom två år innan den här annonsen så jag tänker utgå ifrån att illustratören inspirerades av den scenen.

I övrigt är det i vanlig ordning en för lång text där tre avsändare försöker övertyga läsaren om att messmör är gott, att man ska gå i skidskola hos SYSO och att man ska bo på Sunwing (SunTrip?) hotell. För säkerhets (hepp!) skull klämde man in Fjällsäkerhetsrådet som fjärde logotyp. Dagens glosa: ”kont”.

Fantomen 4/87