Far och flyg med Wahlströms

Vinn resa till Disneyworld med Wahlströms

En annons för MER, eller nej Wahlströms är det ju. Som synes på flaggan var det 65-årsjubileum 1979 (Wahlströms grundades 1911 och har gett ut barnböcker sedan 1914 – men betyder det att de firade 65 år 1976 också?).

Det här var väl en mysig bild med glada barn i en specialstylad resväska, men kunde de inte tagit en bild när de tittar in kameran? Speciellt pojkens blick snett ner i golvet stör.

Så klassiskt att man kan vinna en ponny eller en moped! Maffigt med en Disneyworld-resa också, det vore kul om vinnaren hörde av sig och berättade lite om hur resan var. Vet nån vem som vann?

Wahlströms böcker med de klassiska röda och gröna ryggarna har jag läst massor av och eftersom jag var galen i indianer och dinosaurier som pöjk fann jag en favorit i böckerna om Hjortfot. Örnöga var okej också. Jag gillade också bland annat Tvillingdeckarna, Hitchcock och Enid Blytons böcker. Nu i höstas läste jag första kapitlet i ”Hjortfot” som godnattsaga för barnen och det var… bedrövligt dåligt. Så jag tror inte jag ska genomföra idén med att läsa om Hjortfot-böckerna ändå.

Det ser ut som att all färg användes till Disneyworld-loggan så Wahlströms egen logo fick bli vit på ljusblå bakgrund, mycket lättläst. Roligt omslag på bokkatalogen där i hörnet.

Fantomen 20/79

Gollyball – sommarens fullträff!

Ibland hade serietidningarna dubbla omslag för att få plats med fler annonser, och det gjorde ju att man kunde få se annonser över ett helt uppslag. Här är det The Coca Cola Company som slår på stora trumman för sin Gollyball.

Jag har ett vagt minne av Gollyball, jag vill minnas att det gick otroligt dåligt att spela det eftersom bollarna inte vägde något. Det ser onekligen helt crazy ut. Personerna på bilden verkar dock tycka att det här med Gollyball är hur kul som helst, när de springer runt i fula truckerkepsar och för stora tröjor. Allt ser väldigt amerikanskt ut, med kepsarna och konstgräset(?) men det står på svenska på etiketter och tröjor. Mycket mystiskt.

Bilden nedtill måste jag säga ger lite obehagskänslor, med en ung tjej som står inklämd mellan en mans ben och fyller på muggen han håller vid skrevet. Eller är det bara jag?

Namnet ”Gollyball” väcker en del frågor. Istället för att välja ett namn härlett från baseball valde man av någon anledning volleyball istället. Fast med ett ”g” i början för att… man skulle tänka på golf?

Notera att PET-flaskorna förr hade särskilda bottnar, för att stå stadigare antar jag. Man litade inte riktigt på att flaskorna kunde stå på den vanliga bottnen, med fyra ”bubblor”. Det borde har varit enkelt att testa dock.

Kaxigt med avslutningen ”Coca Cola, Fanta och Sprite hittar du överallt”.

Fantomen 10/87

Bångstyrig kill-hoj

Det här är vad jag skulle kalla en typisk BMX. Ordet används inte i annonsen så man undrar ju, hade den förkortningen inte slagit igenom ännu i Sverige 1987? Det är annars en annons i kategorin ”många tekniska termer samt målande beskrivningar av hur häftigt det är”, avsedd att få killar på fall (tjejer kan tydligen inte cykla på såna här).

Fyndig rubrik och sen mycket text, som vanligt förr. Fartfyllda rader som ”skena iväg över stock och sten” blandas vilt med vanligt gammal tråk-sälj som ”säljs endast genom fackhandeln”. Vissa saker låter inte så positivt som avsett eller vad sägs om ”DBS började rulla när mormor var ung” och det där om att beviset på kvaliteten kommer först om tio år?

Fantomen 7/87

Bubbel-göken, koo koo!

Nya äventyr med Hubba och Bubba! Tydligen är Hubba och Bubba nån form av brottsbekämpare som får larm från okänd ort när bovar (ofta i form av pirater) gör något dumt. Då reser de genast dem till mötes, blir utmanade på ”bubbelblåsningsduell” och vinner varpå bovarna flyr.

Men ärligt talat, de självsäkra piraterna (som trots färgen tydligen inte är Hubba Bubba lakrits)… borde de inte rimligen veta hur kassa deras bubblor är? Varför envisas de med dessa dueller? Varför flyr de för att Hubba och Bubba blåser större bubblor? Och varför använder de inte sina svärd?

Hubba Bubbas annonser hörde till höjdpunkterna när man var barn, allt tecknat gick ju hem och upplevdes inte ens som reklam. Själva tuggummit har jag alltid tyckt varit gott men för stort. Smakerna var 1987 strawberry, salty licorice, original, cola (min favorit) och nyheten apple som också var god. Två år tidigare fanns smaken lemon, men inte cola eller (såklart) apple. Soft bubbles – no troubles!

Fantomen 3/87

Knallstark lakrits

Varje godissort ska visst promt ha en tecknad figur i marknadsföringen, oavsett om den finns med på förpackningen eller ej. Tanken är väl att produkten inte ska se barnslig ut i godishyllan, men ändå locka yngre genom reklamen.

Lakrisal hade en eldsprutande drake som tycker att Lakrisal är jäkligt starka. Han rent av lyfter några centimeter från marken. Det roliga är att han håller ut lillfingret så där elegant. Men bakgrunden blir jag inte klok på. Han sitter i ett stenökenlandskap på natten men har ett helt annat landskap (med vulkan och röd himmel) i en cirkel bakom sig. Är det liksom en portal till en annan värld? Mysko.

Lakrits är en sån där kontroversiell grej, ungefär som frukt i mat. Vissa älskar det, andra hatar det passionerat. Själv gillar jag söt men inte salt lakrits, men det jag framför allt stör mig på är den här hetsen om att lakrits ska vara så mega-super-duperstark hela tiden. Samma sak ser man med halstabletter och på senare år även med choklad. Jag säger ”tagga ner!”

Fantomen 10/87

Stabil ramkonstruktion till nioåringen

Svart och mörkblått på svart bakgrund, hur tycker vi det funkar? Bedrövligt såklart. Men LEGO är trots allt alltid LEGO så den här vill man köpa ändå. Och kolla in – den kan bli en motorcykel också!

Om texten kan sägas att det är den största samling fackuttryck jag stött på hittills. Smaka på det här bara: ”Motorblocket med cylinder, kolvar, vevstång och vevaxel…”, ”kuggstångsstyrning”, ”kardanlänk”, ”bussningar”, ”hålbalkar”, ”ramkonstruktionen”… Det vattnas i munnen på den teknikintresserade. Men det här med att ha samma text som rubrik och underrubrik gillar jag inte.

När jag skrev om en LEGO-annons från 1979 undrade jag om det verkligen bara fanns sju modeller i Sverige då, men det stämmer säkert. Enligt den här annonsen fanns det ett år tidigare endast sex stycken (motorer och kompletteringssatser oräknade) och det betyder att det bara kom en ny modell på ett år. Utgivningstakten idag är lite snabbare kan man säga.

Fantomen 24/78

Kul att tjuvlyssna på andras brev

Här har vi verkligen 80-talsreklam i sitt esse! Ett väldigt typiskt 80-talstjejrum, en freestyle och reklam för ett kassettband.

I rummet ser vi bland annat en Carola-affisch, Kermit, en Kalle Anka (nummer 24/77), två OKEJ (den övre är nummer 10/84 med synthkillen Howard Jones på omslaget) och en oidentifierad tidning med Helan på.

Rolig annons med jobbig lillbrorsa som tjuvlyssnar på syrrans hemliga ljudbrev, men det kanske var lite väl optimistiskt av honom att tro att han kunde undgå upptäckt när en sladd leder mot hans gömställe. Fränt med dubbla hörlursuttag till freestylen förresten, det har jag aldrig sett förr så det kan inte ha varit så vanligt.

Ljudbrev känns som en jätterolig produkt, hur kul skulle det inte vara att få ett sånt hem i lådan? Överkomligt pris också, det borde ha blivit en hit! Men å andra sidan minns jag att det var rätt jobbigt att höra sin egen röst på band, man lät ju ganska knasig. Så jag kan tänka mig att många undvek det av prestationsångest och blygsel. Det där med att ”spela in favoritlåten så att kompisen får höra” låter kul så här i fildelningsdebattens tid.

Som vanligt måste jag klaga på nåt också, och i den här annonsen finns två saker som stör mig. Tropikhatten i sängen är en liten grej, men ändock ser det bara knasigt ut. Värst av allt är tjejens tshirt. Ett läskigt ansikte och texten ”Gunnar”. Vad i höge farao?!

Uppdatering: Den oidentifierade tidningen är postens egna ”Skriv & Berätta”, och Tekniska Museet har mer info om Postens ljudbrev.

Fantomen 18/84

Rango, med hela kokosnötter

Mer choklad från Marabou. Annonsen för Rapid hade sina brister men den var klart roligare än den här. Jahopp, här har vi ordet ”rango” (som betyder ”rang” på spanska), en ylande prärievarg och så får man ”goda” krafter av den.

Det enda jag kan tänka mig är att de tänkte ”Durango”, som är en stad i Mexico känd från westernfilmer, och så fick de prärievargen från det. Kanske skulle chokladen heta så men så tyckte de att det blev för långt. Eller så skulle de passa ihop med ”rapid”. Eftersom prärievargen inte är med på förpackningen ser den bara knasig ut (jag skulle också vänt den åt andra hållet).

Tråkig annons tycker jag, ett svagt minne av produkten tror jag. Kokos och hela jordnötter låter kanske lite väl mastigt.

Fantomen 6/87

En glass i skidspåret, ja tack!

Här i bloggen lämnas inget åt slumpen. Har vi en annons med svenska skidåkare vilar jag inte förrän jag tagit reda på namn och meriter på de avbildade atleterna. Att mannen var Thomas Wassberg (fyra OS-guld, tre VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons) var tydligen inte så svårt, det såg till och med min bror. Själv kände jag inte igen honom utan vresig blick och skägg, men det var visst attribut han lade sig till med senare i karriären (på bilden är han runt 23).

Damens identitet var svårare. En gissning var Lena Carlzon-Lundbäck, innan namnet Eva Olsson (sjutton SM-guld) dök upp i diskussionerna. Svenska Skidförbundet bekräftade den senare teorin. Vilka barnen är förtäljer inte historien, men det verkar med tanke på hårfärgen inte helt otroligt att de är Evas.

Annonsen då, jo den är fin! Vackert målad målport, skylt och snö, bra friläggning av längdskidåkarna (ovanligt vid den här tiden) och så sportkändisar som tydligen var så kända att man inte behövda skriva ut deras namn.

Men det finns ju ett uppenbart problem. Vem vill äta glass i skidspåret? Jag har fått min beskärda del av längdskidåkning på friluftsdagar och annat genom åren, och aldrig har jag sett någon ha glass med sig i väskan. Oftare då en termos med varm choklad. Väldigt optimistiskt av Glace-Bolaget att slå ett slag för glass som matsäck.

Fantomen 4/79

Ät snören, snärj brudar

Okej, om man äter godissnören får man vänslas med klassens pinglor, även om man är rätt töntig. Alright! Ärligt talat, den där killen ser riktigt odräglig ut. Turkos uppknäppt Espritskjorta med uppvikt krage, jacka med ena(?!) ärmen nonchalant uppkavlad, och så ett överlägset flin i det lillgamla plytet. Brudarna ser rätt präktiga och tråkiga ut. Äsch, han kan gott behålla dem.

Snören är en produkt som hållit sig ganska oförändrad genom åren. Elefanten är till och med kvar fortfarande, fast nu har han samma kläder (och bakoframvänd keps) på alla smaker och svingar sig i en snör-lian. Det var lite roligare med olika outfits, men att han har blöja känns lite skumt. Smakerna som finns nu är jordgubb, laktrits, kola och Zoo. 1987 års nyhet ”LäskCola” har av någon anledning försvunnit. Minns inte att jag smakat den men visst låter den himla god?

Fantomen 11/87

Sida 8 av 101 2 3 4 5 6 789 10

Relaterat inlägg

Relaterat inlägg

Relaterat inlägg

Relaterat inlägg

Relaterat inlägg