Rocky – chokladen som golvar dig

Rocky

Det här nog den finaste annonsen hittills i bloggen. Vilket konstverk! Jag vill ha den som tavla. Det går nästan inte att se om det är ett foto eller en målning, men tittar man på chokladen ser man att den är målad. Det enda jag kan anmärka på är att jag tycker att det hade blivit mycket bättre med en vänsterhandske, av flera skäl:

  1. Rubriken hade hamnat till vänster och därmed först vilket känns naturligt. Handsken hade också följt läsriktningen.
  2. ”Dubbel” hade kommit fram bättre eftersom öppningen skulle ha varit på andra sidan.
  3. Texten på förpackningen hade varit lättare att läsa eftersom den pekat uppåt.
  4. Annonsen hade fungerat bättre när man ser den stående (som man gör när tidningen är rättvänd) eftersom texten på förpackningen hamnat åt rätt håll.
  5. Rocky var ”southpaw”, alltså vänsterhänt, vilket var en fördel mot högerhänta boxare.

Småsaker kanske men sammantaget tycker jag det blir övertygande.

Inte heller denna annons har någon information om upphovsmän men i Landskrona museums reklamarkiv hittar jag att AD var en viss Kurt Lundkvist som jobbade på Arbman i Malmö vid den här tiden. Den gode Kurt fick 16 guldägg och ungefär lika många silver mellan 1962 och 1981 och det får man väl kalla godkänt.

Chokladen gjorde dock inget större avtryck, jag lyckas inte hitta någon information om den alls. Filmen Rocky (svensk premiär 1977) gick bra i Sverige men uppföljaren Rocky II (december 1979) drog knappt en tredjedel av publiken jämfört med den. Kanske började Rocky-intresset mattas av och Fazer gick vidare med nya varumärken.

91:an 19/80

Tom och Jerry – dödsfiender på saftkalas

Tom och Jerry mandarinsaft

Den här annonsen är på gränsen till för ny, men som trogna läsare vet är jag generös med årtalen. Det är också kul att ta med en annons från Nintendomagasinet, när jag för en gångs skull hittade en för något annat än spel.

Tom och Jerry skapades av Hanna/Barbera (kända för serier som Familjen Flinta, Yogi och… Stoppa duvan!) redan 1940 och såg dagens ljus i filmen ”Tom får sparken” som Oscarsnominerades, hör och häpna. Med den starten var det bara att köra på. Över 300 episoder har gjorts och även fem långfilmer. Den första av filmerna kom 1992 och är lite intressant eftersom det är den enda filmen där Tom och Jerry kan prata. Ja, det är sant, de pratar! Man vill ju att de ska vara tysta medan de trygga rösterna från Christer Ulfbåge eller Jacob Hård sköter berättandet. Rösterna i den svenska dubbningen gjordes av Andreas Nilsson (Tom) som gjort rösterna till Lord Voldemort, Yoda och Kalle Anka samt Nick Atkinson (Jerry) som bl.a. gjorde rösten till C-3PO i Star Wars – Episod 1 men framförallt spelade Torleif i tv-serien Bert.

Annonsen är minimalistisk och ganska ful. Den där dubbelhakan på Jerry var inte smickrande direkt, men det tråkiga är att Tom och Jerry är vänner. Det skulle vara mer troget serien om Tom jagade Jerry med en stor fet jävla yxa. Så länge man inte ser något blod är allt våld roligt i seriernas värld, ett faktum som parodin Itchy & Scratchy sätter fingret på.

Mandarinsaft låter fantastiskt gott, varför försvann den här? Jag skulle köpa den i alla fall.

Nintendomagasinet 5/92

Hoa-Hoa, superstark!

Hoa-Hoa - superstark!

Hoa-Hoa Dahlgren (bra att efternamnet är med så att man inte förväxlar honom med andra Hoa-Hoa) läser Stålmannen (nummer 7/80) och lyckas tack vare det ta 65 kg i stöt. Jag är inte jätteimponerad. Hans personbästa är ju 207,5 kg. Men man ville väl hålla det lite enkelt för annonsens skull, så att han inte skulle stå illröd i ansiktet på den sista bilden.

Han kanske inte gick all-in på den här plåtningen men hans meritlista går inte av för hackor: svensk mästare 5 gånger under perioden 1973 till 1979 och totalt 11 guldmedaljer (man kan få upp till tre guldmedaljer i ett SM – ryck, stöt och sammanlagt) och så ett EM-brons 1977 på det.

Förutom tyngdlyftning (och för all del ”På spåret”) är väl Hoa-Hoa mest känd för att ha varit affischnamn för pappaledighet 1978. Efter en idé från Janne ”Loffe” Carlsson, som hade uppdraget två år tidigare, gjordes den klassiska affisch där den muskulöse Dahlgren håller ett spädbarn i famnen (Peter Svenonius, som fick 400 kr i gage) under texten ”Barnledig pappa!”. Han skulle dock inte bli pappa förrän 12 år senare, och då var han inte pappaledig. När jag fick veta att han aldrig varit pappaledig kändes det lite som jag att antar att det skulle göra om man fick veta att Gunde Svan helst tillbringade fritiden i soffan med en skål baconchips och inte i skidspåret.

Här är Hoa-Hoa i Försäkringskassans reklamfilm för pappaledighet:

Western 12/81

Nyheter: Fräschare design + mobilanpassning

Nu har jag bytt till ett stabilare webbhotell och i samband med det passade jag på att fräscha upp designen. Speciell omsorg har lagts på besökare med mobil och jag tror att de kommer märka en klar skillnad till det bättre. Förslag på annat som kan förbättras mottages tacksamt. Nu ska jag koncentrera mig på nästa annons istället och jag kan avslöja att den innehåller en känd svensk tyngdlyftare som får superkrafter från en serietidning!

Untitled-1

Vinn tillbaks din enhjuling som Boogie snott

Boogie

Här kan man vinna sin egen enhjuling. Lite märkligt upplägg eftersom man rimligen redan äger den. Tuggummit Boogie minns jag inte alls, jag gissar att det blev utkonkurrerat av Hubba Bubba. Det är i alla fall ”fyllt” vilket fyller mig med onda aningar – enligt min erfarenhet är det endast fyllningen som har någon smak och när den försvinner (vilket sker ganska snabbt) tuggar man på något fullständigt smaklöst.

Men fyllningen verkar ha sina fördelar också. Chokladsmak på ”vanliga” tuggummin har jag aldrig stött på. Någon av läsarna som gjort? Även banan saknas ju i t.ex. just Hubba Bubbas sortiment.

Om annonsens design vill jag lyfta fram det fina teckensnittet men ack! Röd text på rosa bakgrund är aldrig en bra idé. Friläggning av bilder var ännu okänt men bilden i sig bjuder på ett par läckra basketkängor samt tufft uppvikta jeans.

Precis som i LEGOs annonser ser vi ett ”Fack” i adressen, bara så där.

Dennis 5/81

Non Stop för moderiktiga shorts

Non Stop shorts

Mmm vilka fina shorts. Jag blir så sugen på att köpa såna. Verkligen. Då kan jag se ut som en av de där clownerna. Med bakficka och allt! Men… Non Stop fanns vid den här tiden i sex färger och bara tre är med på shortsen! Då skiter jag i det!

”Vid den här tiden”? Ja, antal färger har varierat genom åren. När de lanserades i Sverige 1947 fanns fyra färger: rött, grönt, gult och orange. Enligt Marabou själva fick de mest moderiktiga damerna på Marabou-kontoret föreslå vilka färger chokladlinserna skulle ha. Man undrar hur urvalet av damer gick till. Jag tänker mig att ett par gubbsjuka chefer tog en sväng runt kontoret, synade sekreterare och maskinskriverskor och med kännarminer bedömde att Ulla, Kristin och Greta såg fagra nog ut för att kunna bidra i färgvalen. Britta  däremot, i grå kofta och snäv kjol i viskos, ratades som ”omodern”. Som om inte Britta  kunde ha kommit fram till rött, grönt, gult och orange! Det är inga djärva val direkt.

Man får väl anta att det var kontorets mest moderiktiga damer 1988 som låg bakom designen på MiniClownerns shorts.

Dennis 6/88

Socialistiska näbbdjur möter Tigern Tony

Kellogg‘s Frost Flakes

Kellogg’s körde likt Hubba Bubba med serieupplägg på sina annonser och det är väl hugget som stucket vilken som var sämst. Hubba Bubba var i alla fall snyggt tecknad, av Alf Woxnerud minsann. Som barn gillade man allt tecknat så den här slank igenom den också.

Här åker Tony av någon anledning till Australien och läsarna får lära sig om de märkliga djuren där. Det märkligaste är väl färgsättningen. Vi får också tipset att sy fast en pung på magen att ha flingpaketet i. Lite sjukt är det allt men jag låter det passera. Det som däremot får ögonbrynen att rynkas är näbbdjuren. De kryper fram ur undervegetationen och utbrister hotfullt ”DAV DAV”. DAV? Här har manusförfattaren alltså smugit in en subtil hänvisning till Democratic Association of Victoria, australiens första socialistorganisation. Knappast okej med politisk propaganda i en annons riktad till barn!

Värt att notera är också att detta var innan ”Frost Flakes” bytte namn till ”Frosties”, och Tonys valspråk ändrades från ”GRR…MMM!” till ”GRRREAT”. Bra byten båda två.

Edit: Nu har jag lärt mig att ”dav” betyder ”hej” på danska. Någon trött översättare har missat denna ruta i annonsen från Kellog’s kontor i Glostrup, Danmark.

Lilla Fridolf 24/84

Lek oändligt långt bort med Playmo Space

Playmobil Playmo Space

Rymden var het 1981. Efter succéerna med Stjärnornas krig (1977) och Rymdimperiet slår tillbaka (1981) rådde ingen brist på leksaker med rymdtema. Lego Space kom 1978 och Playmobils Playmo Space ett par år senare.

Playmo Space ser klart Star Wars-inspirerat ut, kolla bara på loggan och den R2D2-liknanden roboten nere till höger. Det här med att man kan välja mellan astronaut och kosmonaut känns väldigt politiskt korrekt, som att man inte ville att barnen skulle behöva välja sida i verklighetens Stjärnornas krig, det mellan USA och Sovjet. När Rocky IV (1985) kom lärde vi ju oss att USA alltid var de på den goda sidan.

Kalle Anka & C:o 36/81

Salmiak Gum, svärta och äckel

Bassett‘s Salmiak Gum

En dyster annons. Svärta och naivism. Trots fyrfärgsuppslag är det sparsmakat med färg. För att understryka känslan av misär och diskbänksrealism ligger ett skärmärke kvar och stör symmetrin.

Jag har letat efter information om Bassett’s Salmiak Gum men gått bet. Det är inte direkt ett familjeföretag numera, det är bara ett varumärke som ägts av olika stora bolag genom åren. Just nu är det Kraft Foods och därifrån fick jag bara ett tvättäkta ”goddag yxskaft”-svar. Sunnegrossisten AB som haft dem tidigare vägrar att svara på mina frågor.

Förmodligen smakade de som de äckliga lakritsbitarna i Gott & Blandat. Det finns en anledning till att det heter Gott OCH Blandat, eller hur? Det är alltså delvis goda bitar och delvis äckliga, blandade bitar. Tänk om de kunde nöjt sig med att lägga i de goda bitarna och bara kalla det ”Gott” istället!

Fantomen 12/82

 

Barbie och Ken runt flygeln

Barbie Superstar

Barbie alltså. Så jäkla fjantigt. Kolla in Kens ben bara, han kan inte ens böja på dem! Och varför har han egentligen låtit göra en statyett av frugan? Är det inte lite ”Jabba the Hut gör en karbonitstaty av Han Solo” över det?

Men okej, jag ska inte klaga på Barbie. De som lekte med dem som barn kan bli förbannade. Mycket har skrivits om det sjuka kroppsidealet genom åren, så det behöver vi inte ta här men det här med att dockorna inte kan stå är ju faktiskt inte så mycket att orda om. Det är ju det vanliga bland dockor. Säg en sorts docka som kan stå bra. Kom igen, en enda!

Rosa och fluff för hela slanten, signerat Ted Bates HBG.

Kalle Anka & C:o 48/89