Tony Tiger är tillbaka från Australien och förändringens vindar har blåst. ”Frost Flakes” har blivit ”Frosties” och ”GRR…MMM!” har blivit ”GRREAT”. Annars är det mesta sig likt, bara bättre tecknat. Men storyn är så enormt generell och förutsägbar att man blir lite sur när man läser den.

Frosties tillhörde tillsammans med Kalaspuffar basen i min kost som barn. Om jag åt dem med filmjölk till hade jag såklart massor av socker på, eftersom filmjölk är surt. Att flingorna var fullkomligt marinerade i socker (runt 40%) redan i paketet spelade ingen roll. Mina matvanor verkar vara mer oförändrade med åldern än andras (eftersom jag inte provar saker jag inte gillade när jag var 11, alltså skaldjur, svamp, grönsaker och annat sånt där onödigt) men nuförtiden skulle jag ändå inte kunna äta en sådan sockerbomb varje morgon.

En bidragande anledning till Frosties-konsumptionen var att det på den här tiden fanns en leksak i varje paket. Flingpaketen var alltså rena rama Kinderäggen! Och just Frosties (och även Smacks tror jag) hade det häftigaste någonsin, nämligen små dinosauriebilder som man kunde vrida på så att de visade en annan bild. På varje bild fanns en dinosaurie samt ett nutida djur som skulle motsvara denna. Jag tror till exempel att Tyrannosaurus Rex delade bild med en tiger, förmodligen pga den gemensamma nämnaren ”stor köttätare”. Man fick ju ständigt dubbletter i paketen men då kunde man skicka in dem och skriva vilka bilder man ville ha istället. Och så kunde man klistra in dessa bilder i en bok och efter några månader var min komplett. Och denna bok var en av mina käraste ägodelar men den blev nog helt sönderläst och finns inte längre bland oss.

Kalle Anka & C:o 48/89