Rice Krispies var aldrig riktigt min grej när jag var liten. För lite socker kanske? Jag höll mig till Frosties och Kalaspuffar – ofta i filmjölk med ett par tre rågade matskedar socker extra. Filmjölk är ju surt förstår du. Det knastrande ljudet från Rice Krispies var väl lite roligt ändå, om än lite tunt att bygga en karriär på.

Här har vi i alla fall en serietidningsannons i stil med Hubba Bubba, fast enklare illustrerad och ännu mer korkad. Jag menar kom igen. De bråkar på allvar om huruvida de står i en dal där ekon kan uppstå. Det går inte att testa genom att bara ropa en gång? Skönt att Snap, Crackle och Pop kommer och avgör frågan, men inte heller de kommer på tanken att ropa. De kanske har små pipiga smurfröster som är för svaga? Om det varit jag hade jag vridit om armen på den blonde killen tills hans skrik ekat ut över dalen och viskat i hans öra: ”nå pysen, är det en ekodal?”

Slutklämmen ”så spröda att de ger eko när du häller mjölk på” är också dum. Det beror väl på var man är eller? Man kanske är i en icke-ekodal.

Knasen, 14/83