Här har vi verkligen 80-talsreklam i sitt esse! Ett väldigt typiskt 80-talstjejrum, en freestyle och reklam för ett kassettband.
I rummet ser vi bland annat en Carola-affisch, Kermit, en Kalle Anka (nummer 24/77), två OKEJ (den övre är nummer 10/84 med synthkillen Howard Jones på omslaget) och en oidentifierad tidning med Helan på.
Rolig annons med jobbig lillbrorsa som tjuvlyssnar på syrrans hemliga ljudbrev, men det kanske var lite väl optimistiskt av honom att tro att han kunde undgå upptäckt när en sladd leder mot hans gömställe. Fränt med dubbla hörlursuttag till freestylen förresten, det har jag aldrig sett förr så det kan inte ha varit så vanligt.
Ljudbrev känns som en jätterolig produkt, hur kul skulle det inte vara att få ett sånt hem i lådan? Överkomligt pris också, det borde ha blivit en hit! Men å andra sidan minns jag att det var rätt jobbigt att höra sin egen röst på band, man lät ju ganska knasig. Så jag kan tänka mig att många undvek det av prestationsångest och blygsel. Det där med att ”spela in favoritlåten så att kompisen får höra” låter kul så här i fildelningsdebattens tid.
Som vanligt måste jag klaga på nåt också, och i den här annonsen finns två saker som stör mig. Tropikhatten i sängen är en liten grej, men ändock ser det bara knasigt ut. Värst av allt är tjejens tshirt. Ett läskigt ansikte och texten ”Gunnar”. Vad i höge farao?!
Uppdatering: Den oidentifierade tidningen är postens egna ”Skriv & Berätta”, och Tekniska Museet har mer info om Postens ljudbrev.
Fantomen 18/84
Vi hade faktiskt precis sådana band som vi skickade till farmor och farfar. Jag gillar specielt att det är helt vanliga band fast gula och hälften så långa som en normalt band. Jag bara antar att det var tekninskt möjligt att skicka vanliga band på posten, även på 80-talet.
Aha, kul med ett ögonvittne!
Jo man kunde säkert skicka vanliga band, men det här känns ändå som en riktigt bra deal. Kassett + vadderat kuvert + porto för 12kr, det låter verkligen svårslaget.
När jag var liten hade jag en brevkompis i Motala. Vi skickade ofta kasettband fram och tillbaks mellan oss. Oftast hade vi dock vanliga fullängdsband eftersom vi gjorde varje ”kasettbrev” som ett radioprogram åt varandra. Lite nyheter om vad som hänt i en liv sen sist, mellansnack etc. och så självklart lite musik, där vi spelade in våra favoritlåtar för tillfället till varandra. Skitlkul!
Apropå den oidentifierade tidningen så känner jag igen just det omslaget. Det var någon slags ungdomsgratistidning men jag minns inte vem/vilka som låg bakom den. Jag vill minnas att man fick den i skolan?
Hej och välkommen till bloggen! :)
Det där med ljudbrev låter ju helt klart superkul! Hoppas att du sparat dem också?
Intressant att du känner igen Helan-tidningen, säg gärna till om du kommer på namnet.
Tidningen är identifierad! https://80talsreklam.se/2012/07/09/skriv-beratta-om-rosa-brevvanner/
Det verkade vara rätt vanligt med extremt uppställda bilder. De ser liksom så stela ut, som att tjejen gapat i en halv minut och handen framför killens mun ser ju inte direkt naturlig ut heller, mer som en skyltdocka. Man kanske inte ville slösa med de dyra filmrullarna utan ville försäkra sig om att scenen var perfekt innan man knäppte?
Håller med om att det är ett exempel på typiskt stelt poserande :)
Pingback: Nytt på bloggen: nyheter! | 80-talsreklam
Jag minns den där freestylen med två uttag för hörlurar – jag och min syster hade varsin och de räddade många timmar för mina föräldrar under bilande semestrar. Det var framför allt oerhört praktiskt om man ville lyssna på samma saker samtidigt (för det måste man ju) – dock aldrig ljudbrev, det måste erkännas.
Men vänta nu… du och din syster hade varsin? Så fyra personer kunde lyssna på två olika saker? Häftigt! :)
Jag har för mig att Mer (drycken) hade någon tävling i Kalle Anka-tidningar där man kunde vinna en freestyle med två uttag plus en massa Mer-förpackningar som man kunde dricka tillsammans medan man lyssnade på musik ihop.
Du har helt rätt, och jag har den annonsen! Den kommer upp här nån gång, stay tuned!
Lite kuriosa angående ”freestylen” som egentligen heter Sony Walkman; det är generation 2 som syns på bilden och den har mycket riktigt två hörlursutgångar, denna modell lanserades i Sverige 1982. Den första (TPS-L2) hade till och med en ”talkover” knapp som automatisk sänkte musiken och via en inbyggd mikrofon i bandspelaren skickade talet till hörlurarna.
Gunnar-tröjan måste ju redas ut! Ingen som vet vad det är?
Jag håller med, jag ställde frågan här: https://www.facebook.com/groups/1080038068732307/permalink/1780737988662308/