Relaterat inlägg
Här i bloggen lämnas inget åt slumpen. Har vi en annons med svenska skidåkare vilar jag inte förrän jag tagit reda på namn och meriter på de avbildade atleterna. Att mannen var Thomas Wassberg (fyra OS-guld, tre VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons) var tydligen inte så svårt, det såg till och med min bror. Själv kände jag inte igen honom utan vresig blick och skägg, men det var visst attribut han lade sig till med senare i karriären (på bilden är han runt 23).
Damens identitet var svårare. En gissning var Lena Carlzon-Lundbäck, innan namnet Eva Olsson (sjutton SM-guld) dök upp i diskussionerna. Svenska Skidförbundet bekräftade den senare teorin. Vilka barnen är förtäljer inte historien, men det verkar med tanke på hårfärgen inte helt otroligt att de är Evas.
Annonsen då, jo den är fin! Vackert målad målport, skylt och snö, bra friläggning av längdskidåkarna (ovanligt vid den här tiden) och så sportkändisar som tydligen var så kända att man inte behövda skriva ut deras namn.
Men det finns ju ett uppenbart problem. Vem vill äta glass i skidspåret? Jag har fått min beskärda del av längdskidåkning på friluftsdagar och annat genom åren, och aldrig har jag sett någon ha glass med sig i väskan. Oftare då en termos med varm choklad. Väldigt optimistiskt av Glace-Bolaget att slå ett slag för glass som matsäck.
Fantomen 4/79
”Uj vad kallt!” är min första tanke. Man blir glad av den här reklamen. Är nog inte alls omöjligt att det är Evas barn på bilden, de är ju rätt lika.
Å andra sidan, är det riktigt kallt kan man ju stoppa med sig en glass utan att den smälter. Så ur praktiskt synpunkt är det genialt (jämför med sommaren, omöjligt att ta med på utflykten).
Gillar den här annonsen, snyggt gjord och allmänt mysig på något sätt.
Jo, idéen med glass i spåret är väl inte helt vansinnig men jag kan mycket väl förstå varför det inte riktigt slagit igenom.
Håller med om att det är en fin annons, klart en av de bästa hittills.