Etikettarkiv: skidor

Tio mesbjörnar i nacken

Messmör har jag aldrig smakat men från ungefär Dalarna och norrut verkar det vara väldigt populärt att ha på mackan. Jag har ingen personlig relation till vare sig björnen eller smöret men tror inte att det är något för mig – jag har som princip att aldrig smaka på något som jag inte gillade vid 10 års ålder. Av någon anledning är förpackningen och marknadsföringen riktad mot barn och sånt är ju lite intressant. Varför gillar barn messmör mer än vuxna? Det verkar inte särskilt sött och onyttigt utan består mest av vassle så det är ju inte jordnötssmör direkt.

Teckningen tycker jag är fin, jag tänker på scenen i Sällskapsresan II – Snowroller där den slemmiga schweiziska värdshusvärden Rudi Katz åker nedför backen med en ryggsäck full med baguetter. Filmen kom två år innan den här annonsen så jag tänker utgå ifrån att illustratören inspirerades av den scenen.

I övrigt är det i vanlig ordning en för lång text där tre avsändare försöker övertyga läsaren om att messmör är gott, att man ska gå i skidskola hos SYSO och att man ska bo på Sunwing (SunTrip?) hotell. För säkerhets (hepp!) skull klämde man in Fjällsäkerhetsrådet som fjärde logotyp. Dagens glosa: ”kont”.

Fantomen 4/87

En glass i skidspåret, ja tack!

Här i bloggen lämnas inget åt slumpen. Har vi en annons med svenska skidåkare vilar jag inte förrän jag tagit reda på namn och meriter på de avbildade atleterna. Att mannen var Thomas Wassberg (fyra OS-guld, tre VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons) var tydligen inte så svårt, det såg till och med min bror. Själv kände jag inte igen honom utan vresig blick och skägg, men det var visst attribut han lade sig till med senare i karriären (på bilden är han runt 23).

Damens identitet var svårare. En gissning var Lena Carlzon-Lundbäck, innan namnet Eva Olsson (sjutton SM-guld) dök upp i diskussionerna. Svenska Skidförbundet bekräftade den senare teorin. Vilka barnen är förtäljer inte historien, men det verkar med tanke på hårfärgen inte helt otroligt att de är Evas.

Annonsen då, jo den är fin! Vackert målad målport, skylt och snö, bra friläggning av längdskidåkarna (ovanligt vid den här tiden) och så sportkändisar som tydligen var så kända att man inte behövda skriva ut deras namn.

Men det finns ju ett uppenbart problem. Vem vill äta glass i skidspåret? Jag har fått min beskärda del av längdskidåkning på friluftsdagar och annat genom åren, och aldrig har jag sett någon ha glass med sig i väskan. Oftare då en termos med varm choklad. Väldigt optimistiskt av Glace-Bolaget att slå ett slag för glass som matsäck.

Fantomen 4/79