Etikettarkiv: 1984

Varma ben med Stimorol

Stimorol

Nu höjer vi 80-talsfaktorn ytterligare här i bloggen, med benvärmare och starka färger. Tyvärr blir det i form av en dansare, eller möjligen gymnast, som inte verkar ha något med produkten i fråga att göra (om hon lite långsökt ska personifiera ”frisk och stark”). Vad gör hon? Breakdance? Cyklar i luften? Varför ser underlaget ut som vatten? Ligger hon på ytan av en pool? Vad är det för lampor? Har hon precis svalt ett tuggummi? Fastnat i ett?

Hennes benvärmare för tankarna till ”Fame”, enormt populär amerikansk tv-serie om dansande ungdomar som gick 1982 till 1989 i Sverige. Jag tänker även såklart på Susanne Lanfelt och hennes program ”Gymping” som gick 1983 till 1987. Ni vet, det där med ”kniiip”. Och jag erkänner, jag är så gammal att jag såg båda två när de gick på tv.

Nog om denna dansare, Stimorol lanserades 1956 och kom i sockerfri version 1978. Fler färger och smaker kom allt eftersom. Men vilka smaker är det på bilden? Det är ju helt omöjligt att veta. Jag hoppas att någon läsare vet, eller att någon kommande annons ger svaret.

Stimorol tillverkades av danska Dandy innan det såldes till Cadbury Schweppes 2002 tillsammans med V6 och Dirol (poppis i Östeuropa). Cadbury köptes 2010 av Kraft Foods som blev Mondelēz 2011 och alltså är varumärkets hem nu.

Annons signerad ”Nørgård M”, alltså Nørgård Mikkelsen, dansk reklambyrå grundad 1967.

Lilla Fridolf 9/84

Coops glass på Konsum & Domus, men inte på Servus

Glass från Coop

Glass och en pingvin, okej jag fattar kopplingen. Men surfbrädan? Pingvinen är på solsemester på varmare breddgrader förstås och då kan det sitta fint med en glass.

Glassarna kommer från Kooperativa Förbundet. Varumärket heter Coop men butikerna hette Konsum (vanlig butik) och Domus (stormarknad). Det är dock svårt att reda ut alla turer kring dessa butiker. Men vi gör ett försök, eller hur! Det verkar ha börjat 1956 då Domusvaruhusen började byggas. Någon gång dök Konsum upp, men även Servus fanns med i soppan från ca 1970. Under 80-talet började Domusvaruhusen avvecklas och flera omvandlades till gallerior kombinerat med Konsumbutiker. Men förbundet hade också stormarknader med namnen Obs!, Robin Hood, B&W och Prix. I början av 90-talet bytte många av butikerna namn till Gröna Konsum, och då försvann Servus helt (utom en sista överlevare i Karlshamn som bytte namn till Coop Konsum först hösten 2007). 2001 började alla stormarknader byta namn till Coop Forum. Strax efter bytte Gröna Konsum namn till Coop Konsum. Så sent som 2013 revs det sista Domusvaruhuset, det i Kristianstad.

Varför då denna djupdykning i Konsumbutiker? Jo för att när jag var barn minns jag att på affären i mitt område stod det Konsum – Domus – Servus. Men i den här annonsen står bara Konsum och Domus, trots att Servusbutikerna levde i högst välmåga 1984. Jäkligt mystiskt skulle jag säga!

Jaha, men om vi skulle ägna åtminstone ett par rader åt glassarna också? Då vill jag nämna att jag tydligt minns dessa glassar men sina räfflade ytor. Choklad, Kola och Apelsin saftis (särskrivning antar jag?) vet jag att jag åt som barn. Förmodligen några av de andra också, men självklart inte Laktrits! Notera att nyheterna ”Kola” och ”Cola-is” skrivs med olika begynnelsebokstäver och det ser ju lite konstigt ut. Överhuvudtaget känns namngivningen inte konsekvent utförd.

Goliat 6/84

Socialistiska näbbdjur möter Tigern Tony

Kellogg‘s Frost Flakes

Kellogg’s körde likt Hubba Bubba med serieupplägg på sina annonser och det är väl hugget som stucket vilken som var sämst. Hubba Bubba var i alla fall snyggt tecknad, av Alf Woxnerud minsann. Som barn gillade man allt tecknat så den här slank igenom den också.

Här åker Tony av någon anledning till Australien och läsarna får lära sig om de märkliga djuren där. Det märkligaste är väl färgsättningen. Vi får också tipset att sy fast en pung på magen att ha flingpaketet i. Lite sjukt är det allt men jag låter det passera. Det som däremot får ögonbrynen att rynkas är näbbdjuren. De kryper fram ur undervegetationen och utbrister hotfullt ”DAV DAV”. DAV? Här har manusförfattaren alltså smugit in en subtil hänvisning till Democratic Association of Victoria, australiens första socialistorganisation. Knappast okej med politisk propaganda i en annons riktad till barn!

Värt att notera är också att detta var innan ”Frost Flakes” bytte namn till ”Frosties”, och Tonys valspråk ändrades från ”GRR…MMM!” till ”GRRREAT”. Bra byten båda två.

Lilla Fridolf 24/84

Katten Gustaf, kramgo och tråkig

Katten Gustaf

Här är Katten Gustaf igen. Han har varit här förut alltså? Jag antar att de hänvisar till en tidigare annons men det är inte så lätt att veta. Katten Gustaf hör till de där seriefigurerna som ska vara roliga men som endast i sällsynta undantagsfall är det. Som Knasen, och de flesta serierna i Larson. Värst är nog Rick O’Shay som gick i Fantomen. Det är en sådan där serie där man inte vet om det ska vara en punchline i varje stripp eller om de ska läsas som helsidor för det kommer aldrig något roligt.

Ful och tråkig annons måste jag säga. Oinspirerad. De har bara radat upp gosedjuren och gjort enklast möjliga annons av det, med tråkig typo och copy (lite reklamtermer där) och tydligen måste Gustaf alltid skrivas med versaler. ”Gustaf och hans kusiner” står det, men så vitt jag vet har han bara en kusin, Nermal, och han är inte med i annonsen.

Lundby är ett anrikt leksaksföretag som är mest känt för sina dockskåp, till exempel ”Småland”. Kolla in deras produktkatalog från just detta år (1984). Som småbarnsförälder går jag mycket i leksaksaffärer och strosar och jag förundras alltid över att det finns folk som köper ett dockskåp där minsta lilla blomkruka kostar en hundralapp.

Nu låter jag kanske lite sur och bitter. Vem är jag att sitta här och klaga på gamla annonser, seriefigurer och dockskåp? Men det är ju så i den här bloggen att både det bra och det dåliga får vara med och är något dålig måste det sägas. Nästa annons kanske jag höjer till skyarna i litterär eufori.

Lilla Fridolf 24/84

Skriv & Berätta om rosa brevvänner

Skriv & Berätta

Jag bara älskar när sånt här händer. En fråga jag gått och grubblat på i månader har fått sitt svar. Kommer ni ihåg annonsen för Postens ljudbrev? Där låg en oidentifierad tidning i en säng och gäckade mig. Men så stöter jag på den här annonsen och Helans glada nuna meddelar att tidningen i fråga var Postens egna Skriv & Berätta.

Jag har inga minnen av den här tidningen men den verkar ha kommit ut i 11 nummer mellan 1980 och 1987 och jag bara antar att den innehöll massa adresser till folk som ville ha brevvänner. I femman minns jag att vi fick anmäla intresse för att få ”pen pals” och det gjorde nästan alla. Vips damp det ner brev från massa olika länder, mest från tjejer (Manuella Horst från Tyskland, var är du nu?), som ville veta om jag hade något husdjur och om jag gillade Beverly Hills 90210. Men efter att man rett ut dylika spörsmål var man liksom klar och det hela rann ut i sanden.

Annonsen då: en rosa 80-talstjej sitter med pumps och rosa kläder på en obekväm stol i sitt rosa rum med en rosa tidning. En röd rubrik på det – hu!

Detta är bloggens första annons från Lilla Fridolf. Jag finner det totalt obegripligt att jag som 12-åring prenumerade på denna pensionärstidning. Lite som när Henrik Schyffert gick med i MUF.

Lilla Fridolf 24/84

Kul att tjuvlyssna på andras brev

Postens ljudbrev

Här har vi verkligen 80-talsreklam i sitt esse! Ett väldigt typiskt 80-talstjejrum, en freestyle och reklam för ett kassettband.

I rummet ser vi bland annat en Carola-affisch, Kermit, en Kalle Anka (nummer 24/77), två OKEJ (den övre är nummer 10/84 med synthkillen Howard Jones på omslaget) och en oidentifierad tidning med Helan på.

Rolig annons med jobbig lillbrorsa som tjuvlyssnar på syrrans hemliga ljudbrev, men det kanske var lite väl optimistiskt av honom att tro att han kunde undgå upptäckt när en sladd leder mot hans gömställe. Fränt med dubbla hörlursuttag till freestylen förresten, det har jag aldrig sett förr så det kan inte ha varit så vanligt.

Ljudbrev känns som en jätterolig produkt, hur kul skulle det inte vara att få ett sånt hem i lådan? Överkomligt pris också, det borde ha blivit en hit! Men å andra sidan minns jag att det var rätt jobbigt att höra sin egen röst på band, man lät ju ganska knasig. Så jag kan tänka mig att många undvek det av prestationsångest och blygsel. Det där med att ”spela in favoritlåten så att kompisen får höra” låter kul så här i fildelningsdebattens tid.

Som vanligt måste jag klaga på nåt också, och i den här annonsen finns två saker som stör mig. Tropikhatten i sängen är en liten grej, men ändock ser det bara knasigt ut. Värst av allt är tjejens tshirt. Ett läskigt ansikte och texten ”Gunnar”. Vad i höge farao?!

Uppdatering: Den oidentifierade tidningen är postens egna ”Skriv & Berätta”, och Tekniska Museet har mer info om Postens ljudbrev.

Fantomen 18/84

Sälj jultidningar – få råd med ful frisyr!

Semic Jultidningsförlaget

Åh, den gamla hundralappen! Den minns jag allt, även om den nog hade bytts ut mot efterföljaren vid det laget då jag började få hundralappar i julklapp och så. Som de flesta andra sålde jag jultidningar ett år. Först fick alla äldre släktingar ställa upp, sen gav jag mig ut för att stå i hallen hos virriga pensionärer och stressade småbarnsfamiljer medan de fumlade och bläddrade i katalogen och försökte förstå vilka rutor de skulle kryssa i. Det blev inte mycket till premie tyvärr.

Men nog om mig nu, jag är medveten om att du ändå inte kan koncentrera dig på texten eftersom du är smått chockad över frisyren på killen till höger. Vad i höge farao?!

Ganska tråkig annons annars. Man tyckte att den viktigaste texten gjorde sig bäst mitt på hundralappen så att den blir så svår som möjligt att läsa. ”Mors julbrev” låter som en lajbans tidning, nån som läst nån sån? Ska det verkligen inte vara ett ”a” efter Köksalmanack?

Fantomen 18/84

Det krasar så gott mellan tänderna

Owl Reffel Chips

På 80-talet skulle alla sorters godis och snacks ha en tecknad figur. OLW körde med en varg med stor prickig fluga. Kul copy som börjar med en gåta (dock med glömt frågetecken), och så får man lära sig att chips krasar gott mellan tänderna. Namnet ”Reffel Chips” väcker en del frågor. Man skriver ju ”räfflade chips” med ”ä” men här ska det tydligen vara ”e”. Och var det här med ”refflorna” så fantastiskt att man var tvungen att smälla upp det stort och först på påsen?

Fantomen 26/84

Flax tre nya smaker

Flax

De här kan jag inte minnas så jag gissar att de försvann senaste vid 80/90-skiftet. Här måste man nämna att det är märkligt att smakerna inte står på påsarna. När man ser ”Gelé Kråkor” i kiosken vet man inte att det är tropisk tuttifruttismak man får, utan det är grisen i säcken. Gillar bilden på Skumflax, trots att den är skum (hepp!) – har kråkan bubblor (från schampoo?) runt huvudet? Och ”lakrits och aprikos”, låter det så jäkla gott?

Fantomen 26/84

Softy Shake – ny typ av glass

Softy Shake

Har inget minne av den här glassen så jag antar att den blev ganska kortlivad. Verkar väl ganska god ändå så jag vet inte varför. Copyn lämnar en del övrigt att önska. ”Vi kallar den softglass” – konstigt ihopskriven svengelska, och uppenbarligen kallar de den INTE softglass, åtminstone inte i rubriken eller på förpackningen. Konstigt att ett sånt här stort fel lyckats slinka med i texten: ”Den har stor succé i USA”.

Fantomen 26/84