Etikettarkiv: 1983

Tänk den lyckost som fick Mors Julbrev

Jultidningar 1983

Nu när det lackar mot jul vill jag visa en jultidningsannons. Tyvärr sticker den inte ut på något vis. Det finns inte ens en ful frisyr att klaga på. Frisyren i fråga lockar läsaren med fem fräscha hundralappar med Gustav II Adolf, en sedel som kom 1965 och ersattes av den med Carl von Linné 1987.

Jag undrar vilka konkurrenter Jultidningsförlaget hade vi denna tid då jag inte sett annonser för några andra förlag. Ändå anar man i formuleringar som ”har den stora katalogen” att det fanns andra jultidningsförlag (med mindre kataloger, givetvis).

Utbudet i denna stora katalog är förstås en harmlös mix av familjeunderhållning, där inget var avsett att sticka ut. Men med dagens glasögon är det lite intressant att titta på ”Mors Julbrev”. Denna anrika publikation verkar ha innehållit diverse pyssel som barnen och mamman kunde roa sig med. Var breven kom in i bilden är oklart, kanske skrev mamman ett brev till pappans kontor sen om vilket fint pyssel som producerats där hemma.

218209488_5e89b6c7-e489-4b69-af4b-d17ce6b2c2fb

Mors julbrev 1984 (bild från Tradera)

helge-artelius-mors-julbrev-1940-lafvasgarden-samlarmuseum

Mors julbrev 1940 (foto Lena Svalfors Hedin)

Fantomen 18/83

Lite jordnötsringar, lite armar, lite naket

Jordnötsringar

Nu blev det väldigt lättklätt här i bloggen, ojojoj! Denna annons studerades kanske lite noggrannare än andra i ett och annat tonårsrum. Är inte toplesstjejen till höger väldigt strategiskt placerad i kompositionen?

Tre högerarmar okej, det kan man ju ha. Men att lyckas få dem olika solbrända tar ändå priset.

Estrellas Jordnötsringar lanserades 1977 och var de enda jordnötsringarna i snackshyllan ända till 1993 då OLWs Rock’n Rollers kom. Dessa bytte namn till Lucky Loops ca 1997, var borta under något år runt millenieskiftet och återkom sen under namnet Jordnötsringar.

Fantomen 12/83

Öh, Honda

Honda

Kreativ annons! istället för en tråkig produktbild och massa tekniska fakta får vi en klassisk ”visa och berätta”-scen. Ett snyggt grepp är att texten är från perspektivet hos en lyssnande klasskamrat som inte är så teknisk. Majjen är stilig, och utbrister begeistrat: ”Lyssna nu noga, barn!”

Majjen ja, han ser väldigt engelsk ut. Så engelsk att jag undrar om bilden är tagen i Sverige. Vilken majje hade fluga? Affischen på väggen säger ”British Energy Technology” och så är mopedens sadel tydligen inte den svenska. Men klassrummet, frisyrer och kläder ser ju väldigt ”svenska” ut på något sätt. ”Låt stå” på svarta tavlan också, men det kan vara tillagt i reklamstudion. Tavlan ser faktiskt tom ut i övrigt. Vad tror läsarna, Sverige eller England?

Honda lanserade sin MB/T/X-serie 1979 och MB 50 var först ut. Den marknadsfördes som ”15-åringens MC” och var gjord för att ligga och ”cruisa” med. Systermodellen MT 50 var vad vi kallar en ”cross”, alltså lite som en mountain bike. Serien blev otroligt populär, delvis pga att det var ganska lätt och billigt att köpa delar och att trimma mopederna.

Jag har funderat och hört mig för om Hondas status jämfört med andra moped-märken. Det verkar svårt att säga något generellt men min teori är att under 70-talet var Puch och Zündapp det som gällde. I början av 80-talet dök japanerna upp och möttes med en del skepsis, Asien var inte känt för kvalitet. Men några är senare var motståndet brutet och Yamaha och Honda låg i topp, lite senare även Suzuki. ”Cross”-utseendet och enkelheten att trimma var vinnande egenskaper. Runt 1990 hade Puch, Zündapp och liknande nära nog DDR-stämpel. Lokala avvikelser fanns förstås, men så här tror jag. Kommentera gärna inlägget med egna åsikter om detta.

Själv hade jag aldrig någon moppe, men brorsan hade en Tomos en period och den fick jag låna en handfull gånger. Den är mest ihågkommen för att styret gick av en gång. Men morfar svetsade fast det igen.

Hondas intetsägande men ändå på nåt sätt fina slogan ”the wheel feelin'” ger noll träffar på Google, vilket jag hoppas är avhjälpt i och med detta inlägg. Den får mig att tänka på The Eagles ”Take it easy”.

PS. Inläggets titel är förstås en passning till Magnus & Brasse, RIP.

PS 2. På min egen visa och berätta tog jag med skivomslag med Iron Maiden.

Fantomen 9/1983

Fjällräven Suite för den som vill

Fjällräven Suite

Fjällräven lanser här ”Fjällräven Suite” – ett kit bestående av rävenjacka, grönlandsjeans och Kånken. Det är lite olyckligt att jackan och jeansen är i samma färg eftersom det mest ser ut som att grabben har ett blåställ på sig. Därtill gympadojor som inte verkar helt lämpliga för vandring i fjällen. En fråga som väcks är varför det är en rävenjacka och inte en grönlandsjacka som ingår i suiten. Kanske är det två ord för samma sak?

Texten är rolig för den är så enormt noncommittal med sitt ”Grabbarna som vill väljer…” Det är som när man frågar någon om hen vill följa med på bio och svaret blir ”jag gillar bio”. Kanske blev man mobbad för Kånken i skolan och annonsen var ett trotsigt ”om jag vill ha Kånken så tänker jag ha det faktiskt!” Det är i alla fall vad grabbens hållning och ansiktsuttryck signalerar. Till sist får vi i en rolig ihopskrivning veta att plaggen finns förvuxna också.

Korkat knaster från Rice Krispies

Rice Krispies

Rice Krispies var aldrig riktigt min grej när jag var liten. För lite socker kanske? Jag höll mig till Frosties och Kalaspuffar – ofta i filmjölk med ett par tre rågade matskedar socker extra. Filmjölk är ju surt förstår du. Det knastrande ljudet från Rice Krispies var väl lite roligt ändå, om än lite tunt att bygga en karriär på.

Här har vi i alla fall en serietidningsannons i stil med Hubba Bubba, fast enklare illustrerad och ännu mer korkad. Jag menar kom igen. De bråkar på allvar om huruvida de står i en dal där ekon kan uppstå. Det går inte att testa genom att bara ropa en gång? Skönt att Snap, Crackle och Pop kommer och avgör frågan, men inte heller de kommer på tanken att ropa. De kanske har små pipiga smurfröster som är för svaga? Om det varit jag hade jag vridit om armen på den blonde killen tills hans skrik ekat ut över dalen och viskat i hans öra: ”nå pysen, är det en ekodal?”

Slutklämmen ”så spröda att de ger eko när du häller mjölk på” är också dum. Det beror väl på var man är eller? Man kanske är i en icke-ekodal.

Knasen, 14/83

Nyhet: Fanta Black Orange

Fanta Black

Fanta Black Orange verkar ha varit mäkta populär, att döma av blogginlägg och kommentarer på nätet. Frågan är om det mest är nostalgi eller om fantasterna (hepp!) verkligen gillar blandningen Fanta/Coca-Cola så mycket att de står hemma och blandar till sin egen Black Orange till fredagsmyset.

Det konstiga med Fanta Black Orange är att den inte verkar ha funnits i något annat land än Sverige. Det vore intressant att veta varför den försvann men jag antar att den helt enkelt sålde för dåligt.

Läsk som smakar cola/apelsin har dock dykt upp här och där i världen sedan dess. I Tyskland är det riktigt stort och originalet heter Spezi. Coca-Cola har också en variant som heter Mezzo Mix. Förutom i Tyskland säljs den i Österrike, Schweiz och Finland. Pepsi har SchwipSchwap. I Japan finns Fanta Funmix och i vissa länder finns Coca-Cola Orange.

Annonsen är inte så mycket att orda om: kompetent och utan överraskningar. Det enda som sticker ut som rejält fult är understrykningen av ”ny”. Det kanske också borde ha varit en liten hög med kolanötter vid Black Orange-burken för att ge lite balans?

När man forskar om gamla läsksorter kan man vara säker på en sak: Vasa Bryggeri har lanserat den på nytt. I det här fallet heter deras variant SYD Black Orange, förmodligen för att de inte fick använda namnet Fanta.

Signerad annons igen, norska reklambyrån Reklamens Hus / McCann tar på sig denna.

Uppdatering 17/4 2012

Jag fick kontakt med Ole Askeland som jobbade på Reklamens Hus / McCann när annonsen gjordes. Han delade med sig av sina minnen:

”Hei!

Dette liker jeg! Du har utfordret de små grå cellene mine, og jeg skal
forsøke å svare så godt jeg kan:
– Jeg jobbet med Coca-Cola i Reklamens hus/McCann fra 1982 til 1985.
– Fanta Black Orange var aldri på markedet i Norge, kun i Sverige.
– Tore Bu var ”big chief” i Coca-Cola Norge, men også i hele Skandinavia.
Derfor var det nok at vi var involvert i annonsen.
– Jeg kan ikke huske om jeg var med og lagde denne annonsen, men det kan
godt være. Jeg ble mye brukt på svenske annonser, siden morsan er fra
Göteborg og jeg har vært mye i Sverige, snakker og skriver bra svensk. Dette tar jeg på norsk, siden jeg må tenke i tillegg ;o)

Bra blog du har – jeg er blitt follower!”

Fantomen 22/83

He-Man, master eller inte?

Masters of the Universe

He-Man – nu snackar vi! Jag älskade He-Man när jag var liten! För den som inte förstår hur coolt He-Man är är det omöjligt att förklara. Det bara är coolt.

En rolig detalj är att manusförfattarna till den tecknade TV-serien inte kunde enas om vilka som var Masters of the Universe. Var det de goda eller de onda? Jag skulle tro att de flesta utgår ifrån att det är de goda som avses men i ett tidigt avsnitt säger He-Man i inledningen ”Together we defend Castle Grayskull from the evil Masters of the Universe”. I övriga avsnitt säger han ”Together we defend Castle Grayskull from the evil forces of Skeletor”. Den svenska översättningen ”Universums giganter” slog aldrig igenom.

Jag är lite förvånad över att det kom till Sverige redan 1983, jag skulle ha tippat på ett par år senare. Men den här annonsen säger inget om hur många gubbar som fanns, eller om slotten och tigern kommit ännu. Det fanns visst böcker i alla fall.

Priset 69:75:- känns riktigt billigt. Jag har för mig att jag fick ge 99:- för Man-At-Arms 1988. Men se… det stämmer ju på pricken!

Fantomen 22/83

Kalas Burgaren

Kalas Burgaren

Det är inte mycket som har hänt med designen på dressingtuberna genom åren. Ungefär så här ser de väl ut fortfarande? Man kan konstatera att USA var väldigt hett och rätt. Allt amerikanskt var bra och det var fränt med uttryck som ”No 1” och ”New Yorker”. ”Så här gör du” känns lite dumförklarande, eller var det här verkligen så nytt 1983 att det behövdes ett recept? Undrar varför tuben är avhuggen till höger.

Fantomen 3/83