Stabil ramkonstruktion till nioåringen

LEGO Go-Cart från 1978

Svart och mörkblått på svart bakgrund, hur tycker vi det funkar? Bedrövligt såklart. Men LEGO är trots allt alltid LEGO så den här vill man köpa ändå. Och kolla in – den kan bli en motorcykel också!

Om texten kan sägas att det är den största samling fackuttryck jag stött på hittills. Smaka på det här bara: ”Motorblocket med cylinder, kolvar, vevstång och vevaxel…”, ”kuggstångsstyrning”, ”kardanlänk”, ”bussningar”, ”hålbalkar”, ”ramkonstruktionen”… Det vattnas i munnen på den teknikintresserade. Men det här med att ha samma text som rubrik och underrubrik gillar jag inte.

När jag skrev om en LEGO-annons från 1979 undrade jag om det verkligen bara fanns sju modeller i Sverige då, men det stämmer säkert. Enligt den här annonsen fanns det ett år tidigare endast sex stycken (motorer och kompletteringssatser oräknade) och det betyder att det bara kom en ny modell på ett år. Utgivningstakten idag är lite snabbare kan man säga.

Fantomen 24/78

Kul att tjuvlyssna på andras brev

Postens ljudbrev

Här har vi verkligen 80-talsreklam i sitt esse! Ett väldigt typiskt 80-talstjejrum, en freestyle och reklam för ett kassettband.

I rummet ser vi bland annat en Carola-affisch, Kermit, en Kalle Anka (nummer 24/77), två OKEJ (den övre är nummer 10/84 med synthkillen Howard Jones på omslaget) och en oidentifierad tidning med Helan på.

Rolig annons med jobbig lillbrorsa som tjuvlyssnar på syrrans hemliga ljudbrev, men det kanske var lite väl optimistiskt av honom att tro att han kunde undgå upptäckt när en sladd leder mot hans gömställe. Fränt med dubbla hörlursuttag till freestylen förresten, det har jag aldrig sett förr så det kan inte ha varit så vanligt.

Ljudbrev känns som en jätterolig produkt, hur kul skulle det inte vara att få ett sånt hem i lådan? Överkomligt pris också, det borde ha blivit en hit! Men å andra sidan minns jag att det var rätt jobbigt att höra sin egen röst på band, man lät ju ganska knasig. Så jag kan tänka mig att många undvek det av prestationsångest och blygsel. Det där med att ”spela in favoritlåten så att kompisen får höra” låter kul så här i fildelningsdebattens tid.

Som vanligt måste jag klaga på nåt också, och i den här annonsen finns två saker som stör mig. Tropikhatten i sängen är en liten grej, men ändock ser det bara knasigt ut. Värst av allt är tjejens tshirt. Ett läskigt ansikte och texten ”Gunnar”. Vad i höge farao?!

Uppdatering: Den oidentifierade tidningen är postens egna ”Skriv & Berätta”, och Tekniska Museet har mer info om Postens ljudbrev.

Fantomen 18/84

Rango, med hela kokosnötter

Rango choklad

Mer choklad från Marabou. Annonsen för Rapid hade sina brister men den var klart roligare än den här. Jahopp, här har vi ordet ”rango” (som betyder ”rang” på spanska), en ylande prärievarg och så får man ”goda” krafter av den.

Det enda jag kan tänka mig är att de tänkte ”Durango”, som är en stad i Mexico känd från westernfilmer, och så fick de prärievargen från det. Kanske skulle chokladen heta så men så tyckte de att det blev för långt. Eller så skulle de passa ihop med ”rapid”. Eftersom prärievargen inte är med på förpackningen ser den bara knasig ut (jag skulle också vänt den åt andra hållet).

Tråkig annons tycker jag, ett svagt minne av produkten tror jag. Kokos och hela jordnötter låter kanske lite väl mastigt.

Fantomen 6/87

En glass i skidspåret, ja tack!

Favoritglass med Wassberg

Här i bloggen lämnas inget åt slumpen. Har vi en annons med svenska skidåkare vilar jag inte förrän jag tagit reda på namn och meriter på de avbildade atleterna. Att mannen var Thomas Wassberg (fyra OS-guld, tre VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons) var tydligen inte så svårt, det såg till och med min bror. Själv kände jag inte igen honom utan vresig blick och skägg, men det var visst attribut han lade sig till med senare i karriären (på bilden är han runt 23).

Damens identitet var svårare. En gissning var Lena Carlzon-Lundbäck, innan namnet Eva Olsson (sjutton SM-guld) dök upp i diskussionerna. Svenska Skidförbundet bekräftade den senare teorin. Vilka barnen är förtäljer inte historien, men det verkar med tanke på hårfärgen inte helt otroligt att de är Evas.

Annonsen då, jo den är fin! Vackert målad målport, skylt och snö, bra friläggning av längdskidåkarna (ovanligt vid den här tiden) och så sportkändisar som tydligen var så kända att man inte behövda skriva ut deras namn.

Men det finns ju ett uppenbart problem. Vem vill äta glass i skidspåret? Jag har fått min beskärda del av längdskidåkning på friluftsdagar och annat genom åren, och aldrig har jag sett någon ha glass med sig i väskan. Oftare då en termos med varm choklad. Väldigt optimistiskt av Glace-Bolaget att slå ett slag för glass som matsäck.

Fantomen 4/79

Ät snören, snärj brudar

Malaco godissnören

Okej, om man äter godissnören får man vänslas med klassens pinglor, även om man är rätt töntig. Alright! Ärligt talat, den där killen ser riktigt odräglig ut. Turkos uppknäppt Espritskjorta med uppvikt krage, jacka med ena(?!) ärmen nonchalant uppkavlad, och så ett överlägset flin i det lillgamla plytet. Brudarna ser rätt präktiga och tråkiga ut. Äsch, han kan gott behålla dem.

Snören är en produkt som hållit sig ganska oförändrad genom åren. Elefanten är till och med kvar fortfarande, fast nu har han samma kläder (och bakoframvänd keps) på alla smaker och svingar sig i en snör-lian. Det var lite roligare med olika outfits, men att han har blöja känns lite skumt. Smakerna som finns nu är jordgubb, laktrits, kola och Zoo. 1987 års nyhet ”LäskCola” har av någon anledning försvunnit. Minns inte att jag smakat den men visst låter den himla god?

Fantomen 11/87

Sagor om troll och luffare

Sagopåsar från Chymos

Sagopåsarna minns jag inte alls. Kanske om jag såg en påse, men det får man ju inte göra här. Istället ser man ett litet sött troll och en riktigt otäck luffare. Kepsen är nedragen till nästippen i det skäggstubbiga ansiktet och säcken är förmodligen fylld med barnskallar.

Målgruppen verkar väldigt ung, sisådär 4-6 år ska man väl vara för att lockas av sagotemat. Jag tror inte Fantomen var den stora tidningen i den åldersgruppen, men vad vet jag?

Trevligt att sagoböckerna var helt gratis, men menar de inte ”utan extra kostnad”? Kunde man bara släntra in och hämta en bok utan att köpa en sagopåse? Vi vet ju från marknadsföringslagen: ”Vilseledande affärsmetoder: Beskriva en produkt som ”gratis” […] om konsumenten måste betala annat än den oundvikliga kostnaden för att svara på affärsmetoden och hämta eller betala för leverans av produkten.”

Bonusinfo om tillverkaren! Chymos från Finland var mest kända för Marianne. Det köptes upp av likaså finska Fazer på 90-talet och försvann som varumärke 2006. Okej? Bra.

Fantomen 6/87

Choklad i rasande fart

Rapid choklad

Det har blivit lite mycket 70-tal i bloggen på sistone. Det är inget jag tänker be om ursäkt för, men nu blir det 80-tal så att det osar om det! En tvättäkta 80-talsbrud (Kitty Jutbrings storasyster?) smilar upp sig över en Rapid, en chokladbit som är så snabb att hon måste kapa sina armar och kasta dem efter den flyende chokladen för att fånga den. Den ser dock ut att flyga bredvid hennes hand, men hon är lika glad för det.

Bilden är enormt störande. Hon är märkligt beskuren i underkant, saknar som sagt armar, handen är i en omöjlig position och hon hinner inte riktigt följa Rapiden med blicken utan tittar precis i underkant. Dessutom är själva Rapiden oproportionerligt stor.

Rapid låtar dock klart god, ersattes den med Brejk?

Fantomen 5/87

Gnuggisar – rub it on!

Kalkitos gnuggisar

Gnuggisar var så jäkla kul när man var liten! Det jobbiga var att jag var lite ivrig och inte alltid orkade gnugga så länge som man skulle, med trasiga gnuggisar som följd. För det mesta slutade det dock lyckligt. Kalkitos var tydligen rätt stort i stora delar av världen fram till mitten av 80-talet, därför är det märkligt med det väldigt finsk-lydande namnet. Jag har inte hittat något som tyder på att Finland hade med namnvalet att göra dock. Däremot fann jag att företaget återupplivats i Singapore. För den som vill gnugga igen är det bara att beställa!

Fin annons, och eftersom det tydligen var nytt här är det rätt att visa en tydlig steg för steg-guide. Man kunde försökt trycka mer på de övriga motiven, det var ju inte gnuggandet i sig som var grejen utan om man gillade vilda djur gillade man att gnugga vilda djur. Men det är inte alla som gillar vilda djur eller hur? Pojken är fotograferad framför en… enorm trädstam? Eller en vägg inne i en pyramid?

Fantomen 19/78

Kameran med handtaget

Kodak Ektra

Här har vi nåt för fotonördarna, en Kodak Ektra. Om Ektra kan nämnas att den hade ett skumt, fult namn och att idén med ett handtag till kameran inte verkar ha slagit direkt. Den låter väl inte så där alldeles heltokig annars, eller? Eller ja, jag ser i och för sig inte att det skulle bli så där överdrivet mycket stadigare för att man håller i ett handtag så där. När slutade man förresten använda uttrycket pocketkamera? Tycker aldrig man hör det numera.

Om annonsen kan nämnas att det är rart med de livs levande 70talsbarnen, att den svarta ramen känns lite onödig och att rubriken är väldigt liten och ”osexig”. Dessutom, håller han inte kameran väldigt konstigt i bild fyra? Det ser inte alls ut som på den stora hand-bilden.

Fantomen 24/78

Vem vill inte ha ett nytt cykelnav?

Torpedo cykelnav

Hur många killar i 12-årsåldern (min helt ovetenskapliga bild av den genomsnittlige Fantomen-läsaren 1978) bryr sig om vilket nav som sitter i deras cykel? Hur många rusar till cykelaffären och frågar efter ett nav från Torpedo? Måhända överskattar annonsören målgruppens intresse för cykelnav, måhända är det jag som är ute och cyklar (hepp!). Det har ju tydligen tillverkats mer än 200 miljoner Torpedonav, men den intressanta siffran tycker jag är hur många som gått med cykeln till cykelaffären och bett dem byta till ett Torpedonav.

Ganska cool annons ändå, med cykla i rymden-motiv hela fyra år före E.T. Kanske var rymden riktigt het redan nu dock, eftersom Stjärnornas Krig kom året innan.

Fantomen 7/78