Lev offensivt med Stefan Edberg

Ät russin med Stefan Edberg

Stefan Edberg syns här riktigt spraka av energi, och 1987 var han verkligen på gång. Jag kan ju inget om sport men vad jag förstår tog han hem guldmedaljer från Australian Open, US Open och Stockholm Open detta år. Det kan ju inte vara illa! När jag gör mina efterforskningar märker jag dock en sak – Sverige vann Davis Cup 1987 men Edberg spelade inte i finalen. Han var med i finalerna 1984-1985 (vinster), 1986 (förlust), 1988-1989 (förluster), 1994 (vinst), 1996 (förlust). Men alltså inte i finalen 1987. Spelade han inte det året? Jojomen, han var med och säkrade Sveriges finalplats genom att vinna över de spanska bröderna Sanchez i semin. Men i finalen fullkomligt lyser han med sin frånvaro. Jag bestämmer mig för att kolla upp saken ordentligt och kontaktar Svenska Tennisförbundet. Där möts jag av total tystnad. Är det obekväma sanningar som inte får komma fram? Jag börjar ana ett scoop! Var han kanske packad? Ute och söp med Boris Becker? Petad pga divalater mot lagkamraterna? Eller tvärtom – utfryst av de äldre i laget som kände sig hotade av uppkomlingen?

Jag gräver vidare men till en början går det riktigt trögt. Inga källor ger några ledtrådar till anledning för Edbergs frånvaro. Jag kollar med Stockholms Tennisförbund. Enligt dem var Stefan ”(små)-skadad men det hade ju ej någon betydelse eftersom vi vann”. Sveriges Tennismuseum svarar kort och gott att han var skadad. Jahopp… men det kan ju fortfarande vara så att han blev skadad när han var ute och söp med Becker eller när lagkamraterna bäddade säck åt honom på hotellet, eller hur?

Annonsen är annars ett bra exempel på ”så känd att man inte behöver skriva ut namnet”. Till och med jag kände igen Stefan Edberg där. Det är väl Stefan Edberg?

Mycket imponerande elektricitet runt Stefan, på den tiden innan varje 10-åring kunde få till det där med Photoshop. Är det handritat med färgkritor?

Fantomen 10/87

Popstars med Joey

Popstars 1987

Samlaralbum: roligt eller ett cyniskt utsugande av barnens slantar? Den diskussionen tar vi inte här, jag nöjer mig med att konstatera att priserna 3kr/album och 50 öre/bild känns rätt ok. Som jämförelse kan nämnas att en serietidning kostade 8:90 vid den här tiden. Tveksamt om ett komplett album skulle ge någon större slant idag dock.

Jag har inget minne av albumet eller av att någon jag kände samlade. Själv var jag nog för omedveten om musik 1987 för att ha någon större glädje av det. Med 160 bilder måste det vara rätt mycket utfyllnad med ganska obskyra artister.

Det känns helt rätt att sätta Joey Tempest på omslaget. Europe var glödheta 1987 och man kan skämta om pudelrock och synthfanfarer men det går inte att skämta bort att det är ganska fantastiskt att från Upplands Väsby i lilla Sverige dök detta band upp och blev världsstjärnor. Det var så fantastiskt att gå på disco i mellanstadiet och dansa tryckare till ”Carrie”. Och Joey – en äkta larger-than-life superstjärna och frontman! Jag tror aldrig vi får se dess like i Sverige igen. Vad sa du… Yngwie? Ola Salo? Per Gessle?! Äh skärp dig.

Tråkmånsarna Tina Turner, Madonna, Prince (innan han bytte namn till nån… symbol) och Bruce Springsteen flankerar.

Fantomen 7/87

Nyheter: Ny sida: frågor och svar

Jag hann med en sak till innan läggdags, en sida med frågor och svar. Det är frågor som många ingen har ställt och jag kommer lägga till fler frågor och svar där om många någon undrar något om bloggen.

Nyheter: Ny paginering

Nu när vi kommit upp i 3 sidor blev det inte så praktiskt med endast ”Äldre”- och ”Nyare”-länkar för att navigera i bloggen. Därför finns nu längst ned en paginering som visar antal sidor och vilken man befinner sig på.

Vi känner på den lösningen tills vidare. Vad tycker läsarna? Buggen med att alla sidor visade de nyaste inläggen är löst också.

Nyheter: Nytt på bloggen: nyheter!

Nu fyller 80-talsreklam snart 2 månader och det firar vi med en ny kategori: nyheter! Här skriver jag om vad som händer i bloggen: funktioner som tillkommit, planer för framtiden, buggar och annat.

Jag har hunnit skriva 24 inlägg på den här tiden och det tycker jag är klart godkänt (klapp på axeln). Det tar sin lilla tid att kolla upp all fakta, utöver själva skrivandet då. Men jag tycker det är så roligt att grotta ned mig och ta reda på exakt vilket nummer av Kalle Anka som ligger på golvet i ljudbrevsannonsen. Här lämnas inget åt slumpen!

Just nu har jag 26 inscannade annonser på lager och det motsvarar halva årgång 87 samt några strönummer från 70-talet av Fantomen. Efter det har jag hundratals annonser till att scanna så oroa er inte för brist på material.

Den största buggen just nu är att pagineringen inte fungerar. Klickar man på ”Äldre inlägg” får man se samma inlägg igen, och så kan vi ju rakt inte ha det. Ska fixas så fort som möjligt.

Jag är tacksam för kritik och idéer som hjälper till att förbättra bloggen!

Far och flyg med Wahlströms

Vinn resa till Disneyworld med Wahlströms

En annons för MER, eller nej Wahlströms är det ju. Som synes på flaggan var det 65-årsjubileum 1979 (Wahlströms grundades 1911 och har gett ut barnböcker sedan 1914 – men betyder det att de firade 65 år 1976 också?).

Det här var väl en mysig bild med glada barn i en specialstylad resväska, men kunde de inte tagit en bild när de tittar in kameran? Speciellt pojkens blick snett ner i golvet stör.

Så klassiskt att man kan vinna en ponny eller en moped! Maffigt med en Disneyworld-resa också, det vore kul om vinnaren hörde av sig och berättade lite om hur resan var. Vet nån vem som vann?

Wahlströms böcker med de klassiska röda och gröna ryggarna har jag läst massor av och eftersom jag var galen i indianer och dinosaurier som pöjk fann jag en favorit i böckerna om Hjortfot. Örnöga var okej också. Jag gillade också bland annat Tvillingdeckarna, Hitchcock och Enid Blytons böcker. Nu i höstas läste jag första kapitlet i ”Hjortfot” som godnattsaga för barnen och det var… bedrövligt dåligt. Så jag tror inte jag ska genomföra idén med att läsa om Hjortfot-böckerna ändå.

Det ser ut som att all färg användes till Disneyworld-loggan så Wahlströms egen logo fick bli vit på ljusblå bakgrund, mycket lättläst. Roligt omslag på bokkatalogen där i hörnet.

Fantomen 20/79

Gollyball – sommarens fullträff!

Gollyball

Ibland hade serietidningarna dubbla omslag för att få plats med fler annonser, och det gjorde ju att man kunde få se annonser över ett helt uppslag. Här är det The Coca Cola Company som slår på stora trumman för sin Gollyball.

Jag har ett vagt minne av Gollyball, jag vill minnas att det gick otroligt dåligt att spela det eftersom bollarna inte vägde något. Det ser onekligen helt crazy ut. Personerna på bilden verkar dock tycka att det här med Gollyball är hur kul som helst, när de springer runt i fula truckerkepsar och för stora tröjor. Allt ser väldigt amerikanskt ut, med kepsarna och konstgräset(?) men det står på svenska på etiketter och tröjor. Mycket mystiskt.

Bilden nedtill måste jag säga ger lite obehagskänslor, med en ung tjej som står inklämd mellan en mans ben och fyller på muggen han håller vid skrevet. Eller är det bara jag?

Namnet ”Gollyball” väcker en del frågor. Istället för att välja ett namn härlett från baseball valde man av någon anledning volleyball istället. Fast med ett ”g” i början för att… man skulle tänka på golf?

Notera att PET-flaskorna förr hade särskilda bottnar, för att stå stadigare antar jag. Man litade inte riktigt på att flaskorna kunde stå på den vanliga bottnen, med fyra ”bubblor”. Det borde har varit enkelt att testa dock.

Kaxigt med avslutningen ”Coca Cola, Fanta och Sprite hittar du överallt”.

Fantomen 10/87

Bångstyrig kill-hoj

BMX från DBS

Det här är vad jag skulle kalla en typisk BMX. Ordet används inte i annonsen så man undrar ju, hade den förkortningen inte slagit igenom ännu i Sverige 1987? Det är annars en annons i kategorin ”många tekniska termer samt målande beskrivningar av hur häftigt det är”, avsedd att få killar på fall (tjejer kan tydligen inte cykla på såna här).

Fyndig rubrik och sen mycket text, som vanligt förr. Fartfyllda rader som ”skena iväg över stock och sten” blandas vilt med vanligt gammal tråk-sälj som ”säljs endast genom fackhandeln”. Vissa saker låter inte så positivt som avsett eller vad sägs om ”DBS började rulla när mormor var ung” och det där om att beviset på kvaliteten kommer först om tio år?

Fantomen 7/87

Bubbel-göken, koo koo!

Hubba Bubba på Skattkammarön

Nya äventyr med Hubba och Bubba! Tydligen är Hubba och Bubba nån form av brottsbekämpare som får larm från okänd ort när bovar (ofta i form av pirater) gör något dumt. Då reser de genast dem till mötes, blir utmanade på ”bubbelblåsningsduell” och vinner varpå bovarna flyr.

Men ärligt talat, de självsäkra piraterna (som trots färgen tydligen inte är Hubba Bubba lakrits)… borde de inte rimligen veta hur kassa deras bubblor är? Varför envisas de med dessa dueller? Varför flyr de för att Hubba och Bubba blåser större bubblor? Och varför använder de inte sina svärd?

Hubba Bubbas annonser hörde till höjdpunkterna när man var barn, allt tecknat gick ju hem och upplevdes inte ens som reklam. Själva tuggummit har jag alltid tyckt varit gott men för stort. Smakerna var 1987 strawberry, salty licorice, original, cola (min favorit) och nyheten apple som också var god. Två år tidigare fanns smaken lemon, men inte cola eller (såklart) apple. Soft bubbles – no troubles!

Fantomen 3/87

Knallstark lakrits

Lakrisal annons från 80-talet

Varje godissort ska visst promt ha en tecknad figur i marknadsföringen, oavsett om den finns med på förpackningen eller ej. Tanken är väl att produkten inte ska se barnslig ut i godishyllan, men ändå locka yngre genom reklamen.

Lakrisal hade en eldsprutande drake som tycker att Lakrisal är jäkligt starka. Han rent av lyfter några centimeter från marken. Det roliga är att han håller ut lillfingret så där elegant. Men bakgrunden blir jag inte klok på. Han sitter i ett stenökenlandskap på natten men har ett helt annat landskap (med vulkan och röd himmel) i en cirkel bakom sig. Är det liksom en portal till en annan värld? Mysko.

Lakrits är en sån där kontroversiell grej, ungefär som frukt i mat. Vissa älskar det, andra hatar det passionerat. Själv gillar jag söt men inte salt lakrits, men det jag framför allt stör mig på är den här hetsen om att lakrits ska vara så mega-super-duperstark hela tiden. Samma sak ser man med halstabletter och på senare år även med choklad. Jag säger ”tagga ner!”

Fantomen 10/87