Korkat knaster från Rice Krispies

Rice Krispies

Rice Krispies var aldrig riktigt min grej när jag var liten. För lite socker kanske? Jag höll mig till Frosties och Kalaspuffar – ofta i filmjölk med ett par tre rågade matskedar socker extra. Filmjölk är ju surt förstår du. Det knastrande ljudet från Rice Krispies var väl lite roligt ändå, om än lite tunt att bygga en karriär på.

Här har vi i alla fall en serietidningsannons i stil med Hubba Bubba, fast enklare illustrerad och ännu mer korkad. Jag menar kom igen. De bråkar på allvar om huruvida de står i en dal där ekon kan uppstå. Det går inte att testa genom att bara ropa en gång? Skönt att Snap, Crackle och Pop kommer och avgör frågan, men inte heller de kommer på tanken att ropa. De kanske har små pipiga smurfröster som är för svaga? Om det varit jag hade jag vridit om armen på den blonde killen tills hans skrik ekat ut över dalen och viskat i hans öra: ”nå pysen, är det en ekodal?”

Slutklämmen ”så spröda att de ger eko när du häller mjölk på” är också dum. Det beror väl på var man är eller? Man kanske är i en icke-ekodal.

Knasen, 14/83

Merry, godaste läsken i världshistorien

Merry

Om Fanta Black Orange slår an en ton av nostalgisk förtjusning verkar inte den vara nånting mot känslorna som väcks när gamla Merry förs på tal. ”Merry? Åååhhh!” är morsans reaktion. Farsan kontrar med ”Mmm den var god den, den var riktigt god.” När jag pressar dem lite får jag fram att den smakade som 7-Up ”fast mycket, mycket godare”. Jag kan inte ens föreställa mig hur extremt god Merry var alltså!

Det har inte varit jättelätt att hitta fakta om Merry (men väl en samling fina annonser från 60-talet) men det här är vad jag kommit fram till: Bjäre Industrier lanserar Mer 1961. Några år senare vill de in på den kolsyrade marknaden och lanserar då Merry, enligt Bjäre en dryck av hög kvalitet och ”vuxen” smak. Det vuxna verkar betyda att den är lite mindre söt än annan läsk. Enligt uppgift smakar den som sagt ungefär som 7-Up och enligt en annan uppgift fanns ingen läsk med citron/lime-smak i Sverige vid den här tiden.

För att få fart på försäljningen kördes en omgång galna tävlingskampanjer. Man skulle samla kapsyler och kunde då till exempel vinna en livs levande elefant, en sprillans ny och rosafärgad Rolls-Royce eller en resa till Beirut. För att vinna Rollsen skulle man dock samla in hela 849 999 kapsyler. Närmast kom Svenska Missionskyrkans ungdomsförbund som samlade in 300 000 och fick ett par Land Rovers som tröst. En privatperson lyckades dock vinna elefanten! Men han bytte den mot kontanter och elefanten hamnade på Eskilstuna djurpark.

En variant kallad Merry Sirocco dök upp 1967, men den hittar jag absolut ingen info om, förutom en bild på flaskan. Den nya, tjocka och ”tuffa” flaskan kom 1981 och som min annons visar lanserades Merry Orange 1982. Även den är höljd i dunkel, men man kan våga gissa sig till smaken i alla fall.

Bjäre och deras drycker Mer, Merry och Lift gick upp i Falcon 1985. Sen blir det lite grumligt. När försvann Merry egentligen? Vissa hävdar 1985, vissa säger bestämt att de köpt den på 90-talet. Vem vet? Hursomhelst, Bjäres gamla drycker köptes av Coca Cola 1997 och då borde ju Merry ha försvunnit, om inte förr. Där kunde Bjäres saga varit all men 2004 dammas varumärket av i ett försök av Coca Cola att tjäna pengar på julmust i Sverige bakom en anrik fasad.

Fantomen 12/82

Nyheter: 80talsreklam.se

Nu har vi äntligen flyttat till en lite mer ståndsmässig adress, nämligen 80talsreklam.se. Bra va? Jag har fixat permanent eftersändning (301 på webbspråk) så det är ingen risk att någon inte hittar hit. Man behöver inte ens uppdatera sina bokmärken. Men gör det ändå.

Zingo – försvinner när man dricker upp den

Zingo

När de heta känslorna efter skandalen i OS 1952 – då Ingemar ”Ingo” Johansson blev diskad och utbuad för passiv boxning – lagt sig och Ingo började rada upp segrar på löpande band blev han rejält poppis i Sverige. Han fick rentav sin egen läskedryck och vem mer kan skryta om det? Ärligt, vem? Men när han förlorade världsmästartiteln 1961 var smekmånaden hastigt och lustigt över. Ingo förpassades ut i kylan och läsken bytte namn från Ingo-läsk till Zingo.

Jag aldrig kunnat skilja Zingo från Fanta, eller från Loranga heller för den delen. Jag kanske bara inte har ansträngt mig tillräckligt. Men nåt sorts apelsin-E-medel-blask är det ju. 1973 kom nya smaker: päron, banan(!) och choklad(!!!). Åh vad jag hade velat smaka chokladläsk. De nya smakerna var kanske inte så goda ändå, efter några år var apelsin ensam igen. Till 2003 då Pineapple Orange och Melon Lemon lanserades. Men inte heller de blev långlivade och nu får nog Zingo apelsin försöka vänja sig vid tanken på att åldras i ensamhet.

Zingos klassiska slogan ”Försvinnande god” (här av någon anledning ändrad till ”gott”) känns nästan större än varumärket självt. När jag hör den tänker jag mest att de stulit den från något annat. Men nej, det är Zingo som haft den i alla tider. Många verkar komma ihåg den från bio på 50-talet. Men vad betyder den egentligen? Att Zingo är så god att den försvinner när man dricker upp den? Den händer ju även med äckliga drycker. Eller försvinner och försvinner, den åker ju ner i magen.

Ful och tråkig annons tycker jag.

Fantomen 12/82

Nyheter: But… it’s not even my birthday!

Luktisar

När jag startade den här bloggen trodde jag att det roligaste skulle vara att leta fram annonserna. Men snart märkte jag att det var kul att samla in fakta också, att få leka grävande journalist. Och nu har jag insett att det allra roligaste (förutom kommentarerna från er läsare förstås) är alla kontakter jag får med experter inom olika områden, eller snarare – och det här menar jag med all kärlek – nördarna. Sportfånar, flygplansmodellbyggare, piloter, kundtjänstmedarbetare på snacksföretag, samlare av obskyra ting – ingen går säker för mina förfrågningar. Och alla är så vänliga och delar med sig av kunskaperna de har.

Och som om det inte var roligt nog: efter inlägget om luktisar har en läsare skickat in en hel karta sådana! Rymdroboten – check, skunken – check. Skunkens doft gav mig en massiv flashback från barndomen. Det fanns något som luktade exakt så men jag kan inte för mitt liv komma på vad det var. Nån leksak? Ett suddgummi? Mina dojor? Jag ske be brorsan komma över och lukta på den (skunkluktisen!) så får vi se om vi kommer på det. Tusen tack till Anders för presenten!

Jag blev så glad så jag köpte en ny domän till bloggen, så inom kort nås den på en snajsigare adress (jag pekar om den gamla adressen såklart så inga länkar eller bokmärken går sönder).

Peace & love!

Luktisar med lukt! Eller?

Luktisar

Mina egna erfarenheter av luktisar begränsar sig till en jordgubbsluktis som följde med Fantomen 7/90. Tur då att det finns andra som kan mer. Inför det här inlägget har jag fått svar på en del funderingar från Anders på Luktisar Webbshop. Han säljer originalluktisar från 80-talet och är som du förstår en riktig expert på ämnet.

Luktisar, alltså klistermärken med doft som frigörs när man skrapar lite på märket, kom i mitten av 70-talet i USA där det används av lärare som belöning till duktiga elever. Därav texterna på luktisarna som ofta är något i stil med ”great”, ”good work” eller liknande. 1982 började de säljas i Sverige och blev snabbt omåttligt populära samlarobjekt bland barnen.

Här har vi ett roligt klipp från Karena Zoo, Lidingö 1983, som visar hur en hel hop barn spenderar sina hårt förvärvade slantar på luktisar som de noggrant väljer ut:

Intressant är också själva dofterna. Vad kokade de ihop för knasiga stanker egentligen? De största kategorierna var förstås frukter, bär och godis. Men vad sägs om plåster, skelett, grotta, telefon, pilgrim(?), eller min favorit – rymdrobot! Man blir ju också lite sugen på skunk och gympadoja.

Annonsen är tecknad, färgglad och med exempel på luktisar. Bilen är från Gasoline. Kul att se Favör nämnas, det fanns en sån där jag växte upp men jag trodde det var något lokalt och inte en kedja. Men alltid finns det något att haka upp sig på. Den här gången är det cola-luktisen som säger ”…utan lukt!” Det kan man tolka på två sätt:

  1. Cola-luktisen har ingen lukt. Det vore ju helt sjukt så det måste vara…
  2. Annonsmakaren trodde att Kalle Anka-läsarna var helt dumma i huvudet och skulle tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen! Och bli besvikna på att de saknade lukt och därför inte köpa dem. Okej, handen på hjärtat nu – skulle du tro att man kunde lukta på luktisarna i annonsen? Jaså, jaha…

Kalle Anka & C:o 49/82

Nyheter: Rustad för beatlemania

För att möta anstormningen av skrikande fans har 80-talsreklam bytt server. Nu har vi lastbalansering, 100%-ig upptid på namnservern och inte minst kraftigt utökat utrymme så att alla annonserna ska få plats ordentligt.

Now bring it on!

Sticks, tuggummi taget ur luften

Sticks - höjdartugget!

Här kommer Marabou och ska lansera Sticks: ett nytt tuggummi i form av tunna blad. Precis som Juicy Fruit alltså. Men hur ska man lansera detta? Vad ska vara tuggummits ”grej”?

”Jag vet!” sa projektledaren på reklambyrån Young & Rubicam. ”Vi gör en grej på att piloter brukar tugga det. ‘Sticks’ är ju nåt pilot-radio-kommando ju.”
”Är det?” sa copywritern. ”Det har jag aldrig hört, och jag har läst många Biggles i mina dar”.
”Jo jag tycker det låter bekant” sa VDn. ”Och skitsamma förresten, pilottemat blir skitbra: ungarna gillar bilder på tuffa flygplan och ingen kommer ifrågasätta att ‘sticks’ är en pilotfras. Släng ihop nån text nu bara, så går vi och tar en mäklarbricka sen.”

Kommer ingen att ifrågasätta det?! Ha! Jag frågade runt lite grann om huruvida ”sticks” kan sägas vara ett berömt anrop i luften:

”Ingen här känner igen uttrycket”
Svensk Pilotförening

”Aldrig hört talas om”
Kurt på Swedish Senior Airmen

”‘Sticks’ är inget ord inom flygfraseologin”
Roger, genom Flygtekniska Föreningen

”Måste tyvärr svara att jag inte hört detta uttryck förut”
Rasmus, grundare av Svenskt Modellflyg

”‘Sticks’ is a new one for us. Not familiar with the term in this context. Sorry.”
Airline Pilots Association

”I never heard of ‘sticks'”
Jan på United States Pilots Association

Jag tror vi kan fastställa att ”sticks” absolut inte är ett berömt anrop i luften! Här ljuger man konsumenten rakt upp ansiktet och hittar på något som är helt taget ur luften (hehe!). Jag blir förbannad!

Men okej, vi lugnar ned oss lite och tittar på bilden. Där ser vi en pilot som verkar ha nödlandat med sin Focke Wulf Fw 44 Stieglitz i öknen. Han gör det enda rätta och går med raska steg rakt ut i öknen mot närmsta hägring. Och han lämnar sitt paket Sticks på vingen. Så om jag har fattat det rätt – piloten cirkulerar över Sahara, ropandes ”sticks” i sin radio (förgäves naturligtvis eftersom ingen vet vad han menar) tills bensinen tar slut och han tvingas nödlanda och vandrar ut i öknen för att dö av solsting och törst. Han gillar inte Sticks så han lämnar sitt paket vid planet. Frågor på det?

Fantomen 8/87

Fint som lakritssnus

Lakrisal

Den här gillar jag verkligen, vilken fin illustration! Lite 50-tal. Den får mig att tänka på några andra väldigt fina illustrationer som finns på Kalas-krämförpackningarna. Har ni sett dem? De ritades av Mikael Eriksson på Rithuset – min idol. På Rithuset verkar de ju kunna sina saker så jag frågade dem om de hade någon aning om vem som ritat Lakrisal-ungen ovan. De visste inte men satte en liten slant på Bengt Olof ”Bowen” Wennerberg (som bl.a. ritade vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan) och jag är inte den som sätter emot.

Ännu en annons i kategorin ”rätt-språk-i-annonsen-men-fel-språk-på-förpackningen”, precis som Sor-Bits. Trots den lilla fadäsen är den betydligt snyggare än den knasiga draken de använde senare.

Fantomen 12/82

Nyhet: Fanta Black Orange

Fanta Black

Fanta Black Orange verkar ha varit mäkta populär, att döma av blogginlägg och kommentarer på nätet. Frågan är om det mest är nostalgi eller om fantasterna (hepp!) verkligen gillar blandningen Fanta/Coca-Cola så mycket att de står hemma och blandar till sin egen Black Orange till fredagsmyset.

Det konstiga med Fanta Black Orange är att den inte verkar ha funnits i något annat land än Sverige. Det vore intressant att veta varför den försvann men jag antar att den helt enkelt sålde för dåligt.

Läsk som smakar cola/apelsin har dock dykt upp här och där i världen sedan dess. I Tyskland är det riktigt stort och originalet heter Spezi. Coca-Cola har också en variant som heter Mezzo Mix. Förutom i Tyskland säljs den i Österrike, Schweiz och Finland. Pepsi har SchwipSchwap. I Japan finns Fanta Funmix och i vissa länder finns Coca-Cola Orange.

Annonsen är inte så mycket att orda om: kompetent och utan överraskningar. Det enda som sticker ut som rejält fult är understrykningen av ”ny”. Det kanske också borde ha varit en liten hög med kolanötter vid Black Orange-burken för att ge lite balans?

När man forskar om gamla läsksorter kan man vara säker på en sak: Vasa Bryggeri har lanserat den på nytt. I det här fallet heter deras variant SYD Black Orange, förmodligen för att de inte fick använda namnet Fanta.

Signerad annons igen, norska reklambyrån Reklamens Hus / McCann tar på sig denna.

Uppdatering 17/4 2012

Jag fick kontakt med Ole Askeland som jobbade på Reklamens Hus / McCann när annonsen gjordes. Han delade med sig av sina minnen:

”Hei!

Dette liker jeg! Du har utfordret de små grå cellene mine, og jeg skal
forsøke å svare så godt jeg kan:
– Jeg jobbet med Coca-Cola i Reklamens hus/McCann fra 1982 til 1985.
– Fanta Black Orange var aldri på markedet i Norge, kun i Sverige.
– Tore Bu var ”big chief” i Coca-Cola Norge, men også i hele Skandinavia.
Derfor var det nok at vi var involvert i annonsen.
– Jeg kan ikke huske om jeg var med og lagde denne annonsen, men det kan
godt være. Jeg ble mye brukt på svenske annonser, siden morsan er fra
Göteborg og jeg har vært mye i Sverige, snakker og skriver bra svensk. Dette tar jeg på norsk, siden jeg må tenke i tillegg ;o)

Bra blog du har – jeg er blitt follower!”

Fantomen 22/83