Non Stop för moderiktiga shorts

Non Stop shorts

Mmm vilka fina shorts. Jag blir så sugen på att köpa såna. Verkligen. Då kan jag se ut som en av de där clownerna. Med bakficka och allt! Men… Non Stop fanns vid den här tiden i sex färger och bara tre är med på shortsen! Då skiter jag i det!

”Vid den här tiden”? Ja, antal färger har varierat genom åren. När de lanserades i Sverige 1947 fanns fyra färger: rött, grönt, gult och orange. Enligt Marabou själva fick de mest moderiktiga damerna på Marabou-kontoret föreslå vilka färger chokladlinserna skulle ha. Man undrar hur urvalet av damer gick till. Jag tänker mig att ett par gubbsjuka chefer tog en sväng runt kontoret, synade sekreterare och maskinskriverskor och med kännarminer bedömde att Ulla, Kristin och Greta såg fagra nog ut för att kunna bidra i färgvalen. Britta  däremot, i grå kofta och snäv kjol i viskos, ratades som ”omodern”. Som om inte Britta  kunde ha kommit fram till rött, grönt, gult och orange! Det är inga djärva val direkt.

Man får väl anta att det var kontorets mest moderiktiga damer 1988 som låg bakom designen på MiniClownerns shorts.

Dennis 6/88

Socialistiska näbbdjur möter Tigern Tony

Kellogg‘s Frost Flakes

Kellogg’s körde likt Hubba Bubba med serieupplägg på sina annonser och det är väl hugget som stucket vilken som var sämst. Hubba Bubba var i alla fall snyggt tecknad, av Alf Woxnerud minsann. Som barn gillade man allt tecknat så den här slank igenom den också.

Här åker Tony av någon anledning till Australien och läsarna får lära sig om de märkliga djuren där. Det märkligaste är väl färgsättningen. Vi får också tipset att sy fast en pung på magen att ha flingpaketet i. Lite sjukt är det allt men jag låter det passera. Det som däremot får ögonbrynen att rynkas är näbbdjuren. De kryper fram ur undervegetationen och utbrister hotfullt ”DAV DAV”. DAV? Här har manusförfattaren alltså smugit in en subtil hänvisning till Democratic Association of Victoria, australiens första socialistorganisation. Knappast okej med politisk propaganda i en annons riktad till barn!

Värt att notera är också att detta var innan ”Frost Flakes” bytte namn till ”Frosties”, och Tonys valspråk ändrades från ”GRR…MMM!” till ”GRRREAT”. Bra byten båda två.

Lilla Fridolf 24/84

Lek oändligt långt bort med Playmo Space

Playmobil Playmo Space

Rymden var het 1981. Efter succéerna med Stjärnornas krig (1977) och Rymdimperiet slår tillbaka (1981) rådde ingen brist på leksaker med rymdtema. Lego Space kom 1978 och Playmobils Playmo Space ett par år senare.

Playmo Space ser klart Star Wars-inspirerat ut, kolla bara på loggan och den R2D2-liknanden roboten nere till höger. Det här med att man kan välja mellan astronaut och kosmonaut känns väldigt politiskt korrekt, som att man inte ville att barnen skulle behöva välja sida i verklighetens Stjärnornas krig, det mellan USA och Sovjet. När Rocky IV (1985) kom lärde vi ju oss att USA alltid var de på den goda sidan.

Kalle Anka & C:o 36/81

Salmiak Gum, svärta och äckel

Bassett‘s Salmiak Gum

En dyster annons. Svärta och naivism. Trots fyrfärgsuppslag är det sparsmakat med färg. För att understryka känslan av misär och diskbänksrealism ligger ett skärmärke kvar och stör symmetrin.

Jag har letat efter information om Bassett’s Salmiak Gum men gått bet. Det är inte direkt ett familjeföretag numera, det är bara ett varumärke som ägts av olika stora bolag genom åren. Just nu är det Kraft Foods och därifrån fick jag bara ett tvättäkta ”goddag yxskaft”-svar. Sunnegrossisten AB som haft dem tidigare vägrar att svara på mina frågor.

Förmodligen smakade de som de äckliga lakritsbitarna i Gott & Blandat. Det finns en anledning till att det heter Gott OCH Blandat, eller hur? Det är alltså delvis goda bitar och delvis äckliga, blandade bitar. Tänk om de kunde nöjt sig med att lägga i de goda bitarna och bara kalla det ”Gott” istället!

Fantomen 12/82

 

Barbie och Ken runt flygeln

Barbie Superstar

Barbie alltså. Så jäkla fjantigt. Kolla in Kens ben bara, han kan inte ens böja på dem! Och varför har han egentligen låtit göra en statyett av frugan? Är det inte lite ”Jabba the Hut gör en karbonitstaty av Han Solo” över det?

Men okej, jag ska inte klaga på Barbie. De som lekte med dem som barn kan bli förbannade. Mycket har skrivits om det sjuka kroppsidealet genom åren, så det behöver vi inte ta här men det här med att dockorna inte kan stå är ju faktiskt inte så mycket att orda om. Det är ju det vanliga bland dockor. Säg en sorts docka som kan stå bra. Kom igen, en enda!

Rosa och fluff för hela slanten, signerat Ted Bates HBG.

Kalle Anka & C:o 48/89

Gundes skidbluff gav råg i ryggen

Gunde Svan och Wasa Knäcke

Va, vad gör programledaren för Fångarna på fortet i skidspåret, och i landslagsdräkt dessutom? Tro det eller ej kids, men Gunde Svan var längdåkningens superstjärna under andra halvan av 80-talet. Denne renlevnadsman, nykterist, och allmän helylle-friskus var det rena Björn Borg-klassen på under 84–91 då hann bl.a vann fyra olympiska guldmedaljer och sju VM-guld. En del av framgångsreceptet var tydligen knäckebröd, men är det inte lite väl mycket Socialstyrelsen över ”några skivor varje dag”?

Här kan man vinna Kneissl-skidor och Gunde var ju deras galjonsfigur vid den här tiden. Tyrolska Kneissl har gjort skidor sedan 1919 och verkar ha haft ett gott anseende men också stora problem med skakig ekonomi, ombildningar, konkurser, ägarbyten och ja… rena SAAB-härvan. Men det kändes nog ändå hoppfullt så här 1987, då man hade Gunde som vann guldmedaljer på löpande band och glatt viftade med sina Kneissl efter målgång. Men allt var inte som det verkade. 2005 avslöjade Aftenposten att det många gånger var övermålade Fischer – de bästa skidorna som fanns – Gunde åkte på. Fischers tidigare racing-chef, Gerhard Thaller, sa då: ”Det var surt att stå och titta på det och veta att det var våra skidor han åkte på, trots att det såg ut som det var konkurrentens.” Enligt Thaller var det så att Fischer ovetandes i en ny kollektion hade använt ett varumärkesnamn som Kneissl ägde. För att slippa dra tillbaks hela kollektionen fick de ge 200 par skidor till Kneissl och det var på sådana skidor Gunde vann många av sina segrar.

Och självklart var det just Sveriges landslag, med Gunde, som vann skidstafetten i VM i Oberstdorf i Västtyskland.

Annons av Brindfors Annonsbyrå.

Fantomen 2/87

Harig He-Man möter höjdrädd Hordak

He-Man

Barndomens favoriter Masters of the Universe är tillbaks med tre nya gubbar och ett flygplan. He-Man ser mer än lovligt mesig ut. Kolla på’n, har springer som en rädd hare när Dragstor kommer. Tur att Extendar hjälper till genom att… göra sig lång. Hordak ser inte så katig ut heller i och för sig. Varför skulle han klättra upp där om han är så jäkla höjdrädd?

Fright Fighter är lite cool men ”bakom dess vingar döljer sig Skeletor” är tokigt, menar de ”bakom dess spakar” eller ”bakom dess tonade vindruta”? Här passar det bra med en reklamfilm för Fright Fighter, eller hur? Kolla själva, sitter Skeletor bakom vingarna?

Samlaraffischen med klistermärken minns jag men jag hade aldrig någon. Det känns onekligen lite bittert. Jag hade å andra sidan bara två gubbar, och inga tidningar. Alltså, vad var för misär jag växte upp i egentligen?

Buster 22/87

Nyheter: Diskutera mera

Ett vanligt problem på bloggar är att när någon svarar på en kommentar får den som skrev den ursprungliga kommentaren inget meddelande om detta. Det som kunde ha blivit en intressant diskussion dör i sin linda. Så kan vi då rakt inte ha det! Därför kan man nu kryssa i ”Maila mig vid svar” och vips är problemet löst. Mailadressen används inte till något annat än detta och man kan när som helst avsluta sin ”prenumeration”. Bara att köra på alltså! Jag hoppas att det här leder till fler trevliga diskussioner om all härlig 80-talsreklam.

Katten Gustaf, kramgo och tråkig

Katten Gustaf

Här är Katten Gustaf igen. Han har varit här förut alltså? Jag antar att de hänvisar till en tidigare annons men det är inte så lätt att veta. Katten Gustaf hör till de där seriefigurerna som ska vara roliga men som endast i sällsynta undantagsfall är det. Som Knasen, och de flesta serierna i Larson. Värst är nog Rick O’Shay som gick i Fantomen. Det är en sådan där serie där man inte vet om det ska vara en punchline i varje stripp eller om de ska läsas som helsidor för det kommer aldrig något roligt.

Ful och tråkig annons måste jag säga. Oinspirerad. De har bara radat upp gosedjuren och gjort enklast möjliga annons av det, med tråkig typo och copy (lite reklamtermer där) och tydligen måste Gustaf alltid skrivas med versaler. ”Gustaf och hans kusiner” står det, men så vitt jag vet har han bara en kusin, Nermal, och han är inte med i annonsen.

Lundby är ett anrikt leksaksföretag som är mest känt för sina dockskåp, till exempel ”Småland”. Kolla in deras produktkatalog från just detta år (1984). Som småbarnsförälder går jag mycket i leksaksaffärer och strosar och jag förundras alltid över att det finns folk som köper ett dockskåp där minsta lilla blomkruka kostar en hundralapp.

Nu låter jag kanske lite sur och bitter. Vem är jag att sitta här och klaga på gamla annonser, seriefigurer och dockskåp? Men det är ju så i den här bloggen att både det bra och det dåliga får vara med och är något dålig måste det sägas. Nästa annons kanske jag höjer till skyarna i litterär eufori.

Lilla Fridolf 24/84

Skriv & Berätta om rosa brevvänner

Skriv & Berätta

Jag bara älskar när sånt här händer. En fråga jag gått och grubblat på i månader har fått sitt svar. Kommer ni ihåg annonsen för Postens ljudbrev? Där låg en oidentifierad tidning i en säng och gäckade mig. Men så stöter jag på den här annonsen och Helans glada nuna meddelar att tidningen i fråga var Postens egna Skriv & Berätta.

Jag har inga minnen av den här tidningen men den verkar ha kommit ut i 11 nummer mellan 1980 och 1987 och jag bara antar att den innehöll massa adresser till folk som ville ha brevvänner. I femman minns jag att vi fick anmäla intresse för att få ”pen pals” och det gjorde nästan alla. Vips damp det ner brev från massa olika länder, mest från tjejer (Manuella Horst från Tyskland, var är du nu?), som ville veta om jag hade något husdjur och om jag gillade Beverly Hills 90210. Men efter att man rett ut dylika spörsmål var man liksom klar och det hela rann ut i sanden.

Annonsen då: en rosa 80-talstjej sitter med pumps och rosa kläder på en obekväm stol i sitt rosa rum med en rosa tidning. En röd rubrik på det – hu!

Detta är bloggens första annons från Lilla Fridolf. Jag finner det totalt obegripligt att jag som 12-åring prenumerade på denna pensionärstidning. Lite som när Henrik Schyffert gick med i MUF.

Lilla Fridolf 24/84