Skynda dig, ta en Toy-tröja!

Toy

Full fart på dessa 70-talsbarn! Men varför, de har ju redan säkrat sina tröjor och borde därför leva som de lär och ta’t lugnt. Kopplingen vägmärken – Toy är väl inte den mest självklara men ok, man ska ta det lugnt i trafiken förstås och skyltarna ska signalera detta. Men 90-skylten borde väl då ha varit en 30-skylt istället?

Sweden_road_sign_B2.svgSkylt nummer 2, ”Stopp vid vägkorsning”, är lite intressant eftersom den inte finns kvar längre. Den ersattes 1973 med den röda, åttakantiga stoppskylten vilket gjorde denna tröja retro ganska snabbt.

Kalle Anka & C:o 20/1972

Tänk den lyckost som fick Mors Julbrev

Jultidningar 1983

Nu när det lackar mot jul vill jag visa en jultidningsannons. Tyvärr sticker den inte ut på något vis. Det finns inte ens en ful frisyr att klaga på. Frisyren i fråga lockar läsaren med fem fräscha hundralappar med Gustav II Adolf, en sedel som kom 1965 och ersattes av den med Carl von Linné 1987.

Jag undrar vilka konkurrenter Jultidningsförlaget hade vi denna tid då jag inte sett annonser för några andra förlag. Ändå anar man i formuleringar som ”har den stora katalogen” att det fanns andra jultidningsförlag (med mindre kataloger, givetvis).

Utbudet i denna stora katalog är förstås en harmlös mix av familjeunderhållning, där inget var avsett att sticka ut. Men med dagens glasögon är det lite intressant att titta på ”Mors Julbrev”. Denna anrika publikation verkar ha innehållit diverse pyssel som barnen och mamman kunde roa sig med. Var breven kom in i bilden är oklart, kanske skrev mamman ett brev till pappans kontor sen om vilket fint pyssel som producerats där hemma.

218209488_5e89b6c7-e489-4b69-af4b-d17ce6b2c2fb

Mors julbrev 1984 (bild från Tradera)

helge-artelius-mors-julbrev-1940-lafvasgarden-samlarmuseum

Mors julbrev 1940 (foto Lena Svalfors Hedin)

Fantomen 18/83

Lite jordnötsringar, lite armar, lite naket

Jordnötsringar

Nu blev det väldigt lättklätt här i bloggen, ojojoj! Denna annons studerades kanske lite noggrannare än andra i ett och annat tonårsrum. Är inte toplesstjejen till höger väldigt strategiskt placerad i kompositionen?

Tre högerarmar okej, det kan man ju ha. Men att lyckas få dem olika solbrända tar ändå priset.

Estrellas Jordnötsringar lanserades 1977 och var de enda jordnötsringarna i snackshyllan ända till 1993 då OLWs Rock’n Rollers kom. Dessa bytte namn till Lucky Loops ca 1997, var borta under något år runt millenieskiftet och återkom sen under namnet Jordnötsringar.

Fantomen 12/83

Varning för flirtande clown

Flirt från GB

En bild av ren och skär ondska. Här står John Wayne Gacy med sina senaste offer. För att locka till sig barn brukar han klä ut sig till clownen Pogo och dela ut glassar. Förklädnaden lyckas dock inte dölja hans illvilliga flin och de lystna blickarna han kastar på barnen skulle ha varnat mindre oskuldsfulla byten. Men Astrid och Siv vill ju bara ha varsin hjärte-festlig glass och clownen verkar ju så snäll och generös. Han har massor med glassar i sin skåpbil säger han.

GB visar redan här i början på 70-talet att clowner i barnreklam är dömt att misslyckas. Trots det försökte sig Marabou på samma sak under 80-talet med sina miniclowner. McDonald’s ska vi inte tala om, men Ronalds nuna ser man lyckligtvis allt mer sällan tycker jag.

Eller är det bara jag? Såg jag Det (1990) i för unga år och blev traumatiserad? Delvis kanske, men ta en ordentlig titt på GB-gubben här ovan och säg att han inte ser ut att äta barn till frukost.

Flirt var årets nyhet 1972, tillsammans med bl.a. Sandwich och Piggelin men blev till skillnad från dem inte så långvarig i glassboxen – redan 1979 var den försvunnen.

Kalle Anka & C:o 20/1972

Varma ben med Stimorol

Stimorol

Nu höjer vi 80-talsfaktorn ytterligare här i bloggen, med benvärmare och starka färger. Tyvärr blir det i form av en dansare, eller möjligen gymnast, som inte verkar ha något med produkten i fråga att göra (om hon lite långsökt ska personifiera ”frisk och stark”). Vad gör hon? Breakdance? Cyklar i luften? Varför ser underlaget ut som vatten? Ligger hon på ytan av en pool? Vad är det för lampor? Har hon precis svalt ett tuggummi? Fastnat i ett?

Hennes benvärmare för tankarna till ”Fame”, enormt populär amerikansk tv-serie om dansande ungdomar som gick 1982 till 1989 i Sverige. Jag tänker även såklart på Susanne Lanfelt och hennes program ”Gymping” som gick 1983 till 1987. Ni vet, det där med ”kniiip”. Och jag erkänner, jag är så gammal att jag såg båda två när de gick på tv.

Nog om denna dansare, Stimorol lanserades 1956 och kom i sockerfri version 1978. Fler färger och smaker kom allt eftersom. Men vilka smaker är det på bilden? Det är ju helt omöjligt att veta. Jag hoppas att någon läsare vet, eller att någon kommande annons ger svaret.

Stimorol tillverkades av danska Dandy innan det såldes till Cadbury Schweppes 2002 tillsammans med V6 och Dirol (poppis i Östeuropa). Cadbury köptes 2010 av Kraft Foods som blev Mondelēz 2011 och alltså är varumärkets hem nu.

Annons signerad ”Nørgård M”, alltså Nørgård Mikkelsen, dansk reklambyrå grundad 1967.

Lilla Fridolf 9/84

Öh, Honda

Honda

Kreativ annons! istället för en tråkig produktbild och massa tekniska fakta får vi en klassisk ”visa och berätta”-scen. Ett snyggt grepp är att texten är från perspektivet hos en lyssnande klasskamrat som inte är så teknisk. Majjen är stilig, och utbrister begeistrat: ”Lyssna nu noga, barn!”

Majjen ja, han ser väldigt engelsk ut. Så engelsk att jag undrar om bilden är tagen i Sverige. Vilken majje hade fluga? Affischen på väggen säger ”British Energy Technology” och så är mopedens sadel tydligen inte den svenska. Men klassrummet, frisyrer och kläder ser ju väldigt ”svenska” ut på något sätt. ”Låt stå” på svarta tavlan också, men det kan vara tillagt i reklamstudion. Tavlan ser faktiskt tom ut i övrigt. Vad tror läsarna, Sverige eller England?

Honda lanserade sin MB/T/X-serie 1979 och MB 50 var först ut. Den marknadsfördes som ”15-åringens MC” och var gjord för att ligga och ”cruisa” med. Systermodellen MT 50 var vad vi kallar en ”cross”, alltså lite som en mountain bike. Serien blev otroligt populär, delvis pga att det var ganska lätt och billigt att köpa delar och att trimma mopederna.

Jag har funderat och hört mig för om Hondas status jämfört med andra moped-märken. Det verkar svårt att säga något generellt men min teori är att under 70-talet var Puch och Zündapp det som gällde. I början av 80-talet dök japanerna upp och möttes med en del skepsis, Asien var inte känt för kvalitet. Men några är senare var motståndet brutet och Yamaha och Honda låg i topp, lite senare även Suzuki. ”Cross”-utseendet och enkelheten att trimma var vinnande egenskaper. Runt 1990 hade Puch, Zündapp och liknande nära nog DDR-stämpel. Lokala avvikelser fanns förstås, men så här tror jag. Kommentera gärna inlägget med egna åsikter om detta.

Själv hade jag aldrig någon moppe, men brorsan hade en Tomos en period och den fick jag låna en handfull gånger. Den är mest ihågkommen för att styret gick av en gång. Men morfar svetsade fast det igen.

Hondas intetsägande men ändå på nåt sätt fina slogan ”the wheel feelin'” ger noll träffar på Google, vilket jag hoppas är avhjälpt i och med detta inlägg. Den får mig att tänka på The Eagles ”Take it easy”.

PS. Inläggets titel är förstås en passning till Magnus & Brasse, RIP.

PS 2. På min egen visa och berätta tog jag med skivomslag med Iron Maiden.

Fantomen 9/1983

Coops glass på Konsum & Domus, men inte på Servus

Glass från Coop

Glass och en pingvin, okej jag fattar kopplingen. Men surfbrädan? Pingvinen är på solsemester på varmare breddgrader förstås och då kan det sitta fint med en glass.

Glassarna kommer från Kooperativa Förbundet. Varumärket heter Coop men butikerna hette Konsum (vanlig butik) och Domus (stormarknad). Det är dock svårt att reda ut alla turer kring dessa butiker. Men vi gör ett försök, eller hur! Det verkar ha börjat 1956 då Domusvaruhusen började byggas. Någon gång dök Konsum upp, men även Servus fanns med i soppan från ca 1970. Under 80-talet började Domusvaruhusen avvecklas och flera omvandlades till gallerior kombinerat med Konsumbutiker. Men förbundet hade också stormarknader med namnen Obs!, Robin Hood, B&W och Prix. I början av 90-talet bytte många av butikerna namn till Gröna Konsum, och då försvann Servus helt (utom en sista överlevare i Karlshamn som bytte namn till Coop Konsum först hösten 2007). 2001 började alla stormarknader byta namn till Coop Forum. Strax efter bytte Gröna Konsum namn till Coop Konsum. Så sent som 2013 revs det sista Domusvaruhuset, det i Kristianstad.

Varför då denna djupdykning i Konsumbutiker? Jo för att när jag var barn minns jag att på affären i mitt område stod det Konsum – Domus – Servus. Men i den här annonsen står bara Konsum och Domus, trots att Servusbutikerna levde i högst välmåga 1984. Jäkligt mystiskt skulle jag säga!

Jaha, men om vi skulle ägna åtminstone ett par rader åt glassarna också? Då vill jag nämna att jag tydligt minns dessa glassar men sina räfflade ytor. Choklad, Kola och Apelsin saftis (särskrivning antar jag?) vet jag att jag åt som barn. Förmodligen några av de andra också, men självklart inte Laktrits! Notera att nyheterna ”Kola” och ”Cola-is” skrivs med olika begynnelsebokstäver och det ser ju lite konstigt ut. Överhuvudtaget känns namngivningen inte konsekvent utförd.

Goliat 6/84

Drakar, demoner och Dave Mustaine

Dungens & Dragons

Nu blir det sagor för lite större barn med Fängelsehålor och Drakar – huuuuuh (spöklikt ljud).

Rollspel har aldrig fängslat mig riktigt, kanske hade jag för dålig fantasi. Men jag har provat Drakar och Demoner en gång, och då gick jag i högstadiet. Jag minns att man gick omkring och försökte utforska fantasivärlden men inlevelsen infann sig aldrig riktigt, varken hos mig eller medspelarna. Jag döpte min karaktär till Dave Mustaine och det kanske var ett tecken på att mina intressen låg någon annanstans. Lite synd att jag inte testade det lite tidigare för jag tror att jag kunde ha blivit biten av det.

Jag har alltid trott att Drakar och Demoner (DoD) var en konstig översättning av amerikanske Dungeons & Dragons (D&D) men så är det alltså inte. DoD bygger istället på amerikanska Basic Role-Playing och Magic World.

Men den här annonsen handlar om att Dungeons & Dragons kommit ut i en svensk utgåva. Jag citerar Wikipedia:

”1986 gavs D&D ut på svenska av Titan Games i form av D&D basregler. Inom ett år hade även D&D expertregler och totalt fem äventyrsmoduler kommit ut. Utgivningen upphörde dock därefter, just när de stod i begrepp att även ge ut Advanced Dungeons & Dragons på svenska.

På senare tid har en ny version på svenska kommit från en av medarbetarna på gamla Titan Games. Den kallas Dunder och Drakar och kan hämtas gratis från upphovsmannens webbplats.”

Månadens Äventyr 9/86

Commodore 64 – press play on tape baby!

Commodore 64

Äntligen lite datorspel här i bloggen, och vi går ut hårt med Commodore 64. Min granne hade en sån här och min bror en Commodore 128. Faktum är att runt 100 000 såldes i Sverige, och 17 miljoner i världen, vilket gör Commodore 64 till världens mest sålda hemdator.

Commodore 64 tillverkades mellan 1982 och 1994 och lanserades i Sverige våren 1983. Priset var då ca 6 000 kr men sjönk snabbt. Uppföljaren Commodore 128 släpptes 1985 men blev inte samma succé vilket man får förmoda är orsaken till att det är föregångaren som visas upp i denna annons. Det som däremot är lite underligt är att annonsen visar modellen 64C från 1986 och inte 64G från 1987. Överhuvudtaget är det väldigt tidstypiskt att göra en annons för en 6 år gammal dator och låtsas som ingenting.

800px-Commodore-DatassetteDet charmiga med Commodore var så klart bandstationen. Man kunde alltså spela in datorspel på vanliga kassettband och sedan spela dem i datorn! Sen fick man ha listor med spelen samt vid vilka tider på bandet de började och sen spola bandet till strax före rätt tidpunkt, trycka på Play och spänt hoppas att datorn hittade spelat. Alltid lika spännande! Några spel jag spelade är Who Dare’s Wins, Blue Max och 1942.

Här kan man se ett litet YouTube-klipp som visar en del av proceduren:

Typiskt för 80-talets spelannonser är att man har med en fin/häftig bild/illustration istället för att visa hur spelet faktiskt ser ut. Detta för att spelen var så fula. Tänk bara hur annonsen skulle sett ut med fotot utbytt mot denna skärmdump från California Games:

0903a

Fantomen 16/89

Frosties surfar på leksaksvågen

Frosties 1989

Tony Tiger är tillbaka från Australien och förändringens vindar har blåst. ”Frost Flakes” har blivit ”Frosties” och ”GRR…MMM!” har blivit ”GRREAT”. Annars är det mesta sig likt, bara bättre tecknat. Men storyn är så enormt generell och förutsägbar att man blir lite sur när man läser den.

Frosties tillhörde tillsammans med Kalaspuffar basen i min kost som barn. Om jag åt dem med filmjölk till hade jag såklart massor av socker på, eftersom filmjölk är surt. Att flingorna var fullkomligt marinerade i socker (runt 40%) redan i paketet spelade ingen roll. Mina matvanor verkar vara mer oförändrade med åldern än andras (eftersom jag inte provar saker jag inte gillade när jag var 11, alltså skaldjur, svamp, grönsaker och annat sånt där onödigt) men nuförtiden skulle jag ändå inte kunna äta en sådan sockerbomb varje morgon.

En bidragande anledning till Frosties-konsumptionen var att det på den här tiden fanns en leksak i varje paket. Flingpaketen var alltså rena rama Kinderäggen! Och just Frosties (och även Smacks tror jag) hade det häftigaste någonsin, nämligen små dinosauriebilder som man kunde vrida på så att de visade en annan bild. På varje bild fanns en dinosaurie samt ett nutida djur som skulle motsvara denna. Jag tror till exempel att Tyrannosaurus Rex delade bild med en tiger, förmodligen pga den gemensamma nämnaren ”stor köttätare”. Man fick ju ständigt dubletter i paketen men då kunde man skicka in dem och skriva vilka bilder man ville ha istället. Och så kunde man klistra in dessa bilder i bok och efter några månader var min komplett. Och denna bok var en av mina käraste ägodelar men den blev nog helt sönderläst och finns inte längre bland oss.

Kalle Anka & C:o 48/89