Drakar, demoner och Dave Mustaine

Dungens & Dragons

Nu blir det sagor för lite större barn med Drakar och Demoner – huuuuuh (spöklikt ljud).

Rollspel har aldrig fängslat mig riktigt, kanske hade jag för dålig fantasi. Men jag har provat Drakar och Demoner en gång, och då gick jag i högstadiet. Jag minns att man gick omkring och försökte utforska fantasivärlden men inlevelsen infann sig aldrig riktigt, varken hos mig eller medspelarna. Jag döpte min karaktär till Dave Mustaine och det kanske var ett tecken på att mina intressen låg någon annanstans. Lite synd att jag inte testade det lite tidigare för jag tror att jag kunde ha blivit biten av det.

Jag har alltid trott att Drakar och Demoner (DoD) var en konstig översättning av amerikanske Dungeons & Dragons (D&D) men så är det alltså inte. DoD bygger istället på amerikanska Basic Role-Playing och Magic World.

Men den här annonsen handlar om Dungeons & Dragons alltså kommit ut i en svensk utgåva. Jag citerar Wikipedia:

”1986 gavs D&D ut på svenska av Titan Games i form av D&D basregler. Inom ett år hade även D&D expertregler och totalt fem äventyrsmoduler kommit ut. Utgivningen upphörde dock därefter, just när de stod i begrepp att även ge ut Advanced Dungeons & Dragons på svenska.

På senare tid har en ny version på svenska kommit från en av medarbetarna på gamla Titan Games. Den kallas Dunder och Drakar och kan hämtas gratis från upphovsmannens webbplats.”

Månadens Äventyr 9/86

Commodore 64 – press play on tape baby!

Commodore 64

Äntligen lite datorspel här i bloggen, och vi går ut hårt med Commodore 64. Min granne hade en sån här och min bror en Commodore 128. Faktum är att runt 100 000 såldes i Sverige, och 17 miljoner i världen, vilket gör Commodore 64 till världens mest sålda hemdator.

Commodore 64 tillverkades mellan 1982 och 1994 och lanserades i Sverige våren 1983. Priset var då ca 6 000 kr men sjönk snabbt. Uppföljaren Commodore 128 släpptes 1985 men blev inte samma succé vilket man får förmoda är orsaken till att det är föregångaren som visas upp i denna annons. Det som däremot är lite underligt är att annonsen visar modellen 64C från 1986 och inte 64G från 1987. Överhuvudtaget är det väldigt tidstypiskt att göra en annons för en 6 år gammal dator och låtsas som ingenting.

800px-Commodore-DatassetteDet charmiga med Commodore var så klart bandstationen. Man kunde alltså spela in datorspel på vanliga kassettband och sedan spela dem i datorn! Sen fick man ha listor med spelen samt vid vilka tider på bandet de började och sen spola bandet till strax före rätt tidpunkt, trycka på Play och spänt hoppas att datorn hittade spelat. Alltid lika spännande! Några spel jag spelade är Who Dare’s Wins, Blue Max och 1942.

Här kan man se ett litet YouTube-klipp som visar en del av proceduren:

Typiskt för 80-talets spelannonser är att man har med en fin/häftig bild/illustration istället för att visa hur spelet faktiskt ser ut. Detta för att spelen var så fula. Tänk bara hur annonsen skulle sett ut med fotot utbytt mot denna skärmdump från California Games:

0903a

Fantomen 16/89

Frosties surfar på leksaksvågen

Frosties 1989

Tony Tiger är tillbaka från Australien och förändringens vindar har blåst. ”Frost Flakes” har blivit ”Frosties” och ”GRR…MMM!” har blivit ”GRREAT”. Annars är det mesta sig likt, bara bättre tecknat. Men storyn är så enormt generell och förutsägbar att man blir lite sur när man läser den.

Frosties tillhörde tillsammans med Kalaspuffar basen i min kost som barn. Om jag åt dem med filmjölk till hade jag såklart massor av socker på, eftersom filmjölk är surt. Att flingorna var fullkomligt marinerade i socker (runt 40%) redan i paketet spelade ingen roll. Mina matvanor verkar vara mer oförändrade med åldern än andras (eftersom jag inte provar saker jag inte gillade när jag var 11, alltså skaldjur, svamp, grönsaker och annat sånt där onödigt) men nuförtiden skulle jag ändå inte kunna äta en sådan sockerbomb varje morgon.

En bidragande anledning till Frosties-konsumptionen var att det på den här tiden fanns en leksak i varje paket. Flingpaketen var alltså rena rama Kinderäggen! Och just Frosties (och även Smacks tror jag) hade det häftigaste någonsin, nämligen små dinosauriebilder som man kunde vrida på så att de visade en annan bild. På varje bild fanns en dinosaurie samt ett nutida djur som skulle motsvara denna. Jag tror till exempel att Tyrannosaurus Rex delade bild med en tiger, förmodligen pga den gemensamma nämnaren ”stor köttätare”. Man fick ju ständigt dubletter i paketen men då kunde man skicka in dem och skriva vilka bilder man ville ha istället. Och så kunde man klistra in dessa bilder i bok och efter några månader var min komplett. Och denna bok var en av mina käraste ägodelar men den blev nog helt sönderläst och finns inte längre bland oss.

Kalle Anka & C:o 48/89

Böcker: Skinnstrumpa – James Fenimore Cooper

Skinnstrumpa - James Fenimore Cooper

Lindqvists Ungdomsböcker #223, illustrerad.
Tryck: Grafiska Konstanstalten, Stockholm 1946

”Skinnstrumpa” (”The Pioneers”) är den första av fem böcker i James Fenimore Coopers serie ”Leatherstocking tales” (kallad ”Coopers Indianberättelser” hos Lindqvists) och kom ut på engelska första gången 1823. Det var den första boken som kom ut i serien, men handlingsmässigt är den del fyra. Del två utspelar sig 36 år tidigare och är den inte helt okända ”Den siste mohikanen” (”The Last of the Mohikans”) som blev enormt populär. Tack vare denna serie betraktas Cooper som indianromanens upphovsman.

”Skinnstrumpa” är smeknamnet på bokens protagonist Natty Bumppo och kommer förstås från hans benbeklädnader. I boken är Natty en gammal man som lever i en hydda tillsammans med Chingachgook, en likadels gammal mohikan (faktiskt den siste mohikanen, efter att hans son Uncas dött), som försöker fly den annalkande civilisationen i naturens vildmark.

Det som är lite förvirrande i serien är dels att böckerna inte utspelar sig i ordning, dels att Natty har olika smeknamn i dem (i ”Den siste mohikanen” kallas han ”Falköga”). I Lindqvists serie kommer böckerna i den ordning de utspelar sig.

Om Lindqvists Ungdomsböcker har jag hittat väldigt lite info, men serien verkar ha funnit under 30- och 40-talet och satsat på ungefär samma böcker (vissa böcker fanns rentav i bägge serierna) som storfavoriten Wahlströms men med lite större och ofta illustrerade utgåvor. Jag har inte hittat att de hade några ”tjejböcker”.

Tyvärr måste jag erkänna att jag ännu inte läst den här boken. Det ålderdomliga språket, titeln och kanske även omslaget (som jag tycker är väldigt fint nu) gjorde att jag ratade denna till förmån för böckerna om Hjortfot, som jag slukade. Som väldigt många av mina gamla indianböcker är den stämplad ”Ingemar Andersson”. Det får mig att tro de köptes vid samma tillfälle och gissningvis (då ingen inblandad kommer ihåg det) lyckades jag få mor och far att ropa in en liten låda ungdomsböcker på en auktion nån gång runt 1990 i norra Småland, eventuellt i Svensbo nära Örsåsa och Gullringen där mina morföräldrar bodde. Det står även skrivet ”Hasselö” vilket ligger nära Västervik och alltså är ungefär i samma trakter.

Nyheter: 80talsreklam.se i media

Extra, 22/10

I dagens Extra finns en artikel om 80-talsprylar samt en ruta med rubriken ”5 sätt att återuppleva 1980-talet”. Vad hittar vi där om inte en (analog) länk till din favoritblogg? Kul som tusan!

Big Cat, grrrreat big bite

Rango med kokos och jordnötter

Hur många R fanns det här då? Erkänn att du räknade! Det gjorde jag och svaret var 94. En enkel annonsidé men den känns väldigt Frosties som ju också använde ”grrrreat” i sina annonser vid den här tiden. Men vem var då först? Följ bloggen så lär svaret komma med tiden!

”Big Cat” lanserades i slutet av 70-talet och såldes av engelska Rowntree Mackintosh som även hade bl.a. Kit Kat, After Eight och Smarties i sortimentet. Vid det här laget, alltså 1989, hade Rowntree Mackintosh dock köpts upp av Nestlé som tog över alla deras varumärken. ”Big Cat” bytte namn till ”Lion” 1993 och finns kvar än idag, dock med nytt recept och i mindre bitar än förr. Inte så ”great big bite” alltså. Det finns till och med flingor med Lion.

Märklig beskärning och storlek på fotot på lejonet, det var inte vackert men vägs upp lite av den fina målningen av förpackningen.

Fantomen 17/89

 

Märkbart billigt med Byggis

Originalet

”Utmanaren”, vilken fin omskrivning för ”den billiga och dåliga kopian”! Med LEGO-tokiga barn vet jag om någon hur häpnadsväckande dyrt det är, så visst, konkurrens är bra. Men jag har ändå lite svårt att uppskatta Byggis flagranta snyltande, trots ”ärliga, transparenta plastförpackningar” som låter sympatiskt.

Jag hade inget byggis själv men har förstått att det var vanligt under 80-talet. Det speciella med det var att själva bitarna var fyrkantiga standardbitar och så användes pappbitar med tryck till gubbar och sådant. På något sätt lyckades de få licens för att göra set med bl.a. Super Mario Bros., Jurasic Parc, Turtles och Flintstones.

”Billigt så det märks” är ren och skär humor. Det vanliga är ju annars att det inte ska märkas så mycket att man köpte det billiga alternativet.

Annons av det något anonymt betitlade AD Production AB.

Månadens Äventyr 9/86

Fjällräven Suite för den som vill

Fjällräven Suite

Fjällräven lanser här ”Fjällräven Suite” – ett kit bestående av rävenjacka, grönlandsjeans och Kånken. Det är lite olyckligt att jackan och jeansen är i samma färg eftersom det mest ser ut som att grabben har ett blåställ på sig. Därtill gympadojor som inte verkar helt lämpliga för vandring i fjällen. En fråga som väcks är varför det är en rävenjacka och inte en grönlandsjacka som ingår i suiten. Kanske är det två ord för samma sak?

Texten är rolig för den är så enormt noncommittal med sitt ”Grabbarna som vill väljer…” Det är som när man frågar någon om hen vill följa med på bio och svaret blir ”jag gillar bio”. Kanske blev man mobbad för Kånken i skolan och annonsen var ett trotsigt ”om jag vill ha Kånken så tänker jag ha det faktiskt!” Det är i alla fall vad grabbens hållning och ansiktsuttryck signalerar. Till sist får vi i en rolig ihopskrivning veta att plaggen finns förvuxna också.

Rocky – chokladen som golvar dig

Rocky - smaken som golvar dig

Det här nog den finaste annonsen hittills i bloggen. Vilket konstverk! Jag vill ha den som tavla. Det går nästan inte att se om det är ett foto eller en målning, men tittar man på chokladen ser man att den är målad. Det enda jag kan anmärka på är att jag tycker att det hade blivit mycket bättre med en vänsterhandske, av flera skäl:

  1. Rubriken hade hamnat till vänster och därmed först vilket känns naturligt. Handsken hade också följt läsriktningen.
  2. ”Dubbel” hade kommit fram bättre eftersom öppningen skulle ha varit på andra sidan.
  3. Texten på förpackningen hade varit lättare att läsa eftersom den pekat uppåt.
  4. Annonsen hade fungerat bättre när man ser den stående (som man gör när tidningen är rättvänd) eftersom texten på förpackningen hamnat åt rätt håll.
  5. Rocky var ”southpaw”, alltså vänsterhänt, vilket var en fördel mot högerhänta boxare.

Småsaker kanske men sammantaget tycker jag det blir övertygande.

Inte heller denna annons har någon information om upphovsmän men i Landskrona museums reklamarkiv hittar jag att AD var en viss Kurt Lundkvist som jobbade på Arbman i Malmö vid den här tiden. Den gode Kurt fick 16 guldägg och ungefär lika många silver mellan 1962 och 1981 och det får man väl kalla godkänt.

Chokladen gjorde dock inget större avtryck, jag lyckas inte hitta någon information om den alls. Filmen Rocky (svensk premiär 1977) gick bra i Sverige men uppföljaren Rocky II (december 1979) drog knappt en tredjedel av publiken jämfört med den. Kanske började Rocky-intresset mattas av och Fazer gick vidare med nya varumärken.

91:an 19/80

Tom och Jerry – dödsfiender på saftkalas

Tom och Jerry mandarinsaft

Den här annonsen är på gränsen till för ny, men som trogna läsare vet är jag generös med årtalen. Det är också kul att ta med en annons från Nintendomagasinet, när jag för en gångs skull hittade en för något annat än spel.

Tom och Jerry skapades av Hanna/Barbera (kända för serier som Familjen Flinta, Yogi och… Stoppa duvan!) redan 1940 och såg dagens ljus i filmen ”Tom får sparken” som Oscarsnominerades, hör och häpna. Med den starten var det bara att köra på. Över 300 episoder har gjorts och även fem långfilmer. Den första av filmerna kom 1992 och är lite intressant eftersom det är den enda filmen där Tom och Jerry kan prata. Ja, det är sant, de pratar! Man vill ju att de ska vara tysta medan de trygga rösterna från Christer Ulfbåge eller Jacob Hård sköter berättandet. Rösterna i den svenska dubbningen gjordes av Andreas Nilsson (Tom) som gjort rösterna till Lord Voldemort, Yoda och Kalle Anka samt Nick Atkinson (Jerry) som bl.a. gjorde rösten till C-3PO i Star Wars – Episod 1 men framförallt spelade Torleif i tv-serien Bert.

Annonsen är minimalistisk och ganska ful. Den där dubbelhakan på Jerry var inte smickrande direkt, men det tråkiga är att Tom och Jerry är vänner. Det skulle vara mer troget serien om Tom jagade Jerry med en stor fet jävla yxa. Så länge man inte ser något blod är allt våld roligt i seriernas värld, ett faktum som parodin Itchy & Scratchy sätter fingret på.

Mandarinsaft låter fantastiskt gott, varför försvann den här? Jag skulle köpa den i alla fall.

Nintendomagasinet 5/92